Herrfallet...

Utanför Arboga.
Rakt ned mot Hjälmaren. När man ändå stannat till...

 ...så kan man gott fortsätta hit också. Det gjorde vi.

Där kan man säga att vi avslutade vår fotosafari.

Dagen hade övergått mot skymning,

...de sista "skotten" brann av.

 Vackert...vill höll andan, andäktiga...

...eller också var det för att det blåste så j-drans småsnålt som vi inte sa så mycket.

Nästa gång jag stannar här ska det vara med husbil. Så det så.

Och nu har julen fått sej en spark där bak...ut har den åkt. 

Sen finns det nykomlingar i tomteskaran som jag inte riktigt  kan skilja mej från...

Som får ingå i skaran hustomtar.

Tomtemor...med glasögonen på nästippen...

alldeles för söt och vis för att stoppas ned i någon kartong redan. 

Hela familjen...

...ja men de får väl bli hustomtar så länge här i paradiset!!

Sen avslutar jag dagen med lite allvar.
Så här skrev min dotter på Facebook igår.

 

Ni har en hundring över.

 Det har ni, om ni kan sitta vid en dator i Sverige och läsa det här. Då har ni det.
Gör något fint med den hundringen. Skicka ett sms och bidra till forskningen som gör att Leopolds och alla andra små barnhjärtan får slå vidare tills de är gamla och hundra år och lite till. Gör det. För vet ni, jag kan inte leva utan den där ungen, och hans hjärta är lite trasigt och knasigt och inte riktigt som det borde vara. En massa andra föräldrar kan inte heller leva utan sina ungar med trasiga och knasiga hjärtan. Så gör det. Nu.

http://www.hjart-lungfonden.se/insamlingshjarta/Topplistan/Leopolds-hjarta_4665/ 

Tack alla ni som ställer upp!!

 

 

Så kom lördagen...
 En lördag ihop med mellanprinsessan och  våra kameror.

Solen gjorde oss sällskap, till att börja med, på vår resa mot okänt mål...

Arboga blev det.

En liten stad, som ligger ganska nära, men som man bara suuusar förbi, för det mesta...

Inte så idag.

Nu upptäckte vi små mysiga gränder...

...vackra små hus liggandes vid ån som flyter rakt igenom.

Skulle man kunna bo, särskilt sommartid.

Kanske inte lika högt vattenstånd då...

 Nu var det ju nästan så man kunde tvätta händerna genom fönstret...

Små fina innergårdar...

...står porten öppen är det väl helt lagligt och tillåtet att kika in lite...??

Strosar man sen runt som vi gjorde, lite småkallt när solen försvann...

...så måste man ju också leta reda på ett fik.

Stans trevligaste, det kan vi garantera.

Kolla bara vad som stod parkerat utanför entrén...gamla fina skidor, skridskor hängandes på en gammal röd kälke...och mitt i alltihop..flera rollatorer parkerade!! Det sistnämnda hörde inte till rekvisitan, utan till några av gästerna...

Inne...

...allt i gammal anda.
Inredning bestod av gamla omaka soffgrupper, omaka matbord med stolar, fina gamla skänkar och byråer i små olika rum, det hela andades forna tider.

Brödet...?? Hur gott som helst...och väl tilltaget!!

Fem stjärnor av fem möjliga, i vår lilla egna guide...

Vi shoppade lite också...

 ...eller om sanningen ska fram,
så var det väl mormor som stod för den biten.

Men mest blev det dock fönstershopping.

Dras ofta till speciella butiker...kanske framgått tidigare.

Träffade en del av staden invånare...

vi snattrade lite med dom...
Tyckte vi var snåla som inget tog med från fiket.
Jo...det kunde vi ju hålla med om. 
Nöjda med dagen så styrde vi vidare...och om det kommer det en annan dag!!

Julen varar ända till påska...!!

Ja men det är ju alldeles sant!!

Vi kommer att hitta granbarr ända fram till påsk...

 Det är den här bilden jag ska sätta på kylskåpsdörren, som en påminnelse, när det börjar närma sej jul igen. En liten hint om att det borde bli plastgran snart...

Dammsugaren gick upp i falsett när man skulle försöka få upp allt...ändå togs det mesta med skyffel...flera gånger...

 Proffshjälp har jag haft...hur skulle jag annars nå kulorna längst upp...??

...Det är ett konstigt år i år, barnbarnen växer om mej...

 Glittret räddades...

 

Men sen kom sekatören fram...

Ser ni vad bestämd jag är...??!!

 Det är allvar det här...

Och kvar...

...formklippt för att komma ut genom dörren utan större missöden!!

Och som på alla julgransplundringar...

 ...avslutas det hela med EN rejäl påse godis!! Just det en...till prinsessan...men kanske mormor kan smaka en...eller två...

 

Så kan det gå...

...när "ho" från landet ska visa stadsborna skogen och dammen...

 ...skogen låg under vatten!! Hur fort gick inte det då...??

Men dammen...

... den fanns kvar. Förevigas av vännerna från stora staden...

Solen började ta även på isen...

 ...vackra färger, speglingar, vi njöt i fulla drag.

Blöta om fötterna...

 ...men glada i sinnet!!

Stilstudie av fotograf...

 ...lägg märke till mobilen i ena handen och kamera i andra!!

Kvinna av vår tid.

Hittade även glad trädkramare...

 ...för vem har sagt att man bara kan krama almar med tjock stam...duger lika gott med ett aspskott (eller vad det nu är...). Räddningen när vattnet börjar stiga upp till fotknölarna och man försöker hoppa på tuvorna under snön...

Så var vi då äntligen ute ur trollskogen igen.

 En skogspromenad som blev betydligt längre och mer svårframkomlig än vi tänkt oss från början. Man vad gjorde det, Skogen har ekat av glada skratt och fnitter, vi fick frisk luft och minnet i kameran fullt, nästan i alla fall. Kvar i skogen ligger nu trollen och vättarna och trycker, undrandes över vad som egentligen hände, var det det stora jaktdrevet som gick eller invasion från främmande makt...??

Fina presenter kom in i huset...

 ...händiga fingrar har knåpat.

Första vårblommorna på bordet...

TACK kära (blogg)vänner för en oförglömlig eftermiddag!! Strumporna hänger på tork, temperaturen i fötterna börjar så sakteliga återvända, och jag...ja jag sitter och småler åt alla bilder nu.

 Välkommen 2013!!

Nästan som att bjuda in en ny vän, man gläntar lite försiktigt på dörren, småler lite artigt, undrar lite för sej själv hur den här nya bekantskapen ska arta sej...

En lugn nyårsafton för vår del, hos vår vän i torpet.

En stol kommer för alltid att stå tom där, men visst var hon med ändå...

Så många nyårs vi skålat in tillsammans, skrattat, dansat så det gamla torpets golv och väggar skakat, tassat ut bakom knuten när det blivit alltför mycket bubbel och som fnissade tonåringar konstaterat att i morgondagens dagsljus kommer det att synas i snön att vi inte orkade ta oss ända fram till dass...

Igår valde jag dasset när det så behövdes, tog med mej tändstickor och tände stearinljuset där på väggen i sin smidesstake. Satt längre än vad nöden krävde, många minnen kom och gick, och även en liten tår...

Minnen finns det fullt av i torpet.

Ängeln i fönstret...

 ...såg extra god ut denna kväll. Tyckte mej även ana ett litet leende, framtiden kommer att bli bra.

Lite mer blyg var hon i fönstret...

 ...inte van med att bli med på bild kanske.

En som däremot redan slagit ihop sina blå för kvällen...

 ...det var han som godmodigt jobbade både övertid och dubbla pass på julafton. Men han ser också nöjd ut, han hade läst rätt på alla önskelistor och delat rätt.

Men inte riktigt nöjd...

 ...det var torpets herre nr 1, Alfons. Det ska vara lugnt och stilla i fåtöljen framför brasan, helst bara husse och han. De där andra två som kommer med jämna mellanrum, skrattar och pratar, slamrar med glas och kaffekoppar, de stör bara ordningen...Till råga på allt började de spela musik och sen som på ett givet klockslag reste de sej upp och såg så högtidliga ut och slog ihop glasen...Inte undra på att an får ett litet spänt drag mellan morrhåren...

Bubbel i glasen...

 ...därav den dåliga skärpan...

Lite symbol för det kommande året, det mesta flyter på som vanligt, men sen kommer det små bubblor i vardagen som gör att det blir lite extra, förhoppningsvis smakar de gott och ger god eftersmak också, gör vissa dagar alldeles speciella.

En god början på det nya året önskar jag er alla!!

Så var det då dagas för att tacka för året som gått...

...från paradiset!!

Lilla vackra knopp...

...inkapslad i väntan på våren. Ska du klara dej så länge...??

 Vackert sällskap av droppen...

...som frös till is innan den ens hann lämna grenen.

Inomhus...

...amaryllisen som jag fick av en f.d. kollega...

...börjar nu bekänna färg.
En vacker och lugn torsdag.
Har svårt att hålla reda på dagarna, ibland känns det som måndag och sen har jag lördag helt oväntat. Får ingen ordning på det här med helgdagar och vardagar...
Har hämtat ut yngsta arvingen.
Kommer att bli en lugn kväll i tvsoffan, i sovrummet sprakar brasan.
Har jag tur, så eldar jag lagom till läggdags, annars blir det till att sova med fönstret på glänt...det ha hänt förr och kommer säkert att hända många gånger än!!
I morgon...börjar jobbarhelgen!!
Men det är i morgon det...