tisdag 28 december 2010
Så kom den då igen, och nu menar jag inte tomten utan SOLEN! Mungiporna och humöret åkte upp flera hack, allting vart med ens lite lättare!
Stora fjäderlätta snöflingor som sakta dalade ned i solskenet, så vackert!! Var väl också det som bidrog till att jag gjorde en rejäl vurpa vid brevlådan, pudersnö ovanpå isfläck. Känns idag...riktigt ordentligt dessutom! Så går det när man går och tittar på allt som naturen bjöd på istället för att ha koll på fötterna.
Våran lilla söta vedbod (f.d. ladugård...) gjorde sig verkligen med snö på taket, och jag har fortfarande lite svårt att acceptera att den inte går att rädda, att den är genomrutten...Men efter allt jobb det varit med sovrum så känns det lite magstarkt att börja antyda om att rädda den...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vilka underbara bilder. De där solstrålarna är guld värda. Den lilla vedboden borde väl gå att rädda...eller...? ;)
SvaraRaderaHoppas att du läker ihop fort, det är inte kul att trilla på is. Jag föll för två vintrar sedan med huvudet i full fart rakt ner på blankis under lös snö. Hjärnskakning blev resultatet. Är livrädd för att ramla efter det.
Så se dig för nu.
Ha en fin onsdag.
Kram
Går det inte att staga upp inifrån fast utsidan får vara "rucklig"!?
SvaraRaderaUndrar samma som Fru Venus.
SvaraRadera:)
Aj, det låter ont med en sådan vurpa. Jag går så försiktigt ute, att jag aldri kommer fram (nästan). Stackars vedboden, kan man inte göra något så den får leva?
SvaraRaderaEr solen der? Ja!
SvaraRaderaJeg gleder meg til å se den, men hos oss her huset er, ser vi den ikke før i begynnelsen av februar, vil jeg huske!
God bedring til deg!
- Visst blir man på mycket bättre humör när solen tittar fram en stund....
SvaraRadera....men idag är det mulet igen. Får försöka få upp mungiporna en liten bit ändå.
- Kanonsnygg bild på snöflingorna i motljuset !
- Ha det så bra !!! / Hasse
Åh, vad jag längtar efter solen...det känns som om den varit borta länge nog nu!
SvaraRaderaVedboden är ju jättecharmig! Går den inte att rädda med bara lite arbete?
Kram
Ja, den är verkligen söt den lilla boden.
SvaraRaderaOch det ser helt underbart ut med lite solstrålar, men ta det försiktigt nästa gång när du ska ut till brevlådan, det är förrädiskt minsann!
Synd på lilla vedboden....):
SvaraRaderaDen är ju så söt!
Och vilka enormt vackra foto du har tagit...((:
Ja, den där solen kan göra underverk med humöret.
Hoppas den visar sej oftare och oftare bara!!
Har ju inte Din mejladress, men jag berättar här att jag i dag startat upp en sprillans ny blogg, som Du förstås är hjärtans välkommen in till!
Ha det jättebra, så hörs vi snart igen!
Kram, Jenny
http://bakgrundsbyterskan.blogspot.com/
Hoppas att du klarade dig bara med lite blåmärken efter vurpan.
SvaraRaderaDet är verkligen lätt att slinta till när man ska gå med en kamera på näsan å klicka.
Jag köpte såna där icebugs, och dom är som traktordäck med dubbar, så mina promenader blir heltrygga.
Lite halt och min rygg k..ar ur på en gång.
Den veboden var bra söt...men kanske bäst att koncentrera er på huset.
Hoppas att ni får en finfin nyårshelg, och slipper skotta snö...
Älskade sol - så mycket den betyder!!!
SvaraRaderaDen där vurpan var ju inte så trevlig. Jag gjorde en liknande - fast inne. Det sägs ju att de flesta olyckorna sker på hemmaplan. Bäst att vara försiktig...
Fin liten vedbod. Kanske går att bygga upp en ny i samma stil? det är ju oftast billigare och enklare änn att rädda byggnader som passerat "bäst före"-datum för länge sedan.
Härliga bilder...nog gör solen underverk med oss!! Förstår du är ledsen över vedbon, alltid så trist när små hus behöver gå till intet.
SvaraRaderaRenovera o bygga ja du, nog blir man trött på att ibland o pausar...ibland för länge..hihi. Nåväl jag betraktar nu mera vårt hus som klart även om de fattas lister här o där, de stå jag ut med. Men så är de ju några byggnade till på gården - fast nä de orkar jag inte äns tänka på nu. Gott slut på dig nu...på 2010 jag kommer nog inkilas o säger resten i morgon.
Kramiz
Ja ja ta det lite lugnt!!
SvaraRaderaNär vårsolen skiner in genom fönstren ochsnön smälter ifrån taken och droppar så där förhoppningsfullt så man nästan kan känna hur nära våren är på fullt allvar. Det är då det är dags att prata om hur fin den där lilla stugan är och vad det är synd att den håller på att säcka ihop, fundera på hur många vintrar till som den evenuellt kan klara.
Kanske det inte behövs så mycket för att få den att klara sig.
Önskar er ett toppen fint Nyår!!
kram från Kristina
Varje solstråle är guld värd så här års.
SvaraRaderaGott nytt år /SA