Nu har den värsta julmatspaltkoman lagt sej...livet börjar så sakta återgå till normala proportioner, innan nästa helg tar vid. Någon maginfluensa har vi inte heller roat oss med, och dot´ra som vi trodde drabbats hade förmodligen ätit mat på ett mindre lämpligt ställe i den stora staden, alla hennes vänner som var med fick samma åkomma. 

Här hemma sjunger snart granen på sista versen, den barrar som alla andra granar gjort alla tidigare år...och kattdamerna tror att snälla matte tagit in ett klätterträd för att förgylla deras vardag. I morse lutade den sej trött över soffkanten, och jag kan försäkra att det då inte var Dagmars fel...bestraffningen uteblev eftersom båda två kattdamerna såg lika oskyldiga/skyldiga ut.

 De vita hyacinterna doftar så man kan storkna där de står på rad, och snart får de flytta ut i verandan, tror det är deras fel att jag känner mej tung i huvudet.

 Måste väl också erkänna att jag saknar en riktig vinter...Några dagar före jul hade vi precis lagom med snö och det blev en hög mysfaktor...

 Hög julmysfaktor var det ju även på Liseberg några dagar före jul...

men jag undrar om dom som jobbar där tycker det är lika mysigt att plocka ned all belysning som det var att sätta upp den...?? Så jag kanske inte ska gnälla över en gran som barrar och behöver "pyntas av" snart.