Så har det snart gått en vecka igen, efterdyningarna av ettårskalaset börjar lägga sej...och andra äventyr har jag också hunnit med. 

Som tex besök hos kära bloggvännen Anki i Norrköping (för tjyyyven...), som bor så vidunderligt vackert så man blir alldeles mållös. Mitt ute i naturen, med allt det vackra runt knutarna. Där fick jag avnjuta dagens första kopp kaffe i trevligt sällskap.

Så mycket vi hann med sen...( fem minuter Falsterbo...fem minuter Flen, eller hur var det Galenskaparna en gång sjöng...?) utan att för den skull stressa. 

Först ett besök på Björke vävstuga. 

Gud så mycket vackert det fanns...man kanske behöver en något tjockare plånbok än vad jag hade...men titta är alltid gratis!! 

 

Och lite inspiration fick man också, mycket som tilltalade mej. Allt utom spången då över till stugan...( det är därför jag har med den på bild, för att jag faktiskt tog mej in i huset via den!!)

Efter det var det inplanerat ett besök på Wibrant´s Rockdala,

ett eldorado vad det gäller pelargon och fuchsia. 

Nu var det verkligen tur att jag hade Anki vid min sida i bilen, för annars hade vi aldrig kommit dit...men det är en annan femma. Alltså...jag, kartor, GPS...vi är liksom aldrig riktigt på samma linje, om man säger så...( jag tröstar mej med att jag p.g.a. det också sett många platser som jag aldrig skulle ha besökt annars, om jag följt GPS o karta till punkt och pricka...).

Att gå där i växthuset med alla dessa blommor runt omkring sej, det är så stort...så det måste upplevas för att man ska förstå!!

 Jag som lovat både mannen i huset och de som vattnar när vi är ute med husbilen...inte fler krukor med blommor, inga planteringar...jag blev ungefär som en politiker som kliver ur talarstolen, bortglömt var alla löften...

Så en och annan stickling slank allt ned i korgen...

Men sen vet jag inte riktigt vad som hände egentligen...för att från att ha gått där i godan ro med kameran i ena handen och korgen i den andra, så exploderade fullkomligen växthuset...för in kom en busslast med giriga lystna blomsterälskande kärr...nej damer. Vi vart nästan översprugna och nedtrampade där bland blomborden. Så vi tog det vi hade fått ihop och drog  vidare...

Till Norrköping.

Om jag hade haft med stövlarna (som stod kvar hemma...) så hade vi inte hamnat där, men det är också en annan historia...

Med klarblå himmel över oss och ljumma vindar som värmde fick jag en guidad tur, en femstjärnig sådan.

Genom ett Industrilandskap, av en Anki som kunde sin historia...Jag är mäkta imponerad över att hon kunde så mycket om sin hemstad, och jag tror att vad jag än frågade om så hade hon svar...TACK för en underbar dag vännen!!

Annars då...

Jo...älskade barnbarnet K stretar på med slyngeln i familjen.

 Han=en tonårskille som prövar gränserna, tror att allt går att fixa med bruna ögon och svansviftning...

Hon= en tålmodig kärleksfull förare, som genomlidit andra kurstillfället i rallylydnad, där han tror att det hela går ut på att få igång de andra nio kursdeltagarna, med alla medel som går när man är en schnauzer...När de övar här hemma, han är hur duktig som helst, med hennes hjälp förstås, men i skolan...jösses!!

För honom består livet av ett enda race...