Lyx...i kvadrat...och lite till.

Det är att efter en lååång och intensiv dag på jobbet, lördag dessutom...komma hem och få reda på att vi är bjudna på middag hos vår vän i torpet. Att kunna åka som man är, i mysbyxor om jag så vill , sätta sig vid dukat bord och bara njuuuta av en fantastiskt god köttgryta!! Så god att jag alldeles glömde bort att föreviga den...

På köksbordet i paradiset....

...ja där står en svagt gul krukros...jag tror de heter så iallafall.

Eller går den nästan i lite svagt aprikos...??

Inköpt på den lokala mataffären för en billig penning, det vackra behöver inte alltid kosta.

Oavsett så ska jag försöka hålla den vid liv såpass länge så den sen kan planteras ut.

För faktiskt...jag har lyckats med ett antal, men det ska vara de med lite större blommor, att få dom att överleva och bli riktigt fina utomhus också.

Knopparna...

 

 ...ja risken är väl att de torkar och faller av i inomhusvärmen.

 För eftersom luftvärmepumpen suckar och inte riktigt orkar med längre, så eldas det...

...och är det sen jag som sitter eldvakt, ja då blir det riktigt varmt!!

För ett tag sen var det en kollega på jobbet som undrade om jag inte tyckte det blev lite ensamt och nästan kusligt att bo så här långt ut på landet, särskilt de dagar jag är ledig och mannen i huset är på jobbet.

Herre gud...jag är väl inte ensam, förutom mina fyrbenta vänner så...

...skulle jag vilja ta mej en tupplur i sängen mitt på dagen så sitter den här något blyge och förlägne lille mannen på tavelhyllan alldeles ovanför min bädd.
Av hans min att döma, ja då har han nog sett vackrare syner än så...
Och i köket, eller är det vardagsrummet, lite svårt att veta eftersom det inte finns någon egentlig gräns där, en skyddsängel, turängel...eller jag vet inte riktigt vad hon är.

Pimpinett, småfin och nästan lite stram, med all rätt, ja där hänger hon på väggen och övervakar det mesta.
Hemligheter, ja allt som avhandlas inför husets fyra väggar, det behåller hon för sig själv, med en värdighet som bara anstår en dam av hennes rang. Någon gång jag ha anat hur hon höjt på sina ögonbryn, lite bekymrat skakat på sitt huvud så flätorna guppat, men aldrig, nej aldrig, skulle hon komma på tanken att lägga sig i husfolkets trätor och göromål!!
Så...ensam är jag då inte!!
Och vem som har sytt dessa vackra figurer??
En superduktig händig tjej som heter Malin, tyvärr inte aktiv i bloggvärlden längre, men man hittar henne på Instagram där hon heter malininora. 
Önskar alla en fortsatt skön helg!!