Ibland kan man tydligt se vem som är avkomma till vem...
...lite charmigt ruffsig.
Barnet...
..med solblekt lugg, lite lagom TJURskallig som tonåringar kan vara. Ingen tvekan vem som är barn till vem.
Men i växtriket, eller iallafall i min trädgård...
...Violrutan med sina pyttesmå ljuslila blommor (ja det är rent omöjligt att få en bra bild på dessa små vippande blommor...).
Den avkomman...
...där hände det något!! Vit?!
Livet (trädgården) är fullt av överraskningar.
När man ändå är ute och traskar runt i bygden så blir man riktigt glad efter vägen.
Den lilla presentbutiken i nästa bygata bjuder på riktigt solsken.
För en väldigt liten penning kan man antingen plocka själv eller ta av de solar som står i krukan vid dörren. Ja men man blir ju glad på långt håll när man ser detta!
Och de som sedan inte blev plockade, ja de gör väl fåglarna glada.
"...glad...ja det är ju tur att någon är det...det här med allmänlydnadskurs...ja det gör då inte mej glad..."
