Ja, det har väl inte undgått någon att jag numera är med Zambo,

med hund alltså. Hundägare.

Med tiden har jag också förstått att det är han som styr, med matte.

För att råda bot på det, få lite ordning på ekipaget, främst när vi är ute i civilisationen, så har vi börjat på kurs, min Zambo och jag.

Allmänlydnad. 

Vid första kurstillfället fick vi presentera oss, utan hund, för varandra och för ledarna. Berätta vad vi förväntade oss av kursen, vad vi ville ha ut av den.

Som den ärliga person jag är så beskrev jag honom som den slyngel han är, hur kaxig han kan vara mot andra hundar, att han fungerar utmärkt vid inkallning om det inte finns något intressantare i närheten. Att jag ville få lite ordning på honom.

 Väl ute på planen, med hund. Han skötte sig förträffligt, lydde vartenda kommando direkt. Ledarna tittade lite på mig, log säkert i smyg och tänkte att där är det nog matte vi behöver jobba lite med...

Och jag är helt övertygad om att jag såg Zambo skratta åt mej ett flertal gånger..."...trodde hon jag var dum, eller..."

Nu stretar vi på med kursen, i ur och skur. Jag förundras varje gång över hur smart han är, hur han ideligen överlistar mej. Hemma, ja där försöker jag använda mej av alla tips och råd jag fått, och det är med varierande resultat.

Om ni nu tror att det är bara mej att lindat kring sitt fing...nej tass...

 Tittar man nog på bilden, så finns det två skäggiga i bilen, och ingen av dom är jag...Den till höger delar jag tidningen med, och den till vänster, med mest skägg dessutom, ja det är han som förgyller vår tillvaro numera. Han älskar att åka med i husses "raggaråk", och så fort han ser att husse styr stegen mot sin bil så är han med. Det är få gånger jag suttit på passagerarsidan denna sommar...

Tack vare honom så har också jag fått en mer fungerande kropp, värken är inte lika jobbig, inte lika intensiv. Jag kommer ut i alla väder. Vi tar långa promenader, och det är det som ger mej nya krafter.

Jag har sett årstiderna på ett helt annat sätt...

Ja vi delar det mesta.

 Här hemma...

( bilden är urdålig, tagen med mobil, och kompostgallret...ja det är för att kattdamen ibland vill ha en fristad...)

 håller han koll på mössen i väggen när den lata kattdamen inte längre orkar bjuda till. Tack och lov utan resultat hitintills...En hel kväll orkade han hålla vakt, tills han insåg att de inte gick att komma åt.
Skulle kunna fylla en hel bok med alla hans upptåg, hur man får matte att gå upp i spinn, få hennes uppmärksamhet när hon verkar upptagen med något annat. 
Herre gud va tråkigt vi måste ha haft innan han kom in i vårt liv!

 "...herre gud va hon tar i nu...tror jag kissar på mej..."

 Som avslutning...ur led är tiden...smultronplanta har börjat blomma! Dessutom lever lusen än ser jag...