Lita aldrig på en schnauzer...

eller kanske mer, ta inga risker.

När man tillbringat en vecka, nästan iallafall, i karantän, eller isolering om man så vill, så blir man lite nojjig. 

Jag vil ha frisk luft, må så vara att jag inte orkat vara ute, men luften vill jag fylla lungorna med. Uppfriskande och helande.

så även på morgonen, tidigt, när de första solstrålarna letar sig upp över skogskanten. 

Bor man sen på landet, ja då kan man ha ALLA dörrar på vid gavel, även den till badrummet. För från badrummet ser man rätt ut i trädgården. Att stå i duschen med öppna dörrar, ja det hör till vanligheterna här. 

Så även denna morgon.

Mindre roligt är det att då se hur den som man trodde man kunde lita på i vått och torrt, smidigt och snabbt som en panter plockar ut klädesplaggen från stolen bredvid, ett efter ett....trosor, strumpor...ja allt. Inte hjälper det mycket att hojta och skrika där inne duschen, jag låg liksom i underläge.

Fredagsmorgonen började således med att i morgonrock plocka upp diverse klädesplagg i trädgården.

Gud vad jag är tacksam för att vi bor där vi bor!! 

Nästan, ja nästan faktiskt, lika tacksam och glad blir jag över att upptäcka att de små söta anemoner (typ vitsoppor tycker jag...)

som jag köpte på Ulriksdals för nästan exakt ett år sen, börjar komma upp i trädgården. Bilderna på sidorna är från trädgården nu, blommorna sen förra våren. Man kan se att bladen ser lite olika ut, så förmodligen har två av tre klarat sig över vintern. Ska bli spännande och se vilka färger det är. Sen kan det också vara så att jag i min iver har rensat bort den tredje, i tron att det var ogräs.

För alla små fina lappar som följer med plantor, som jag för säkerhets skull sätter ned bredvid, eftersom minnet inte är det bästa. Dom lapparna, ja de ligger numera utspridda i trädgården, ungefär som om någon spelat poker med dom.

Ska ta upp det med mannen i huset...

Nästan som godis...

 ...börjar det sticka upp i rabatten. Tror det är Löjtnantshjärta, men kan även vara pion, jag är dålig på att se det. Och lapparna...ja som sagt va, det är bara att dra en ur högen!

Den skyldige, till mycket, men också väldigt kärleksfull och påhittig,

...han har delvis delat mattes soffhäng under veckan. På sitt vis...

Står man på ryggstödet, ja då har man dels koll på matte som ligger i soffan och sen kan man även ha koll utåt, genom fönstret.

Inget undgår en schnauzer...

TACK för alla kryapådej hälsningar, tror det är dom som gjort susen, för nu är jag på banan igen, snart iallafall...!!