Inte finns det mycket att fästa kameralinsen på i dessa dagar...

Tulpanerna på köksbordet har fått agera statister de senaste dagarna.
inget ont över det, jag älskar tulpaner, och när man sätter den första buketten i vatten efter julen, ja då känns det som att man liksom stänger dörren till alla helger som gått.

Nu förstår jag av bilderna att jag dels behöver göra rent både lins och kamera, men också att vi har det väldigt varmt inomhus...

 ...på två dagar så hade buketten gått från knopp till nästan överblommad.
Underbart är kort...
Å det här med jul...och knut.
Så heligt det var med knut förr i tiden, när jag nyss skaffat eget bo.
Den dagen, och absolut ingen annan, då skulle julen ut, all belysning plockas ned, allt städas av...och nästan så man inte riktigt skulle kunna se att det faktiskt varit jul.
Nu...jag småplockar redan lite direkt efter trettonhelgen...belysningen utomhus...tja, jag börjar väl med att dra ur sladden...sen kan den nog sitta till långt fram i mars innan den plockas ned...
Men någon som aldrig plockas ned, möjligen för att få sej en omgång av dammtrasan, det är han...

...vår hustomte.
Han står på en tavelhylla, i vardagsrummet.
Har full koll, inger respekt och gör inte mycket väsen av sig. En del glåpord har han fått utstå från besökare, näe...han är då inte direkt snygg och inte har han hellre charmigt runda go´a röda kinder...Men som sagt va, han är vår hustomte, och jag har full tillit till honom.
Så att förpacka honom i papper och kartong, ja det vore att sätta huset och dess folk i total olycka fram till nästa jul... 
Go´ helg gott folk!!