Det blev en lugn fars dag, mannen i huset är rejält trött. Jobbet och arbetet här hemma börjar ta ut sin rätt. Men lite godsaker blev det, dels i form av en sockerkaka...

...och sen kom delar av familjen från Odensbacken med miljonvinster som present. Eller det kunde ha blivit i alla fall. Man kan inte få allt, men huvudsaken att de kom.
Mitt förra inlägg från hembygdsgården fick ju som bekant fantasin att skena iväg, håll med om att det var lite mer dramatik med stupstock än nå´n anordning för att avverka klövar?? Tyvärr hade ni nog rätt vänner, det var ingen stupstock...fast man vet aldrig!

 

Bakom gardinen ytterligare ett fynd, en ljusrosa pelargon utan namn har slagit ut. Knappt ett blad men en jättefin blomma. Jag vet att jag borde nypa bort den, men när den väl har kämpat sig upp och slagit ut så får den väl vara, överlever den så gör den.

Idag blir en tur till Ikea, igen. Jag var där i går också. Eftersom det är ett trevligt ställe så...nej riktigt så är det inte!! Vi har köpt garderobsstommar till blivande sovrummet. Så långt gick allt väl. Men sen lät vi det med dörrar bero så länge, vi kunde inte riktigt bestämma oss ( läs: jag...). Men nu har vi gjort det, eller jag...Så igår for jag dit, och när jag står och lastar ned från deras lagerhylla slår det mig, får jag in sju dörrar i bilen...? Tar det säkra före det osäkra, man kan ju gå in och köpa fler om det skulle visa sig att det får plats. Fyra dörrar chansade jag på. Hemfärden blev med lätt vriden nacke för att få rum...fyra dörrar satt fastkilade så det hade inte fått plats ens ett reklamblad från Ikea. Men idag ska jag bara köpa tre dörrar...

Fars Dag...kunde inte min lilla pappa och alla andra fått lite solsken åtminstone?? Nu har jag inte min pappa i livet, men jag var till kyrkogården på förmiddagen och tände ett ljus för honom, och egentligen skulle jag ha haft med några chokladpraliner till honom också, gottegris som han var...
Vi har en ganska fin hembygdsgård här i trakten, inte så välbesökt så här års kanske, men på sommaren firas det en hel del där.

Vädret var ju inte direkt fotovänligt, men motiven är ju desamma, så det är bara att göra det bästa av det.

Bakom huset står den gamla bänken, undrar hur många pussar som det i smyg delats ut där...? Tänk om den kunde berätta om alla drömmar som spunnits där, tårar  som sedan fällts över de som krossades...

Inte vet jag om folk här i trakten var väldigt ogudaktiga, om det här möjligen är stupstocken...eller vad den nu kallades, som man blev fastspänd i på kyrkobacken...

Gamla fina timrade bodar, lite märkta av tiden men ändå väl bevarade. Jo, visst går jag igång som vanligt...

Fönster, vackert...

Nu ska det fixas lite gott till kaffet, även om mannen i huset och jag inte har några gemensamma barn, så är han dock en far och då ska han firas!!

Ja men hur svårt kan det vara...?? SKITSVÅRT tydligen...Dels att sakta ner på tempot och sen att LYSSNA....Igår kom jag glad i hågen till fotokursen, fick väldigt mycket beröm för mina bilder och det vart jag oerhört glad för!! Man betraktar ju så olika. Men sen kom det en liten chock, det här fotocollaget vi ska sammanställa nästa gång, med motiv på bokstäver, jag vart tilldelad J och Ö i början av kursen. DET SKA FÖRESTÄLLA J OCH Ö!! Vad har jag gjort?? Jo, tagit kort på en järnväg och en överblommad blomma i rabatten...Såg ut ungefär som katten i reklamen för Com Hem, haksläpp....Lilla fotogubbe, jag som tyckte han var förvirrad, nu vart det väl ändå jag som fick bära dumstruten, skit samma att bilderna jag bidragit med var bra. Sen har jag vridit lakan i natt igen...Men, när mannen och jag var på inköpsrunda i den stora matvarubutiken på tre bokstäver, den första på I, så inhandlades det en snabblunch, falukorv. YEEES skrek hustrun till mannens förvåning, ett J!! Tror ni han ville åka hem sen...??

Kom inte och säg att det är idétorka här!

Ikväll är det bastukväll, som vanligt är förväntningarna stora. Sekretessen som råder om vad som avhandlas inför bastuns väggar är fortfarande stor, men lite ska man väl kunna klämma ur mannen när han kommer hem rödblommig och glad. Under tiden det späkes så ska jag och vännen i torpet umgås, först ska vi äta ihop med gubbarna och sen får vi förhoppningsvis en stund för oss själva. Självklart råder det även här sekretess... Å jag tänker INTE bjuda på J eller jag menar falukorv, utan något lite mera delikat.

Ibland är det bra att inte veta allt. Jag menar, som när barnen  var små och de hade gjort hyss (jo, det hände faktiskt, någon enstaka gång...)visst hade det varit skönt att slippa veta...eller som i morse. Jag satt med min kopp te och verkligen njöt, tänt levande ljus och försökte ladda för en dag i skolan. Då kommer kattdamen den lätt vresiga och mycket bestämda, hoppar upp på diskbänken (i tron att hon var själv i köket), går med bestämda och målmedvetna steg (det var med andra ord inte första gången...) till MITT vattenglas (jag är uppe på nätterna och dricker), sätter sig och mycket snyggt och försiktigt doppar tassen i vattnet för att sen slicka av den...Undrar just hur många gånger hon gjort det förr??? Undrar var tassen har varit innan....eller det var ju det som jag egentligen inte ville veta...
Idag efter skolan gjorde jag skrivningen i demens, kände att det var lika bra att få det avklarat. Efter skrivningen pratade min lärare med mig, och jag fick lite att fundera på när jag åkte hem. Hon tyckte jag skulle slå av på takten, jag började se grå ut...Så typiskt mig, när det är nittioväg kör jag hundratio...när jag läser, ja då ligger jag på lite till, lite till....

Oooops....även naturen kan ha lite humor...men fina formationer blir det när det varit någon plusgrad mitt på dagen. 

Vattendroppen kom aldrig längre, sen frös den till is.

Hur det gick på skrivningen...?? VG....lite stolt är jag!!

OM det undgått någon, så snöar det...och har gjort sen igår.

Mannen gjorde ett tappert försök i morse och åkte till jobbet, men han kom hem igen. Även om han kom till jobbet så kom han inte så mycket längre, inne i centrala Örebro är det kaos, och han åker runt till olika byggen med släpkärra, och eftersom hans chef inte förstått att han behöver (vill...) ha en fyrhjulsdriven chevapickup med V8 i så fick han åka hem igen. Tror nog hans chef hellre skickar hem honom en dag än går med på hans önskan, oss emellan...

Visst är det vackert med all snö, särskilt när man får sitta inomhus och titta ut...
Igår fick vi sen dokumentär från Kunskapskanalen i skolan, om alzheimer. Den är ifrån England, och ibland kan man  tycka att engelsmännen ligger många år efter oss i mycket, men inte där...
http://www.ur.se/play/159568.
Om ni är intresserade, orkar och ha lust, kolla den!! Den ligger kvar t.o.m. lördags på Ur Play. Alzheimer är så mycket mer än gamla förvirrade människor, den drabbar så många fler än själva personen, och den drabbar unga också! Filmen är gripande, och handlar om så mycket kärlek också, ja den berör verkligen.

Så många vackra färger helgen bjöd på! Fast det gällde att passa på, snart tog solen bort de finaste iskristallerna.
Tänk så krångligt det är med relationer med andra människor! Man lägger en massa energi på sådant som man egentligen  inte kan påverka, och ändå kan man inte låta bli att mala runt med det i skallen. Man tänker olika, och så måste det få vara, men jag har svårt att släppa saker innan de gått runt några varv inombords, och då tar det för mycket energi. Är typiskt kvinnligt kanske? Det är inte det att jag alltid ska ha rätt, men jag vill veta hur andra tänker och varför...det här vart lite väl djupt en måndagsmorgon...
Mer bilder från helgen istället!!

En stackars höstanemon ser lite tyngd ut under frosttäcket, hoppas den överlever vintern, den tillhör nykomlingarna i rabatten.

Å vad är det här?? Satt i en utav buskarna på söndagsmorgonen. Förmodligen päls eller hår från något djur som använt busken som klibräda, hoppas det bara inte är ett vildsvin som varit på besök...Sen på eftermiddagen var det borta, märkligt.

Någon frös om fötterna i morse...utanför dörren hade "någon" av damerna tassat fram och tillbaka, någon som varit dum nog att smita ut när husse öppnade dörren.

En underbart vacker morgon som fortsatte i en lika vacker dag.
Eftersom prinsessmamman jobba så lånade jag två av prinsessorna, vi fixade bl.a. till tunnan som fågelmaten ska vara i.

...men mormor, varför ska vi krångla till det med att ha maten i en tunna, ska vi stoppa ned fåglarna där också...? Men sen kom vi överens om att det är ju faktiskt trevligare att hälla upp mat på fågelbordet. 

Mitt i det viktiga arbetet fick lillprinsesan syn på våran skorsten, och då blev det bekymmer! Ur skorstenen sticker ett stort rör upp (till den nya kaminen) och hur sjutton ska då tomten komma ner där?? Fast sen kom hon på, han gör nog som brandmännen...glider snyggt ner som på en stång. Man får hoppas att tomten inte är av den runda typen som på julkorten, för då lär han fastna!

Nu på kvällen skjutsade jag hem tjejerna, vi tog en sväng förbi kyrkogården. Det är så vackert och fridfullt där just en sån här kväll. I bilen pratade jag om att på kyrkogården är man lugn och stilla, att man inte springer runt och hoppar och skriker. Storasyster fyllde på med att några förmaningar, och det var tyst en stund i baksätet, sen hörde man "...men mormor, vem är det man stör egentligen...?" Å det kan man ju undra...Tur att det var mörkt, jag hade svårt att hålla mig för skratt.