Idag känns det lite tungt i magtrakten, man kan inte helt glädja sig åt att våren verkligen gjort ett tappert försök när de ser ut som det gör ute i världen. Än har vi varken förstått eller sett vidden av vad som hänt och händer, gud hur många ska drabbas denna gång?? För inte så många dagar sen Christchurch (Nya Zeeland) och sen nu Japan. När man var liten och något hände ute i världen, då "var det så långt borta", det hände inte här. Men nu, finns inga avstånd i världen, vi är alla människor, känner samma smärta, samma skräck och sorg, oavsett var vi bor. Gud va´jag lider med dem alla!!
Efter ytterligare en sovande natt på jobbet, som aldrig kommer att bli sovande eftersom fläktsystemet låter som om man vore på Arlanda, så tog jag mig en rejäl promenad i skogen, allt för att hålla ögonen öppna och rensa bihålorna (resultat efter förkylningen...som ett brev på posten!) Å visst är det vackert när våren gör tappra försök att klå vintern på fingrarna!!

Stigen är nog som livet i stort, inte rak, trampad utav många olika slags fötter, men den leder i allafall någonstans...

 ...ner till den älskade dammen med sin vackra kvarn!! Än är det för kallt att sitta där, inga grodor eller bävrar syns till...

 ...men en som jobbar flitigt, det är just bävern!! Jag blir så himlan´s glad när jag ser att han är kvar, vad de som har skogen tycker vill jag däremot inte veta...skulle däremot vilja veta hur sjutton han kommer upp ur dammen när det är is på den??

 Nå´n som det inte gick fullt lika bra för är...ja, vem vet?? kan det vara en hare som fick bli mat åt någon annan?

 När andra läser deckare och romaner på kvällskvisten, då tar jag fram min lilla "pocket", kom med posten igår!! Den är som bibeln för biskopen och Cajsa Wargs kokbok för Carl-Jan Granqvist, jag bläddrar i den med lysten blick, nästan dreglar över alla vackra bilder på nya vilda pellisar som kommit. Tack och lov att det börjar bli vår, så man kan skicka efter!!

Så var man tillbaka på banan igen!! Fullt ös och pedalen i botten. Väl hemma så sjunker man ihop och förkylningen tar ut sin rätt...
Satt för en gångs skull och lekte lite i Photoshop, jag har VÄLDIGT mycket kvar att lära, men en utav mina JÄTTEDUKTIGA bloggfotovänner (nytt ord...) lånar ut lite bilder och då kan man ju inte låta bli!

Kika in på hennes sida, http://dartanjang.blogspot.com 
och njut!! Så mycket snyggt, både enkelt och stilrent, men med just DET. Så blombilden hade jag tagit och hon bjöd på väggen med klotter, och sen pusslade jag ihop det. 

Nu börjar jag undra om någon bytt alla lappar på de där pellisskotten jag köpte för ett tag sen?! INGEN ser ut som den borde...och absolut inte den här!! Nu orkar jag inte ens bli upprörd längre, de får se ut som de gör, huvudsaken de växer. Växer gör däremot inte de vilda som jag hämtade hem från vännen i torpet, de ser ut som julgranen vi slängde ut da´n efter julafton...inte ett blad kvar snart!! Va´har jag gjort för ont...??

Man hinner med mycket när man är sjuk...har åkt Vasaloppet för första gången i mitt liv (från soffan...), uppfostrat hundar med hjälp av Cesar Millan (mannen som talar med hundar) och lärt mig laga mat från världens alla hörn! Å det utan minsta ansträngning!! Det som däremot är ansträngt är min mans ansikte, från att för det mesta alltid vara mild och blid har han blivit mer och mer sammanbiten, i takt med hans fru börjar bli mer och mer otålig och gnällig...FY TUSAN va´jag är tråkig när jag är sådär lite mittimellan sjuk!! För frisk för att ligga i sängen hela dagen och för ynklig för att göra någon nytta.  Trodde i min enfald att jag skulle orka jobba ikväll, men nu har jag ringt mig sjuk, om det går...det är kris med folk så hittar de ingen vikarie blir det alvedon och att spotta upp sig.
Det jag däremot hunnit med är en liten nostalgi tripp bland gamla bilder. Håll i er, vanlig "tittochtryck" kamera, kvalité därefter!

 Blir nästan tårögd, året är 2005, vi for land och rike kring på våran svarta best. Första sommaren (kunde vara 2002 el 2003) avverkade vi 1200 mil!! I ur och skur...Sen kom torpet och vi gjorde ett val, och det blev torpet som fick våran tid. Men nog kan jag sakna tiden ute på vägarna...

 Samma år började mannen tillverka fönster till verandan på huset, fortfarande använde vi det enbart som sommarstuga. Var tvungen att titta två gånger på bilden, herre gud, han ser ju ut som en pojkvasker...

 Ser nu också att jag förändrats med tiden...

 Året därpå, 2006, i augusti så gifte vi oss, mannen och jag. I all enkelhet, på rådhuset och med middag sen hemma i trädgården för de allra närmaste. En underbar dag på flera sätt. 

 Vännen i torpet och stora prinsessan (som inte var så stor då...), de har gått in i fas två...vem har sagt att det måste vara tråkigt på ett bröllop??

 Min underbara brudbukett!! Jag var så nöjd med den, sparade den, torkade den, och sen en dag hade en utav kattdamerna demolerat  den totalt....Det är som med livet, inget blir som man tänkt men det blir bra ändå! Å just nu fick jag reda på att jag slipper jobba ikväll, skööönt!
 

Säkra vårtecken....

...är när det droppar ifrån tak och stupränna

...ser att stuprännan behöver en uppfräschning liksom fasaden på huset...

 ...är när mannen i huset eldar brasa, gammalt bråte från ombyggnaden 

...har förmanat honom, han måste kolla högen först så att ingen igelkott flyttat in under vintern...

...är att jag dragit på mej en förkylning och blir totalt däckad...

...oj, fel bild...

 

Va´roligt det är med alla reaktioner på musen ( den på bilderna alltså...) i förra inlägget!! Är det en mus eller råtta, är den söt eller inte...?? En sak är säkert, kattdamerna sitter i sovrumsfönstret och har full koll på den, och ja, den blir fetare och fetare...
Vad förvånad man kan bli ibland!!

"Lånade" ett pelargonskott (tänker inte tala om var...) när jag bara råkade passera, och nu blommar den!! Inte lik någon annan i samlingen, men originell är den.

Å den som jag tänkte gömma bakom gardinen eftersom färgen inte riktigt var i min smak, den är nog inte så cerise som jag trodde, så den får väl flytta fram då. Ser att några knoppar torkat, det är väl straffet för att jag talade illa om den...
Gjort ytterligare en "sovande natt" på jobbet, men det är ju inte min grej!! Jag vill sova hemma, med en gubbe som snarkar bredvid, en säng som är hård som ett plankgolv och TYST omkring mig. På jobbet är det varmt som ett h-lvete, sover med fönstret öppet, trafiken alldeles utanför...så nu går jag i något slags töcken här hemma, inte mycket blir det gjort. Men vad gör väl det, det är ju fredag och inte förrän på söndag ska jag sova på jobbet igen (märkte ni ironi´n där...)!!

Kattdamerna satt i sovrumsfönstret och spanade efter våren, när de plötsligt ropade:
...matte kom och kolla,ta med dej kameran...

  ...kolla, den j-veln plockar frön för fågelstackar´na...

 ...men tycker ni inte han/hon är rätt söt egentligen, undrar jag som matte och djurvän...(fast jag vill absolut inte ha den inomhus!)

 Å visst är den söt, satt en bra stund och knäppte en massa bilder genom fönstret. På behörigt avstånd så får jag inte ens rysningar...Kattdamerna slickade sig om munnen och tänkte säkert på något helt annat. En sak är säkert, en dag närmare våren är vi dock!!

1:a mars...vårmånad...?? Borde det inte vara så?? Kattdamerna provar, går ut, näe...går in, men kanske förresten, går ut...näe inte nu heller...går in. I morse började de vid 04,30 och jag har gjort klart för dem att deras nuvarande boende hänger ganska löst...å vad finns det ute att göra så dags??

 

Skåne i somras...så underbart! Även om det var ganska högt enligt min smak...

  Vem vill inte ha det så här utanför fönstret?? Världens mest underbaraste ställe att äta och fika på, http://www.fl-lundgren.se, mycket folk,  men väl värt att vänta på en plats att slå ner rumpan på, bli serverad på rödrutig duk ur en riktig kaffepanna med riktigt gott hembakat!!

(jo, det är mannens fötter...)

Sommar...

Oj då, nu halkade jag visst in på sommaren redan, det var ju våren vi väntade på, kattdamerna och jag...