Idag hade jag och en kollega en liten (ganska het...)diskussion angående att spara saker, eller egentligen möbler gällde det nog, som man fått eller ärvt av nå´n släkting som nu är avliden. För länge sen såg jag ett program om just det, att man har svårt att göra sig av med något som man kanske egentligen inte tycker om, men som påminner om en viss person, och det känns det på något vis som ett svek att slänga/sälja/ge bort. I programmet förklarade de då att man ska spara på minnesbilder istället, är det så att föremålet kanske inte tilltalar mig så blir det till slut en liten omedveten negativ bild av den man ärvt föremålet av, för att man kanske tycker att byrån (tex då) är så nedrans ful!Jag köpte det direkt av, men inte min kollega...va´tycker ni?? Ha´gamla Ada´s fula byrå i ett hörn ,reta sig på det, eller komma ihåg Ada som den gulliga lilla gumma hon var??!! Nu är väl kanske jag inte den rätta att uttala mig om att spara, men jag försöker att spara i minnesbanken...

 Nu börjar det blomma i fönstren!! Å ja, jag har börjat putsa dem också, fönstren alltså, inte blommorna, dock inte det här...
Tog en runda i skogen för några dagar sen, och tänk va mycket vackert det bjuds på, alldeles gratis dessutom!!

 Är inte speglingen av träden underbar??

 Gissa vad??

 Just det, Gudrun,Per eller vad stormen nu kunnat heta, har dragit fram och lämnat konstverk (om man  inte frågar markägaren förstås...) efter sig.

Å en sak till, nu tar jag långledigt från jobbet!! Alldeles sant!!
Gör ett litet tillägg...fler som har problem att komma in på min blogg?? Har tydligen hänt något, pillrig som jag är...men jag tror jag är oskyldig just nu.

Bloggtorka...eller kanske man ska skylla på för mycket jobb...??!! Från torsdags em till nu på onsdag kl 16 blir det 65 tim på jobbet, tänker sen med GOTT SAMVETE ta´långhelg...Så rapporten utifrån har varit att vi haft ett underbart vårväder i helgen, jag är just nu hemma och vänder, laddar om nattväskan och kollar över alla pellisbarn...plus spanjoren!!

Den börjar rangla iväg, frågan är om jag kanske satt för många frön i en och samma kruka?? Återkommer i allafall med jämna mellanrum med rapport om utvecklingen på växtfronten.

En snabb runda i trädgården också,

riktig vårkänsla i blått, ända tills man ska fram med gräsklipparen...segt som sirap att klippa!! Nu har jag ju givetvis inte provat det, men jag tror det är en bra liknelse.

Den här dök upp ifrån ingenstans, eller på ny plats. Invandring, utvandring, va´vet jag?? Den får asyl i allafall, behöver inte ens ange giltigt skäl för att få stanna.
Just nu har jag bara ett STORT problem, fönstren!! Jo då, dom sitter på plats efter blåsten, det är inte det, men man ser inte liksom inte ut genom dom längre. Å det finns två saker i hushållsarbete som jag bara avskyr, stryka och PUTSA fönster. Så jag packar nog min väska igen och åker...slår vad om att de är precis lika skitiga när jag kommer hem!!

Vakna opp, rabarberknopp!!

 Hade inte en aning om att rabarber kunde vara så vackra!!

 Inte heller i så olika färger.

 Snart, snart kan man skörda till den första rabarberpajen, servera den med glass och vaniljsås till!!

Det är väl lika bra att jag dementerar mitt påstående i förra inlägget om stormen, jodå, den kom, om än kanske inte stormstyrka men det tog i ordentligt runt knutarna. Men löven ligger kvar, som vanligt blåste det åt fel håll.

Sen har jag lärt mig något nytt på jobbet idag, har man ont i knä´t så är det för att man har döskallar (!!) i det!!  

Sen lite visdom...

Ibland, när jag säger vad jag tänker, 
märker jag att så tycker jag inte.

Källa: Kanin (Nalle Puh)

Igår infann sig den där riktiga vårkänslan, även om det duggregnade på förmiddagen. Klev upp i ottan, men ingen var sjuk den dagen, så förmiddagen blev lååång...Tog en rejäl promenad, och då hittade jag det verkliga vårtecknet!!

 Man kan undra vad det är som gör att det växer tussilago där knappt någonting annat klarar av att överleva? Dikeskanten, mest grus och skräp, och där kämpar de gula vårblommorna som tapprast för att komma fram i solen. Märkligt.
När jag ändå var inne på vårkänslor så tog jag med mannen till de djupa skogarna, ja jag vet, nu hajjade ni till...men inte sååå menade jag! Utan upp till skogarna runt Brevens för att titta på lite vilda djur, det är tradition.

  I år var hjortarna mer närgångna än någonsin, inte ett dugg rädda när man stannade med bilen. Man kan undra va´de som bor i husen bakom kullen tycker...eller det förstår man, alla trädgårdar har nästan lika högt staket som på kumlabunkern.

 Stilig herre kollar ut över sina domäner...

 

Men hon här, hon var inte rädd!! Guuud vilka ögon, å så säger man att kor har vackra ögon!

 

 Pojkvännen, lika vacker han!!

Idag hotar de med storm, av detta har vi sett noll, än så länge... Om, så hoppas jag att det blåser åt rätt håll så grannen får tillbaka alla sina löv som vi har...

En eldig spanjor på övervåningen, det är precis vad jag har!!

 Så här ser han ut, växer så det knakar. För några veckor sen fick jag ett tiotal svarta, råttskitsstora frön av svägerskan. De fick ligga i blöt några dagar och sen ner i jord. Ingen vet vad det är, ogräs eller ädel blomma. Hon satt på en uteservering på Mallis och bredvid bordet växte det en buskliknande växt med jättefina små blå/lila blommor på, såg några frökapslar  och nöp av dem och sen ned i fickan. Sen har den levt på deras balkong, och varje höst tar hon nya frön av den. Å nu har jag också fått en spanjor!!

 Ja men visst fick ni rätt angående den här gynnaren!! Han äter oss nästan ur huset, pinkar in sitt revir och för tillfället undrar jag om han inte har påssjuka också...?? Fortsätter han sitt friande ska jag stoppa in honom i en transportbur och åka till veterinären och knipsa kulorna på honom åtminstone, annars kommer hela paradiset snart att stinka.

Inte dumt att vara långledig!! Som grädde på moset blev det fikastund i lilla Askersund ( ca 5 mil härifrån paradiset) med en av tjejerna jag läste ihop med. Underbara E som jag saknat så, själsfrände från första dagen, samma humor, samma inställning till jobb. Äntligen fick vi prata av oss över en kopp kaffe, komma underfund med att det är såhär att vara vikarie, antingen man bor i paradiset eller Laxå. Båda är vi på gränsen till bohemer, älskar att bo på landet och tycker om att ta dagen lite som den kommer.
För många år sen bodde jag ett tiotal år i just Askersund, så det blev lite nostalgi när vi gick runt på gatorna.

 

Nästan lite skärgårdsidyll över gatorna, man kan knappast tro att man är mitt inne i Närke!!

                        

 Vilka hus!! Tänk att ha ett kök i det där tornet, vilken utsikt när man lagar mat! Synd att grannen klämt upp ett staket, men det var nästan så jag hade lust att gå in på gården för att få lite bättre bild...

 Fler vackra hus, i vackra färger.

 För att inte tala om den här porten in till gården!! Vem skulle inte vilja ha den??

En utav mina gamla skolor, var tvungen att gå uppför trappan och riktigt känna efter hur det kändes, glömde tyvärr att åka på ledstången ner tillbaka...Undrar just hur många lektionstimmar jag satt där innanför fönstren och längtade ut...och var bara kroppsligt närvarande...?? Ja, jag var LAT i skolan, det erkännes!! Men det fanns ju så mycket annat som lockade utanför, och hur många gånger har jag haft nytta av att veta när vikingatiden tex började...?? Näe, just det...

Vaknade upp till en gråmulen lördag, regnet hängde i luften. Vännen i torpet hade bjudit med mig på plockepinn för vuxna, vi skulle lära oss fläta buskstöd och spaljéer av salix.

Först skulle man välja ut lite grövre pinnar till själva stommen, spetsa till dem lite och sen köra ner dem i marken i en cirkel.

 ...vart f-n tog den sista pinnen vägen då....?

 En underbart mysig kvinna med oändligt tålamod hade kunskapen om riktig pilflätning, (kolla gärna hennes hemsida  www.filipshyttan.se)

och efter rätt många försök så började vi få till det.

 

....stor koncentration behövdes...

 Ibland kanske inte fotografen uppskattades fullt ut...och nej, mannen i bakgrunden har inte brutit ihop...

Jo, men jag blev riktigt nöjd till slut, visst blev det krokigt och vint, men herre gud, det ska väl synas att det är hemmagjort!!

 Mina färdiga alster!! En konformad som jag nog ska låta luktärter få klättra i, och sen en spaljé, den ska snyggas till lite, sen ska nog den också hitta sin plats i trädgården!!

En mycket trevlig dag, även om det duggade emellanåt,  man blev skitig som bara den, småfrusen och helt tom i huvudet. Det hela blev ju inte sämre av att stället vi höll till på låg på en kulle med en otroligt vy omkring.

 Det var bara solen som fattades.

Så TACK vännen för att jag fick följa med, nu ska vi bara ut och stjäla salix så fort mörkret lagt sig...