Igår infann sig den där riktiga vårkänslan, även om det duggregnade på förmiddagen. Klev upp i ottan, men ingen var sjuk den dagen, så förmiddagen blev lååång...Tog en rejäl promenad, och då hittade jag det verkliga vårtecknet!!

 Man kan undra vad det är som gör att det växer tussilago där knappt någonting annat klarar av att överleva? Dikeskanten, mest grus och skräp, och där kämpar de gula vårblommorna som tapprast för att komma fram i solen. Märkligt.
När jag ändå var inne på vårkänslor så tog jag med mannen till de djupa skogarna, ja jag vet, nu hajjade ni till...men inte sååå menade jag! Utan upp till skogarna runt Brevens för att titta på lite vilda djur, det är tradition.

  I år var hjortarna mer närgångna än någonsin, inte ett dugg rädda när man stannade med bilen. Man kan undra va´de som bor i husen bakom kullen tycker...eller det förstår man, alla trädgårdar har nästan lika högt staket som på kumlabunkern.

 Stilig herre kollar ut över sina domäner...

 

Men hon här, hon var inte rädd!! Guuud vilka ögon, å så säger man att kor har vackra ögon!

 

 Pojkvännen, lika vacker han!!

Idag hotar de med storm, av detta har vi sett noll, än så länge... Om, så hoppas jag att det blåser åt rätt håll så grannen får tillbaka alla sina löv som vi har...