Igår fick jag följa med mannen i huset och vår vän i torpet på bio i den stora staden...

 StigHelmer Story. Bra?? Tja...sisådär...ingen Sällskapsresanfilm direkt, men eftersom mannen i huset har fått en hel del biobiljetter i julklapp från alla möjliga håll så gick vi på den. Men det är nog första och sista gången jag får följa med de två bioveteranerna...Jag förstod nämligen ganska snart att jag var en orutinerad biobesökare, jag hade minsta godispåsen...jag tog absolut längst tid på mej i hela biosalongen (nästan) på att komma på plats (ungefär som en katt som ska lägga sej, den snurrar så många var runt runt runt så den till slut liksom ramlar ihop). För när jag väl satt mej...jösses...mobilen, är den avstängd...rota rota rota i väskan, ingen mobil...puh i jackfickan...sen sjunka tillbaka i stolen...duns... men gud, va tappade jag nu...leta leta leta...en tändare (nej jag röker inte, men den är bra till frusna billås...)...tillbaka i stolen...godispåsen...var är den?? Jo, den satt jag på...Så i fortsättningen får det väl bli matiné med barnbarnen...

Lite vårkänsla finns det nu på köksbordet...

...bilden är inte av bästa kvalité precis...men den är ju så attans liten den lilla söta blåa pärlhyacinten som jag köpt!! Så försiktigt smyger sej den lilla blomman fram ur bladvecket, kanske kollar den om våren är på väg?

Det är inte bara gamla möbler som piffas upp med lite ny färg...

 ...idag blev det ett besök hos kära gamla vännen och frissan i en håla lite längre bort...Jag har ju äldsta prinsessan som också har saxen i högsta hugg, men än så länge har de inte börjat klippa frisyrer i skolan så det fick jag fixat idag, och sen en massa färg och slingor. Det bästa med allt, jag slipper fundera och komma med egna förslag, mina kära frissa känner mej och hon får fria händer, samtidigt som vi pratar...om gud och alla människor!!

Det är ju inte gjort i en handvändning att kasta ut julen...å jag är inte på långa vägar klar än!! Om det nu bara var julsakerna som skulle packas ned, men det för ju med sej att nya gardiner ska upp, som dessutom ska STRYKAS, likadant med alla dukar...

Det tog säkert en halvtimme minst innan jag kunde bestämma mej om jag skulle slänga de vita julstjärnorna, som dessutom stod i fina tomtekrukor (ja..krukorna tänkte jag väl behålla...)så det slutade med att de fick bo kvar ett tag till och sen vände jag på krukorna...Inte så många som passerar vårt köksfönster, och skulle nu någon reta upp sej på den söta tomten på krukan, ja då lider han/hon väl mest av det själv!! Gardinerna är nya och ett fynd från Ullared, nästan så billiga så man kan tro att det är engångs...

Fick försöka torka bort alla snorränder på fönstret också, den äldsta och kanske mest vresiga av kattdamerna är så upprörd över grannens hund, som dessutom nu är två till antalet!! Som den värsta drake sitter hon i köksfönstret och frustar när de glatt skuttar förbi, och det blir långa fula snorränder efter henne.

Det var sen när jag skulle börja stryka dukarna som det tog tid...

  ...gamla ärvda broderade dukar.

 Hur många timmar tog det vid kvällslampans sken att brodera dessa vackra blommor, och till vem var duken tänkt från början? Var det min mor som satt på sin kammare och broderade inför sitt kommande bröllop??

 Fin virkad spets runt hela duken...

...som nu pryder ett litet bord i vardagsrummet!! 

Sen slår det mej, vem ska föra denna kunskap vidare? Inte blir det då jag...och nästa generation, broderar dom över huvudtaget?? Å sätter dom värde på att ärva en broderad duk...?? Måste ringa mamma och höra mer om duken!!

"Vit miniamaryllis i glaskruka" stod det på den lilla lappen när jag fick denna underbara blomma i julklapp av lilla mamma...

 Då kunde man inte ana färgen, knoppen var obefintlig i den då gigantiska krukan. Men nu, ja...jag är ganska övertygad om att det är en helt vanlig amaryllis, och färgen...

 ...ja, så mycket rödare kan den väl inte bli!! Nu uppskattar jag den ändå, absolut, men liiite förvånad blev jag den började ränna iväg på höjden.

I helgen har jag rotat vidare bland gamla bilder...

...och kära älskade kusin A, hoppas du inte tar illa upp, men jag var bara tvungen att lägga ut denna underbara bild på oss två!! Fastän det gått nästan femtio år sen bilden togs, så kommer jag ihåg!! Vi rotade i deras ett gammal uthus (brygghuset om jag inte minns fel) och hittade en massa gamla hattar och kläder. Jag har dessutom en gammal löskrage/boa på mej, tyvärr baksidan ut, men vad gjorde väl det...?? Å ser ni, lilla söta kusin, visst är hon väldigt lik Skrållan i Saltkråkan?? 

 Den här bilden säger en hel del...Mamma och pappa jätteglada över nyförvärvet, en liten karelsk björnhundsvalp...Jag ser mindre glad ut...antingen var jag väl rädd för konkurrensen eller också förstod jag att hädanefter kommer ingenting att bli som det varit.

 

Fick en extra klapp så här efter alla helger...

Britt-Inger på bloggen

 http://bittezvardag.blogspot.com

gav mej den...

Å jag tackar och bugar!!

Men ni vet...man ska välja ut fem nya intressanta bloggare...jag kan ju inte!! Jag läser ju alla era bloggar just för att ni alla är intressanta på något vis!! Så var så goda ALLA, ta för er, känn er speciella och hedrade!!

 

Äntligen en till i familjen!!

 Mellanprinsessan har förstått det fina i kråksången...Efter en tids sparande och julklappspengar så skred hon till verket och köpte sej en kamera. Så nu har vi varit på tur...

 Vi har ju vårt vackra Wadköping alldeles intill Svartån. Idag folktomt, nästan, så när som på oss då och några till...Kan bero på att julen dansas ut här i morgon, alla sparar sej tills dess.

...granen var då inte värst stor...de får nog ta en svängom runt flaggstången istället.

 Trånga, små mysiga gränder som slutar i Svartån om man inte hejdar sej i tid...

 Här är det tillåtet att fönstertitta...i Handelsboden. Så fina, roliga saker som passar som presenter till både stora och små.

 

Upptäcker när jag nu tittar på bilderna, Pettsons kalender i fönstret...den ville jag ju ha!! Får bli ett besök till...

 Vackra långa istappar, får väl hoppas att ingen får dom i huvudet bara...

 

 Vi lurade även med sonen, tyckte han behövde lite frisk luft och kultur...så turen avslutades på bageriet. Ett litet mysigt bageri med utsökt gott bröd, både när det gäller till kaffet och mat!!

Nu är prinsessan återlämnad, sonen hemma med sin sambo och här sitter jag, trött men väldigt nöjd med en lyckad och trevlig dag. Tyvärr känns det som en förkylning ligger och lurar, ena ögat rinner och kroppen känns tung och trött. Ska avnjuta en kopp gott Chai-thé som jag fått av dottern i Göteborg i julklapp och det ska nog göra susen.

 

Jaha, så då var kulorna lagda i malpåse igen...

julgranskulorna alltså.

Med stort intresse följde de båda kattdamerna mattes förehavande, och helt plötsligt var det tillåtet att plocka ned varenda en av de vackra glittrande kulorna. Matte som tidigare tog höga C så fort de båda närmade sig granen...tänk va människovärlden ibland kan vara underlig!! Men nu finns deras klätterträd på altanen, och känner jag mej själv rätt så kommer det nog att stå där ett par dagar...

Vi är ju många här i bloggvärlden som så här års rotar i våra bildarkiv. Dels i brist på motiv när det knappt är dagsljus, och sen för att vi kanske längtar efter vår och sommar och njuter lite extra av dessa bilder nu vintertid. Men jag har rotat lite längre tillbaka i tiden...

 ...från början av sextiotalet!! Just det, nittonhundrasextio...å jag var född redan då!! En lycklig liten tjej med en kanske just då lite mindre lycklig kattunge som jag mordhöll, vill minnas att hon hette Suddelina. Hunden var en brun labradorvalp, Jana, som sen skulle följa mej överallt genom livet. En helt underbar hund. Av klädseln att döma var jag redan då lite bohemaktig, gummistövlar... ett praktiskt underskattat skodon, lätt att kom i och ur. Tröjan var vinröd och söndertuggad i ärmmuddarna, men vem brydde sej?? 

Nu ska jag leta reda på alla bilder som min far tog. Inte bara på mej. Han var för den tiden en väldigt ihärdig fotograf, och när han gick bort så tog jag över alla hans bilder som jag nu ska försöka scanna av de som känns viktigast för mej. Tror även att de flesta negativ finns kvar. En skatt för mej, och jag hoppas även för mina barn och barnbarn en dag. 

Ha en skön trettondagsafton gott folk!!

 En ledig dag kan man tex träffa trevlig vän...
http://annika-dittenochdatten.blogspot.com/
...som bor i ett trevligt hus som står ute på nätterna...

...inne i den stora staden. Hon tog mej med på en sightseeing i de närliggande bostadsområden, och jag försäkrar, efter en stund hade jag noll koll på var vi var. Men nu vet jag i alla fall vart min äldsta dot´ra kommer att sätta sin brevlåda i vår, och området fick mer än godkänt. Vi var utrustade som de värsta turister med kameran på magen, när vi började vår vandring, men upptäckte när vi kom hem att inte en endaste bild hade blivit tagen...kan bero på att vi hade fullt upp med att tala med varandra.

TACK A för en mycket trevlig eftermiddag med gott fika dessutom!!  Det gör vi om snart!!
Ytterligare en liten vink om att jag nog borde börja ett nytt liv...

...för i växthuset (som INTE är uppvärmt) så kunde jag idag hämta fräsch och god sallat!! Kändes onekligen lite konstigt att plocka sallat i början på januari men den smakade precis som den ska göra. 
I morgon åker granen ut. Nu är jag trött på att varje morgon räta upp den (efter kattdamernas framfart...) och sen med skovel (nästan i alla fall...)hösa (heter det verkligen så, eller är det ren och ful närkingska??)upp alla barr. Det är snart mer glitter än barr på den. Sen kommer jag förmodligen att hitta barr lite här och var ända fram till påsk...som alltid!!

 

Så var även denna helg till ända, som jag till stor del tillbringat på jobbet. På tolvslaget sov jag gott ihop med "Åke" (förklaring kommer...), och det blev ju bevisligen nytt år utan att vi skålade i champagne och fyrade av nyårsraketer. Mannen i huset firade nyår med vår vän i torpet, de två herrarna fick en alldeles egen kväll där de lagade mat och hade gott.

Dagen igår bjöd verkligen på ett fantastiskt väder, ungefär som att 2011 ville säga att "...åja...så illa var väl inte året ändå...".

 Nästan som en marsipanros såg den sista rosen ut, djupfryst dessutom,  i decembers bleka sol. Jag var ledig en stund mitt på dagen och hann faktiskt ut med kameran, det har ju inte blivit många utomhus bilder annars i december!!

Nu till historien om Åke...Några kvällar innan vid kvällskaffet meddelar jag mannen i huset att efter avslutat arbetspass på kvällen far jag och hämtar barnbarnets hund JOKER så han slipper vara själv på självaste nyårsafton och kanske bli uppskrämd av smällare och raketer, "..jag tänkte han kunde sova kvar här..." Ska väl tillägga att mannens hörsel kunde vara bättre...Jag ser hur han funderar ett tag och får en icke klädsam liten bekymrad rynka mellan ögonen, sen säger han "...den där ÅKE som ska sova över här...vem är det...??" Undra på om han funderade på om han över huvudtaget skulle lämna hemmet den kvällen??!!

Önskar er alla en riktigt god fortsättning på det nya året, i morgon ska jag titta runt hos er alla och ser hur nyårsafton varit.

Måste också bara tillägga att jag hade en fantastiskt fin nyårsafton på jobbet, vi dukade långbord med allt som där hör till, klädde upp alla i finkläder, det serverades jättegod mat och skålades i bubbel!! Precis som äldre ska ha det!!