Det gjorde ni bra!! Sjöng in våren på Valborgsmässoafton, för nu är den verkligen här.

Själv missade jag både skönsång och eld, eftersom jag jobbade, men vad gjorde det, ni fixade det ju så bra ändå!!

Sen att de visar snö här på fredag, det tror jag inte ett dugg på...

Jag kan ju som bekant fastna vid lite små udda detaljer när jag är ute på mina fotonördspromenader.

När vi vandrade runt i Gamla Linköping i lördagsmorse, när vi och morgonpigga fåglar endast var vakna, så hittade jag den här lilla skylten på ett utav husen.

 "...Dessa rum hyrde Brita ut till ungkarlar som inte ägde egna gårdar..."

Undrar just vad hon skulle ha kallat sin verksamhet idag...

Jo...jo, nu vill jag inte på något vis befläcka denna Brita, men lite rolig text tycker jag nog ändå att det är!! Sen gjorde hon säkert det med stort och gott hjärta. 

På en grindstolpe till ett stort och vackert hus satt denna skylt (jo, jag var nykter, men det där med raka linjer när man tar bilder...så långt har jag inte kommit!!)

Raden där det står "hemmadottern Stina..." berörde mej. Hemmadotter...?? Var det en stackars ungmö, en flicka som hamnade på överblivna kartan, eller...?? Kanske var hon svagt begåvad som det hette förr, men få det på pränt på grindstolpen...det kanske inte var så mycket bättre förr??!!

 Huset som hon bodde i är i alla fall otroligt vackert, och tack och lov kom det inte ut någon morgonpigg och förvånad dam i alla fall...Nu står det ju bevisligen obebott, men man vet aldrig...Tänk er att ta sitt morgonkaffe uppe på den fina balkongen!!

Och har man gamla vackra ståndsmässiga hus så har man också uthus därefter...

 ...skulle nästan ge vad som helst för att få den här längan på vår tomt!! Nu är den väl snudd på större än själva huset jag bor i...men det är saker som jag nog skulle kunna vänja mej vid och stå ut med!!

Dagen har börjat med strålande sol här, första koppen kaffe är redan avklarad ute på trappan, i morgonrock givetvis. Kattdamerna är saliga av lycka, dörren står på vid gavel och det är bara att spatsera som det behagas. Enda molnet på deras himmel skulle i såfall vara att matte glömt att köpa hem kattmat...Nu får de överleva dagen på det som finns, för jag har mycket i kalendern idag. Fotorunda till dammen, mer kaffe, ev städa av verandan, ännu mera kaffe, peta lite i nån rabatt, säkert en vila i en solstol, och skulle sen vara något kvar av dagen...ja då kan det bli kattmat!!

Åker i hällande regn och åska och kommer hem i strålande solsken...

Precis så var det!! Premiärturen med husbilen har gått galant.

Första natten i Linköping, på en parkering vid ett friluftsområde. Bara vi, en massa kolonistugor och en väldigt massa fåglar...

Lördag morgon...mannen i husbilen vaknar ungefär samtidigt som fåglarna...

Så strax efter åtta strosade vi runt i Gamla Linköping...

 Som ni ser...inte en levande själ inom synhåll. Normalt folk sover antagligen så dags en lördagsmorgon. 

Trodde i min enfald att så gjorde även de som bodde i det här ursöta lilla huset, men lagom som jag knäppt bilden så kom det ut en dam på trappan, tittade lite förvånat på mej och jag var ju tvungen att ursäkta mej med att jag tyckte huset var så gulligt...då hade mannen i husbilen redan försvunnit fort runt gärdsgården. Han borde väl ändå vara van vid det här laget kan man tycka...

Fortsatte sen färden till Vadstena.

 Parkerade alldeles vid slottet, och strosade sen runt bland lördagslediga östgötar. Nu var folk vakna i alla fall...

 Den Heliga Birgittas klosterkyrka, stor som...ja jag vet inte vad. Så otroligt vacker, man kan riktigt känna hur friden liksom griper tag i en när man går där, fastän stadslivet finns runt hörnet. Tillbringade några timmar där...

...och avslutade promenaden med en tur ut på piren. Tänk så vackra stenarna är med all dess beklädnad!! Tänker inte ens våga mej på att gissa vad det är...

Vi hade parkerat husbilen på en uppställningsplats, och nästan som på en given signal, vid solnedgången, så for alla dörrar på husbilarna upp, och som ett lämmeltåg tog vi oss ned till vattnet för att beskåda...

 ...när Vättern fullkomligen brann!! Har aldrig någonsin sett något dylikt, och som vår "bilgranne" sa där han stod med sin mobil och försökte få till en bra bild...

"tror ta mej fan jag ska bli religöser på kuppen, för nu kommer han väl snart gåendes på vattnet också..." Vi stod där ett tiotal personer, alldeles tysta och bara beundrade det vackra, vi kände inte alls varandra, men efter detta hade vi något alla gemensamt, vi hade upplevt DET.

Nu måste jag nog  förtydliga mej lite angående mina små söta violer...inte försöker jag utrota dom...det var nog bara så att det tog några år innan jag fattade att de små gröna späda bladen skulle bli violer, innan dess ryckte jag hysteriskt upp dom...

Det gäller att passa på när solen bjuder upp till dans...

De stackars små violerna som envist kämpar för att få vara kvar, jag som lika envist i många år rensat bort dom eftersom jag trodde de tillhörde släktet ogräs...

Nu har de gömt sig under Honungsrosen och tittar blygt fram i kvällssolen.

"Lurade" med mannen på promenad ned till naturreservatet, ni vet där trollen och tomtarna bor...

 Man ser hur träden börjat skifta färg och åkern är riktigt grön nu.

Inne bland hasselbuskarna har vitsipporna slagit ut, fåglarna bjöd oss på en riktig vårkonsert. Eftersom jag inte klarar av rörliga motiv, så får ni lita på mitt ord...det var gott om små bevingade vänner, och alla hade en egen stämma...

 Vems skafferi det här är skulle jag gärna vilja veta, kan det vara en ekorre som gömmer sina nötter i trädroten på eken??

 Lite dåligt bordsskick vem det än är, resterna slänger man utanför ingången bara...eller också är det ett EKologiskt tänkande...

 Ni som har sett någon utav filmerna Ice Age...jag kommer genast att tänka på honom, han som lika envist håller i sin lilla nöt eller gömmer den, oavsett om jorden går under eller inte...

 bilden lånad från nätet

Även han tycks hålla till i Berga äng som det heter!

Hur det gick med katten som parfymerat sej...?? Jo, hon var förpassad till egen bädd, på morgonen när husse vaknade så låg hon och sussade sött bredvid honom, alldeles vid huvudkudden...Nu har hon dock fått tillbringa dagar utomhus, så man kan säga att vi har vädrat henne. Säkert har hon varit i rabatterna igen, men det man inte vet...det lider man inte av!!
Å nu mina vänner, nu tar jag helg, på återseende!!

En ledig dag som var helt ren i kalendern i morse...och som sen innehöll alldeles för få timmar visade det sig!! Ibland har jag inte lust med någonting, sen vissa dagar så räcker tiden inte till på långa vägar.

Efter föreläsningen i går kväll, om hur man planterar och får fart på sina växter i trädgården, så förstod jag att det jag är alldeles för snål på är gödsel. Hönsskit på ren svenska. Så idag har det inhandlats en säck, på Björka trädgård förstås, och hemfärden fick bli med öppen ruta, det luktade så vidrigt...Väl hemma så har det gödslats och luckrats efter konstens alla regler. Efter fullbordat arbete så ligger ena kattdamen och fullkomligen vräker sej i rabatten och bara njuuuter  av den underbara/vidriga doften och ser näst intill euforisk ut. Ikväll får hon sova i husses säng...

Full aktivitet har det även varit på alla bevingade små vänner idag. Solen gjorde denna dag till vår igen.

 Scillan är som ett blått hav i nedre delen av trädgården. Lika vacker som den är nu, lika eländig är den sen när man ska klippa gräset...seg som tjärpapp.

 Överallt surrade det av små flitiga bin.

Den här bilden är så misslyckad så den tänkte jag först skicka direkt i papperskorgen...

 ...men den BLÅ färgen gjorde att jag behöll den. Den är så dålig så den blev snygg...

Så var den jobbarhelgen gjord...

Tänk...ett dygn innehåller oftast exakt lika många timmar, och ändå kan det kännas så olika, beroende på vad man gör...Trots att jag jobbat hela helgen, plus idag då, så har det gått som en dans, det måste bero på all den oro som släppte när vi fick ett så glädjande besked angående prinsen!!

TACK alla ni för alla kommentarer, även nu efteråt. Det betyder så mycket att få skriva av sej, och det betyder också väldigt mycket att veta att ni bryr er och ger er tid att kommentera!! Ett speciellt TACK till bloggvännen som skickade en ängel...den förde tur med sej och nu så är den med mej överallt.

Närkeslätten...

 ...en tidig morgon. Man kunde nästan tro att det var före sjösänkningens tid,av Hjälmaren alltså. Men det är marken som ångar, varade bara några minuter just när solen fick tag på den svarta jorden på åkern.

Samma sol...samma morgon...men i trollen och tomtarnas sovrum. Nybäddat med vacker grön mossa...

På mina promenader passerar jag ofta denna trädgård, med bäcken som slingrar sej fram bland vitsippor.

 Varför har jag inte en bäck i min trädgård...med små vackra broar att stå och njuta på?? Kanske för att jag inte bor just där...

Kastanj har jag inte heller...

 ...men vacker är den!!

Ikväll hade jag turen att få följa med en jobbarkompis till biblioteket i den lilla staden i närheten...inte för att låna böcker utan på en föreläsning om planteringar av perenner och sommarblommor. En otroligt kunnig tjej (jo...jag har väl glömt namnet i vanlig ordning...)som hade jobbat på Göteborgs botaniska förr, och nu startat eget. Hon reste över halva Sverige, minst, och fixade till rabatter och krukor åt kommuner och fastighetsägare, de som har råd vill säga...Tänk va roligt att få handla och sen plantera utan att själv behöva betala!

En dag med sååå mycket blandade känslor...

det blir lite bergochdalbana inombords, men först det riktigt positiva, prinsens provsvar på levervärdena, allt OKEY igen!!

 Tänker inte spekulera i vad som gjorde att de sköt i höjden, tänker inte lägga energi på att fundera på hur det kunde ha gått, utan bara njuta av detta ögonblick.Så fantastiskt skönt att få höra det, känns som all luft bara försvann och ändå är jag så jublandes lycklig, man blir liksom tom efter all oro. 

Helt andra känslor var det dock på förmiddagen, var på urnnedsättning av vännen i torpet. I ömsom snö och ömsom regn blev det det vackert avslut. Det var bara de närmaste närvarande, och jag och mannen i huset känner oss så hedrade av att räknas dit. Jag är dessutom övertygad om att hon fixade vädret, att stå och prata och gråta vid en grav, det vet jag att hon inte ville att vi skulle göra. Hon såg till att det inte blev för långdraget. Övertygad är jag också om att det var hon som såg till att det sen vart full fart i torpet efteråt, barnbarnen hennes for runt och levde med sina mostrar, hon älskade barn och hon älskade farten hos dom...

Helt tom på känslor ska jag nu lägga mej ned och vila en stund, i helgen väntar jobbet. Men först ska jag göra som Flinta, ställa ut katten...

 I detta väder, så är vi oeniga om det är låda eller utomhus som gäller...

Äntligen så har jag ett också...

...citrusträd!! Citron närmare bestämt. 

Doftar ljuvligt där det står i köksfönstret och trängs med alla pellisar och annat smått och gått som är på väg. 

Tur var väl att jag inte innan jag köpte det läste alla odlingsråd och föreskrifter...

...för det är lättare att sköta ett spädbarn har jag upptäckt!!

Nu blir ju frågan om en vinterförvaring för diverse blomster ännu hetare här hemma, citronen vill ha ljust, omkring +15 och dusch väldigt ofta...

Å när vi ändå är inne på önskningar så...

I helgen var jag och en jobbarkompis iväg till traktens bygdegård på fjäderfäutställning. Det vill jag också ha, fjäderfän alltså, inte bygdegården...

 Så där lite lagom kaxig, eller hur??

Skulle passa perfekt här på paradiset, det är bara hönshuset som fattas...

Änder i bur...??

Näe, det var tydligen ankor, ståtliga och väldigt pratsamma. Nöp gjorde dom också...

Våren kom av sej...det har väl inte undgått någon, eller är det rentav vanligt aprilväder?? Kanske har vi förträngt hur det brukar vara, i hopp om att i år så.. i år ska det bli en tidig och alldeles underbart lååång vår??!!

 Regnet gör penséerna lite trötta, tyngda under alla droppar, nästan stora som glaskulor.

Och om framtiden vet vi ingenting.

Men jag hoppas, jag tror, för någonting annat finns inte...

Som Kenta sjöng:

"... Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra..."

Låt det så förbli också...