Inte blir det några soliga höstbilder idag...inte heller några smarriga kanelbullar på kanelbullens dag har jag lyckats åstadkommit. Däremot har jag fortsatt att rota runt bland gamla bilder. Så nu backar vi tiden och reser till Dublin, april 2008. Minsta dot´ra arbetade och levde där (och jag som förfasar mej över att hon bor långt borta nu...). Med oss var också största prinsessan, då bara i början av tonåren...
Vi hyrde en liten lägenhet mitt i centrala Dublin, med stooora panorama fönster ut mot en gågata. Ja...va kan vara mera intressant än att studera folk när man själv inte syns...??
Dot´ra...hon jobbade på café/lunchställe.
Min lilla snörpa...stod där och blandade kaffe med alla dess smaker, pratade flytande och obehindrat med irländarna...var det verkligen min lilla som blivit så stor...??!! För er som inte varit i Dublin, eller Irland över huvudtaget, de pratar inte engelska...de har en variant som ingen människa begriper, i alla fall inte jag. Å jag vet...dot´ra skämdes för sin mamma, inte bara en gång...
Vi besökte maffiga shoppingcenter, det här är St. Stephens Green som ligger intill en park med samma namn.
Alldeles intill här ligger också en utav de stora shoppingstråken, Grafton Street.
En dag tog vi tåget ut till kusten, en liten fiskeby som heter Howth.
Här är liksom det riktiga, gamla Irland...Vädret också!
Det blåste och regnet piskade stundtals oss rakt i ansiktet, men det var ändå något speciellt.
Det vilade något vemodigt över det hela, och man kunde nästan höra den traditionella irländska musiken i havet.
Vi gick där en hel eftermiddag, trots väder och vind, och bara njöt.
I hamnen, bland alla fiskebåtar, låg sälarna och väntade på fiskrens, eller om det var på oss turister...jag vet inte så noga...men duktiga på att tigga var de!! Det fanns de som smög in i fiskbutikerna vid sidogatan och köpte lite fisk för att sen mata dom, men fiskegubbarna på båtarna såg mindre glada ut...
På O´Connell Street, en av huvudgatorna...
...var det mycket folk i rörelse, en del bara gick och gick men kom inte så långt...
Tror att denna "gubbe" har varit med en nån film, och att den absolut största irländska gruppen U2 har med ett finger i det spelet...
Nattetid...
...en underbart vacker stad. På den tiden ägde jag en "tittochtryck" kamera, därav kvalitén. Men här kan skymta floden som delar Dublin i två delar, nord- och syd. Nord ansågs väl förr som en mindre säker del att vistas på, åtminstone kvällstid. Av det märkte vi inget, dels sov vi sött då, och sen bodde vi på sydsidan...Men...helt klart en stad värd att besöka, vi hann bara med att se en bråkdel, och ändå hade vi en förträfflig guide i dot´ra!!
Skåpet...som jag skulle återkomma till.
Såg ut så här från början...eller ja det gör det väl fortfarande...
...innanför luckorna...fullt med gamla bilder som jag nu rotat runt bland.
För så här blev det efteråt...
...här ska det fyllas med lite smått och gott, både gammalt och nytt.
Längst upp till höger i bild, mannen i husets morfars gamla rakspegel, så gammal så själva spegeln är näst in till borta, men har sitt värde ändå.
Till vänster längst upp, sonens första glasögon.
Mellanhyllan...min mormors kvällskopp...ursöt!!
Längst ned...
...en söt liten bricka med mina föräldrars vigselringar.
Och eftersom det är fina juveler...
...så har jag också lagt dit julklappen, som jag fick för några år sen, från minsta prinsessan. Vackra armband, egen tillverkning.
Å nu vet jag vad alla mina tre barn gör, om de läser detta...de suckar, skakar lite på huvudet och säger i mun på varandra..."hon med alla sina saker och pryttlar som hon ska ha stå överallt..." . Just det, stackars er den dagen jag lämnar jordelivet, då har ni att plocka med!!
.
