Torsdagen bjöd på ett väldigt vackert väder när man tittade ut genom fönstret på förmiddagen...

Borde ju vara "nyttig" innan jag for till jobbet...

 ...men inte då!! 

Det blev en tur till skogen, den sköna...

 Nästan tio plusgrader, man kunde knappt tro att det var i mitten av november.

Inte var jag ensam heller...

 Vi har fått nya grannar, familjen ÄLG har flyttat hit...

Å det är som alltid med nya bekantskaper, man vill gärna veta var de håller hus...

Tog svängen ned till dammen och den gamla kvarnen (ja...ni har väl snart tröttnat på alla bilder därifrån...)

 Satte mej en stund där på bänken...

Dagen kunde absolut ha börjat sämre.

 Vattnet i dammen...

 ...inte klart, men speglade ändå träden så vackert.

Tittade mej lite extra över axeln när det knakade både här och där i skogen...

 Långa, mörka skuggor...skulle ju kunna ha stått både en och två älgar här och lurpassat.

Om inte annat så kryllar det säkert av tomtar och troll i den här mjuka vackra mossan.

 ...När trollmor har lagt sina elva små troll...
Tänk, igår fyllde min förstfödda trettiofem år!!

Det känns som igår, när jag låg där på BB med mitt första barn i famnen.
Lycklig, salig, stolt...det visste inga gränser. 
Å tänk, det är precis likadant än idag!! Fortfarande lika lycklig, salig och stolt över henne, och över de andra barnen också givetvis!!
Så visst är jag rik!!

 Nu ligger vi i startgroparna inför helgen. 

En del planerat, en del tomma luckor finns det, precis som det ska vara. 

Önskar alla en trevlig helg!!

Kanske inte det bästa vädret för bilder idag...
Men på vägen hem från lilla mamma tog jag en tur till hembygdsgården här i trakten.

Här är det lugnt och stilla så här års.
Inget tjo och tjim, ingen dans, inga fikakorgar på filtar i gräset, inget hångel i busken, bara tyst, stilla och fridfullt.
Perfekt att vandra ensam runt bland de gamla bodarna, beundra hantverket...

...titta in genom gamla fönster, fundera på om de tänker laga skorstenen snart...
...för träden får sej en omgång under novemberdagarna, de få timmarna dagsljuset råder.
Välbehövligt...men mycket ris att ta reda på...

... men det kommer att bli ljust och vackert här sen i vår.
Så stänger jag åter den gamla grinden till den vackra hembygdsgården.

Undrar just hur många händer som haspat här...??
En del trötta men lyckliga efter midsommardansen...han kom ju till slut i alla fall, han som hon väntat på hela våren.
Andra har med sorg stängt grinden, det blev inte riktigt som man hade drömt om, förväntan som hade pirrat i magen hade bytts ut mot sorgen som gnagde tungt.
Hur många barn har inte lyfts upp för att kunna stänga, för korta i ena änden, på tillväxt, men med en lycklig morfar/farfar som höll under armarna fick man till slut den tunga haspen på plats. 
Tänk om den ändå kunde berätta...
Väl hemma står den vackra azalean, full med knopp.

Köper alltid en vit.
Tänker varje gång...

...att den HÄR gången ska jag komma ihåg, 
dränka den ordentligt i vatten, inte låta den bli blöt om fötterna, inte låta den torka ut...
Förmodligen kommer jag att hinna köpa många azaleor innan jul...
Några undrade över kameraförbudet jag skrev om i förra inlägget, på Julita, förra årets julmarknad.
När man kom till entrén, så satt det en ganska stor och rejäl skylt där.

Nu kommer jag inte ihåg exakt vad jag sa...
Men så mycket framkom nog att jag hade en annan åsikt...
att jag också förstod att den  efter ett tag något bleke och darrande pojke som tog upp betalning inte rådde för det. Förklaringen jag fick var att utställarna inte ville att deras alster skulle kopieras. Hur de gjorde med alla mobiler med kamera i förmäler inte det hela...
I år såg jag ingen skylt, faktiskt. Men då hade jag redan min egna plan klar, en liten behändig kamera i handväskan...

Så...nu känns det som om jag kan komma med lite bilder och lite nytt...

TACK för alla uppmuntrande kommentarer, det kändes så bra att läsa att ni saknar mej, och att jag skriver om sånt som får er att småle lite, kanske skratta  ibland, om vardagens små episoder och allvarliga funderingar. Men så ibland, då tar det bara slut, flödet i huvudet och fingrarna upphör. Kan bero på denna långa gråa höst, eller också nytt jobb som upptar mycken tanke verksamhet, men som känns sååå bra. Oavsett, jag är här igen, hur ofta får vi se...

Har haft "finfrämmande" i helgen, stora prinsessan har andats lantluft.

Lördagen blev det Julita julmarknad. 

Förra året kameraförbud...så i år smög jag med den lilla kameran...

Små fina gamla bodar, fulla med hantverkare och jul...

 Utomhus inte så mycket julstämning än, grått och lite råkallt.

Vi gick in och ut genom stora och små dörrar...

 ...smakade på allt från ost, fisk, struts till godis, och godis igen...

Så in i attans roligt att ha med en snart vuxen prinsessa som tyckte det var minst lika roligt som jag.

Så kom vi fram till det vackra växthuset...som väcker ett habegär utan dess like...

 Ja...jag kan tänka mej både växthuset och det som är innanför dess fönster och väggar...

 Här inne bor alla pellisar, mödrarna till de fina små sticklingarna som jag sen girigt köper på försommaren. Gamla fina sorter, med anor långt tillbaka. Både vilda och förädlade.

Men fyndet den här gången blev...

(bilden lånad från nätet)

 Violärt...en gammal, nu mycket ovanlig växt. Framtagen av en hängiven odlare som är kompis med tjejen som driver växthuset här. Dessvärre är härdigheten inte riktigt den bästa, så den får bo inomhus om vintern, hoppas...hoppas den överlever till våren!!

Och när man är så i farten blir man också hungrig...

 ...vildsvinskebab!! Sååå gott!! Kön till matstället var lång, men där var vi tålmodiga och stod lugnt och väntade på vår tur. Lön för mödan...

Men lite funderingar hade vi...

 ...varför hänger man upp äpplen på rad så här??

Om det skulle vara till våra små bevingade vänner, varför då göra bädd under??

Å vackra hjärtat mitt...hon fick en julklapp i förtid...

 Hittade en mössa/halsduk i ett, kantad med päls (fusk givetvis...). Hon blev överförtjust, mormor fick en tår i ögat...vackra barn, får nog skaffa hagelbössa och ladda skarpt...

På kvällen bakade vi inför Fars Dag...

 Oooops...här kom jag på dej...!!

Fars dag idag...varmrökt lax, inköpt på julmarknaden stod på söndagsmenyn.

 Så var den helgen till ända...

Bloggtorka...

...återkommer!!

 

Idag är det dels måndag (fast det har jag inte så svårt för...) och sen en sån där dag som man inte vet riktigt när den börjar eller tar slut, det har liksom aldrig blivit riktigt ljust, ingen riktigt dager. Så därför blir det lite mer bilder från lördagen, det fanns ju några på minneskortet när man kom hem...

Det här fina gamla huset finns i Wadköping också, hade jag nu varit klok så hade jag också lagt på minnet vad det är för hus, och dess historia...men där får ni använda fantasin och göra något bra av det!!

 Det som jag inte såg när jag tog bilden, men väl här hemma...

det är den lilla kattluckan i fönstret nere till höger, gångbrädan dit upp!!

Så snyggt och fiffigt gjort!!

Nu är det inget alternativ här, kattdamerna skulle nämligen inte komma in genom en så liten glugg...det skulle bli som med Nalle Puh, de skulle fastna i hålet.

Framsidan av huset...

 ...skäms inte för sej heller.

Undrar just hur många års väntan i kö det är för att få en lägenhet i det här huset....??

Huset till höger är Kajsa Wargs...

 ...ni vet hon..."man tager vad man haver..." när man lagar mat och bakar.

 Rakt fram en mycket trevlig liten butik...

 En sån där liten butik ni vet, som har en massa saker, små fina söta pryttlar som man nästan inte kan leva utan...

När man sen väl gjort slut på hela veckopengen där...

...ja då far man fortsätta att fönstershoppa. 

Å den här stackar´n hittade vi i ett utav de gamla husen...

 ...han hade lagt sin veckopeng på annat än småpryttlar han...

hemgjorda kolor...inte bra för magen!!

Första dagen på nya jobbet gjord enligt schemat. Nu är jag en i gänget...eller det tar väl tid innan jag kommer in i rutinerna, lär känna alla, men...

än så länge känns det så j-vla bra!!

Det kom ett brev...

...från främmande land, med vackra frimärken på. 

Inget sånt där fult med maskinskriven adress och stora vita ark i, med en massa siffror på och längst ned ett ocrnummer...

Nej, en vinst...från vårt vackra grannland Norge!!

 På bloggen http://stubbetufsa.blogspot.se/
 har jag vunnit fröer!! Gå gärna in där och kolla, en kreativ kvinna som bor så hisnande vackert i NordNorge, att det nästan är overkligt. Där odlar hon som få, handarbetar som få...tror de som lever där har fler timmar på dygnet än vi andra, för hur kan hon hinna annars...?? 
Nu ska dessa fröer vårdas ömt tills det blir vår, och jag hoppas verkligen att jag lyckas sen!! Tack än en gång för vinsten!!
Och idag...
har det varit en liten bloggträff. 
Söta konstnären Karina har utställning i kulturområdet Wadköping här i Örebro. Så då passade vi på några stycken att samlas och ta en gemensam utflykt dit. Alla utrustade med kamera, fulladdade batterier och tomma minneskort...
sen gick vi loss!!
Turist i sin egen stad!!
I ett vackert historiskt hus...

...där höll hon till, vår konstnär...
och det grämer mej oerhört att jag inte fick fler och bättre bilder på alla hennes konstverk...

 ...för bilden är urdålig, och gör verkligen inte hennes vackra nakna damer rättvisa!! Dessutom speglar det sej i glaset...suck. Jag skäms...men det ska den som målat dom inte göra, för gud så duktig hon är!! Tavlor sålda också, det är väl ett bevis nog...
Sen vandrade vi efter Svartån...

 ...höstlikt och grått.
Tur Fru Ditten  var med, hon var som den värsta guide och leddes oss upp till slottet.
Jodå...till slottet hittar jag...men kan väldigt lite historia.

Vackra byggnader i dess närhet...

 Nu började även solen göra oss sällskap.
Slottet...

 ...riktigt stiligt faktiskt. Det tänker man inte på...

 ...full fart på vattnet...och på våra kameror också...
Tillbaka mot Wadköping...

 ...nu har Svartån lugnat ned sej, vi också...Dagen börjar övergå i kväll...ljusen tändas i vår lilla stad...

 ...vackra "huvudgatan", nästan folktomt.
Gränden...

 Sista bilden. 
En underbar dag, vi har pratat oavbrutet.
Kameran har gått varm, fingrarna stela av köld på slutet. Men vad gjorde det, i trevliga vänners sällskap så märker man inte det!!
Nu sitter vi på varsitt håll, säkert sorterar vi bilder, småskrattar lite för oss själva, minns tillbaka!! 
Tack Anki
för att du vågade komma...TACK för nykomlingen i mitt lilla gäng här hemma, du känner mej tydligen rätt väl redan...!!

Det är inte bara av ondo att gå här hemma och vänta på ev. jobb...

Mycket blir gjort också!!

Tänker INTE lägga ut bilder på allt som "hittades", som ska transporteras vidare till tippen...

Men...mycket värdefullt fanns också i gömmorna.

Min älskade gamla röda dunjacka, som jag saknat så...

Den har förvisso värmt många, där den legat, men kanske inte riktigt som jag tänkt...

Fint bäddat, med dun och annan stoppning, där har de små råttbebisarna legat i sin linda...kom inte och säg att jag inte är djurvän!!

Den är nu i alla fall förpassad...

Eller...

...riktigt så enkelt blev det inte. 

För...jag älskar att dela ut arbetsorder också!! 

Så om jag sorterar och paketerar...

...så får mannen ordna transport till tippen. 

Jag kollar noga på kommunens hemsida, jodå...den lokala återvinningscentralen är öppen första lördagen i varje månad. 

Hall och tvättstuga är överfullt av kartonger och säckar, men det gör inget...för på lördag ska mannen ta hand om det och jag..ja ska på lite annat kulifejsansaker!!

Då ringer det...och jag hör direkt på mannens tonfall, det här kommer inte att nli något bra samtal.

"...du, jag tror det är röd dag på lördag..."  säger han dämpad.

Vi ska alltså leva i ett kartongochsäckkaos, över All Helgonahelgen...

Bland fynden fanns två sådana här ljuslampetter.

 Satt i huset när vi flyttade in, tyckte dom var hiskeliga...men sen...de hör ju lite till paradiset, och när de nu legat nedpackade ett antal år så...ja det ska nog finnas en plats för dom också så småningom.

Fatet...

 ...som jag inte ens visste fanns...får nog mogna till sej lite det också.
Dessa figurer, inköpta för mååånga år sen på Madeira...

 ...egentligen inte så vackra, men fulla av minnen. Jo, men de får nog stanna, men kanske i en låda igen.

Däremot...i en låda från alla flyttar som blivit, med saker som inte skulle slängas, där fann jag denna underbart söta lilla kanna.

Present från en mycket kär gammal vän (vi måste ses snart A!!),

 Lena Linderholm står det i botten. Den fick en hedersplats i den "nya" skåpet.

Idag första november, igår Halloween.

Ingen skräck på morgonen...solen gjorde ett tappert försök, men mer blev det inte.

 Kvällen däremot...

...där hängde han, lite på sned, och det var väl det närmaste skräck vi kunde komma här. Förutom alla lådor och säckar då...