Så var premiärturen gjord...

 ...med husbil och hund. Som alla barn hade han packat själv...den röda fula ankan var med.

Nu ska väl tilläggas att han inte sitter i bodelen när vi åker, utan säkert fastspänd som det ska vara, efter konstens alla regler. 

Det föll hund på läppen, där här med husbil. Såg ut som han aldrig gjort annat än bott där...

Enda minuset var väl då hans mage, som i och för sej var på bättringsvägen...men han fes så vi stundtals fick stanna och vädra ur ordentligt. Den ende som var oberörd var väl han själv då...

Färden gick upp till Dalarna, Rättvik...eller Kullsbjörken närmare bestämt, som så många gånger förr.

 Den här skylten är alltid lika efterlängtad, för när man ser den, ja då är man i stort sett framme.

Himlen var blå (ja inte på lördagen för då regnade det mest hela dagen, men söndagen...), vattnet var blått och i skogsgläntan lite ovanför husen var det blått...

 ...blåsippor precis överallt.

 Och kunde man slita blicken från den vackra gläntan så...

 ...låg Siljan där nedanför, om än lite "ynkligare" än vanligt.

För så här års så sänker man vattenståndet när isen precis gått.

 Man kan ju tycka att det annars vore lite onödigt med sjömärken bland stenar som syns...

En fantastisk helg hade vi, precis som alltid där "oppe". Ja...jag skulle faktiskt kunna tänka mej att bo där...

Och har man nu inte fullt så stora vatten omkring sej, så får man hålla till godo med dammen.

 Och den är inte bara fylld med grodor och paddor så här års.

 Ståtligt par som gästspelar.

 Som alltid när jag går den här rundan så hamnar jag vid en trädgård...

 ...som har det där lilla extra. Och varje år suckar jag lika avundsjukt...

jag vill också ha små bäckar i min trädgård med fina nätta broar över. 

Hur vackert är det inte...??

Mota olle i grind har jag inte gjort...men däremot öppnat dörren på vid gavel för den samme!!

 För det här är Olle, härstammar från vännen i torpet. Hennes man förvaltar dem med kärlek och omsorg, och nu har jag fått en. Moderplantan kommer alldeles säkert från någon av alla våra blomsterrundor vi gjorde, det blev ju en och annan under vår- och försommaren. Oftast med föresatsen att bara titta, inte handla, eftersom det redan fanns fullt med pelargoner...men sen så...det var oftast glömt när vi klev över tröskeln till handelsträdgården. Och hem for vi lyckliga över våra nya tillskott till samlingen...

En vecka går så fort...

En vecka med vackra kvällar i skogen...

 ...med det där alldeles speciella ljuset som bara blir en vårkväll. 

När man kan ana både troll och älvor bakom varenda trädstam och stubbe.

Kommer man sen ned till dammen...

 ...ja då råder full aktivitet redan. 

Jag har också fått lära mej att allt som kväker där inte är grodor, det finns även paddor...

Gröna, vårtiga och fruktansvärt nyfikna...

"...du matte...du behöver inte ens försöka pussa dom där äckliga räliga kräliga grodorna, du har ju redan din prins här...och sen har du ju husse också..."

Jo men visst är det väl så...en prins som satt extra fart på sin familj. 

Ätit något kadaver i skogen, eller hittat något som någon annan redan kasserat...för magen har slagit bakut, diarré och pruttanfall...fått fasta och går nu på diet. Luktar gröna döden, luktar så illa så han själv inte ens kan vara i närheten utan går fnysande iväg när det råkat komma en liten fis. Tur vi har en jourklinik i närheten som kunde komma med goda råd, för man blir riktigt orolig. Den enda som inte brydde sej, ja det var väl han själv det.
Sen finns det betydligt trevligare djur i skogen.

Vackra, ståtliga.

Som håller ett vakande öga på dom som sitter i bilen med nervevad ruta och kameran utanför...

Blommor inne...

 

 ...och blommor ute.

 Och som synes, regnat har det också...

I morgon första maj, ja men välkommen säger jag väl då!!

Så har det snart gått en vecka igen, efterdyningarna av ettårskalaset börjar lägga sej...och andra äventyr har jag också hunnit med. 

Som tex besök hos kära bloggvännen Anki i Norrköping (för tjyyyven...), som bor så vidunderligt vackert så man blir alldeles mållös. Mitt ute i naturen, med allt det vackra runt knutarna. Där fick jag avnjuta dagens första kopp kaffe i trevligt sällskap.

Så mycket vi hann med sen...( fem minuter Falsterbo...fem minuter Flen, eller hur var det Galenskaparna en gång sjöng...?) utan att för den skull stressa. 

Först ett besök på Björke vävstuga. 

Gud så mycket vackert det fanns...man kanske behöver en något tjockare plånbok än vad jag hade...men titta är alltid gratis!! 

 

Och lite inspiration fick man också, mycket som tilltalade mej. Allt utom spången då över till stugan...( det är därför jag har med den på bild, för att jag faktiskt tog mej in i huset via den!!)

Efter det var det inplanerat ett besök på Wibrant´s Rockdala,

ett eldorado vad det gäller pelargon och fuchsia. 

Nu var det verkligen tur att jag hade Anki vid min sida i bilen, för annars hade vi aldrig kommit dit...men det är en annan femma. Alltså...jag, kartor, GPS...vi är liksom aldrig riktigt på samma linje, om man säger så...( jag tröstar mej med att jag p.g.a. det också sett många platser som jag aldrig skulle ha besökt annars, om jag följt GPS o karta till punkt och pricka...).

Att gå där i växthuset med alla dessa blommor runt omkring sej, det är så stort...så det måste upplevas för att man ska förstå!!

 Jag som lovat både mannen i huset och de som vattnar när vi är ute med husbilen...inte fler krukor med blommor, inga planteringar...jag blev ungefär som en politiker som kliver ur talarstolen, bortglömt var alla löften...

Så en och annan stickling slank allt ned i korgen...

Men sen vet jag inte riktigt vad som hände egentligen...för att från att ha gått där i godan ro med kameran i ena handen och korgen i den andra, så exploderade fullkomligen växthuset...för in kom en busslast med giriga lystna blomsterälskande kärr...nej damer. Vi vart nästan översprugna och nedtrampade där bland blomborden. Så vi tog det vi hade fått ihop och drog  vidare...

Till Norrköping.

Om jag hade haft med stövlarna (som stod kvar hemma...) så hade vi inte hamnat där, men det är också en annan historia...

Med klarblå himmel över oss och ljumma vindar som värmde fick jag en guidad tur, en femstjärnig sådan.

Genom ett Industrilandskap, av en Anki som kunde sin historia...Jag är mäkta imponerad över att hon kunde så mycket om sin hemstad, och jag tror att vad jag än frågade om så hade hon svar...TACK för en underbar dag vännen!!

Annars då...

Jo...älskade barnbarnet K stretar på med slyngeln i familjen.

 Han=en tonårskille som prövar gränserna, tror att allt går att fixa med bruna ögon och svansviftning...

Hon= en tålmodig kärleksfull förare, som genomlidit andra kurstillfället i rallylydnad, där han tror att det hela går ut på att få igång de andra nio kursdeltagarna, med alla medel som går när man är en schnauzer...När de övar här hemma, han är hur duktig som helst, med hennes hjälp förstås, men i skolan...jösses!!

För honom består livet av ett enda race...

Grattis älskade gubben!!
Han med bruna ögon, fulla med bus och ludd i öronen fyller idag ETT år!!

Hipp Hipp Hurra!!

Och som alla barn, så ville  han ha kalas för sina kompisar.

Långpromenad, presenter...ja det är inte utan att det är lite jobbigt också med födelsedag, och allra svårast var det väl att få tre yrväder på bild...

Och som på de flesta bilder från barnkalas...

 ...det flippade ur ganska fort. Men roligt hade dom, och det var väl det som var huvudsaken.

Nu börjar det bli dags.

För plantering utomhus.

Små penséer...små söta som violer.

Olika färger, tätt, tätt ska de stå, lysa upp.

Sen vet jag inte om jag blev lurad...

Klöver...hittade den bland perenner på Plantagen. Såg så där lite extra söt ut, men sen...det kanske är exakt likadan som växer här ute på ängen, tio meter från fönstret...alldeles gratis. Eller...visst är den här lite vackrare, lite sirligare, lite...äsch...spelar roll, nu har jag köpt den, och ned i rabatten någonstans ska den så småningom!!

Här är vägen som ska vara kantad av vår...

...eller i alla fall av blåsippor.
Men så...åt motsatta hållet...långt uppe hos vildsvin och troll...

...där fanns det några ynkliga frusna bland löven, och snödrivor.
Jag förstår nu varför de är blå...

...de är ju blåfrusna, och inget annat!!
Och inte var det lätt heller, med kamera i ena handen, yster hund i koppel i andra...Alla dessa dofter i skogen...hur kunde matte då stanna upp och ens försöka...
När jag sen satt på vår altan, med näsan trånande mot solens ynkliga strålar så upptäckte jag ett vackert löv.

Som överlevt vinterns härjningar, som blivit nästan kanderat av alla gånger det tinats upp och sen fryst igen.

Tänk att ett löv, som gjort sitt för länge sen, kan bli så vackert och kan fascinera en kärring så länge...man är då inte dyr i drift när det gäller nöjen!!

 Och dessa vackra baksidor...

...en efter en börjar de slå ut, och jag ska banne mej vända dom hela tiden i fönstret, så jag har den vackraste sidan innåt!!

Möjligen att när det knoppas som "framsidan" kan visas...

Lite småkaxiga är de allt.
En som däremot är mer ljuvlig och majestätisk, det är pelargonen som har blommor som små vackra rosor.

Och visst är det en rosenknoppspelargon, av någon sort. 
Den är nog drottningen i mitt lilla blomhav just nu.
Någon som däremot legat på minuslistan, det är vår nye familjemedlem.
En rymling. En rymling med ludd i örat. Med ludd i båda öronen.
Han drog som en avlöning på en fredag, på två sekunder hade han fått upp ett spår i vår trädgård. Borta var han.  Hade vi inte bott nära stora riksväg bakom skogsdungen så hade jag gått in och stängt dörren, men nu vågade jag inte. Så bland snår och ris tog jag mej fram, inte som en gazell utan mer som en uppretad noshörning, frustande och ilsken. Kom fram till grannen på andra sidan, som smått förskräckt såg mej komma ångandes över vedbacken. Ingen hund hade han sett, det hade nu gått minst en kvart, men däremot en vettskrämd hare för några minuter sen, och på gärdet hade det nyss också gått rådjur. 
Då kommer en mycket lycklig, trött och skitig hund dansandes över gräsmattan, som fångades in av upprörd matte. Jag tog med hunden hem, och yes...under all skit efter några tvättar...så var det en nu ganska skamsen schnauzer!!
Nu ska inhandlas nät, staket räcker inte (möjligen det som finns runt Kumlaanstalten...), och så fort tjälen gått ur backen så ska det bli lika svårt att ta sej från tomten som att lämna Alcatraz.
Trevlig helg till er alla!!

Tiden går i en rasande fart. 

Det enda som inte har så bråttom är väl våren då...

Dessa kalla nätter...allt kommer liksom av sig.

Fortfarande har vi trädgården täckt med ett snötäcke, skogen runt omkring oss gör att solen inte har många timmar på sej mitt på dagen att försöka hjälpa oss bli av med Kung Bores vita pläd. Perennerna...törs inte ens tänka på hur de mår under allt detta vita...finns väl inga kvar...

Fint besök i helgen blev det...

 Lillprinsen sov över...(och nu skvallrar bilden om att det blev chokladmjölk till frukost...), vi hade djupa diskussioner vid sänggående. 

Är det verkligen så kul att vara bebis till en ko...??

Tja...vem vet...

Och...när man ligger i mammas mage och är bebis, då simmar man runt i en massa vatten...men hur kan man andas då...??

Det svaret klurar jag fortfarande på...

Och när jag blir stor, då ska jag bli snickare som morfar, och hjälpa honom, men jag måste nog fylla fem först...

Älskade prinsen....

 Bakom gardinen...

 ...gömde sej en vacker vit pelargon upptäckte jag i morse. 

Sånt blir man verkligen glad över, eller åtminstone jag...

 Och vår nye familjemedlem, ja han tar för sej...

Han njuter nog av sitt liv som hund hos oss. Har lindat oss runt sina tassar, men det var väl ingen större nyhet. 

Eller som husse suckar.."han har ludd i öronen när man ropar..."

 

"Du matte...lägg dej här på golvet du med så får du njuta av vårsolen utan att gå ut..."

Jo men påsken gick bra....

Hann lagom hem från Blåkulla och ta emot allt trevligt besök sen resten av helgen, och plus en sväng på jobbet blev det också. 

Angående Blåkulla...tycker nog det börjar tunna ut på raderna... antingen berodde det på mitt resesällskap Zambo, eller också är vi kärringer ett utdöende släkte. Sen var det ju en del som inte ens kom fram, som hade hängt BiB på kvasten, och det kan ju bara sluta på ett sätt...*blink,blink* till Rantamor...Annars en trevlig tillställning, lagom av allt. Kallt på hemvägen, kyliga nätter fortfarande.

Dagarna i helgen kan vi däremot inte klaga på, sol och plusgrader. Man mår bara så gott!!

Gott också när barn och barnbarn kommer och hälsar på. 

Barnbarn som växer upp...

Stora prinsessan passade på att fylla arton på skärtorsdagen.

Kändes som det var igår, eller möjligen i förrgår som hon föddes...

En glad unge, skallig och med stora rosiga kinder såg dagens ljus en marsdag, tror säkert solen sken då också.

Idag, tja...i alla fall inte skallig!!

Men solsken...det var det!!

Annars så...fortfarande inga blommor utanför husets väggar, mer än dom som jag själv ställt ut.
Inomhus...

...pelargonerna börjar vakna till liv. En del nykomlingar har sällat sej till de gamla...

...och jo...man ska plocka bort knopparna så här tidigt på våren, jag vet...men först måste man få njuta lite av dom!!
Och när vi ändå är inne på ämnet blommor...

...så har det kommit blomskott på posten!!
Söta go´a Agneta  med sina fina blogg...hon har generöst delat med sej av Nattens drotting, eller möjligen prinsessa (å jag som i min enfald trodde det var jag...nattens drottning...fast det kanske var länge sen...). Låter så enkelt när hon skriver att hon förökar den genom att bara sticka ned ett blad eller en liten gren av den...Ska sköta dom som ett lindebarn.

"...matte...det har varit väldigt mycket om barn, barnbarn och blommor nu i det här inlägget...

...kanske dags för lite hundsnack oxå...men du behöver väl inte nämna att jag är skiträdd när det är mörkt utomhus...eller att jag så vackert somnar i fotändan på eran säng om kvällen, men att ni oftast på morgonen vaknar av att det ligger en skäggig kille mellan er på huvudkudden med en andedräkt som slår det mesta...det känns inte så manligt om du skriver om det..."
Absolut inte killen min, nämner bara att det är mycket frisk luft nu för tiden...
Och se där...ett inlägg igen!! Kan väl inte påstå att blogglusten direkt är tillbaka...men, men...