Tror ni på det här...?

Om några veckor kan jag berätta om jag tror på det...en liten manick man sätter i ett vägguttag som ska skrämma livet ur råttor, möss och SPINDLAR. Som det är nu när renoveringen är i ett mycket jobbigt och tråkigt skede så kan man på vissa ställen se rakt igenom husgrunden...Å då kan man ju också räkna ut att de som vill in ser in och dessvärre också förmodligen flyttar in. Den ska inte påverka övriga husdjur och förhoppningsvis inte mannen och mej heller...
Igår tog jag en sväng till vännen i torpet som inte var i torpet utan i sin lilla stuga i sen hemby. Ska väl erkännas att det är väldigt trevligt där också, nästan som torpet. På vägen hemväg tog jag en sväng till Björka Handelsträdgård, och det säger väl inte så mycket för de flesta. Men det är en liten handelsträdgård med väldigt mycket fint, och av hög kvalité. Säkert inte stan´s billigaste, men man får stora och jättefina plantor.

Köpte en mörkröd Stjärnflocka, har en ljusrosa men den här är helt underbar i färgen!

Kraftig och full med knopp fortfarande.

Sen blev det även en rosa Fänrikshjärta, den japanska (eller var den kinesisk...?) jag köpte i Julita har "tagit slut", så nu gör jag ett nytt försök. Det blev även en mörkrosa Höstanemon, men där var det bara fullt med knopp, inga blommor än. Nu återstår bara ett problem, var sjutton ska jag peta ner dem någonstans...
Sen måste jag bara ge en eloge till sjukvården. Idag ringde sekreteraren (eller vad hon nu kallas) till min läkare och berättat att hon postat remissen till mina provtagningar!! Det kallas service!

Huvaligen, kroppen och jag är inte överens. Men sjutton va skönt det är att ta en rejäl promenad med stavarna! Jag börjar få in snitsen nu, så vore det inte för alla äckliga mördarsniglar man ska försöka undvika att spetsa så går det riktigt galant. Sen hade jag turen idag att få tag i "min" läkare (nu tror jag att hon har fler än mej att engagera sej i...), så nu är provtagningen på gång och förhoppningsvis ska det ge resultat så småningom.

För ett tag sen köpte jag en liten Paula, full med knoppar, som nu slagit ut...

...den är dubbel dubbel och rosalila (vet åtminstone EN vän här på bloggen som gillar färgen...)

...och fortfarande är den alldeles full med knoppar!!
Hösten börjar göra sig ordentligt påmind här i paradiset, sommarblommorna börjar se lidande ut, och det är väl dags för en städning i helgen. Fortfarande är mina STORA pelargoner bostadslösa, till råga på allt växer de så det knakar där ute i krukorna, om de bara visste vilket problem jag har med att hitta tak över huvud (?) åt dom...

Måndag, seg i kroppen och seg i knoppen...Fast det är en salig blandning av orsaker tror jag. Försökt få tag i "min" läkare idag, det var fler som hade samma tanke så det blir till att försöka en annan dag. Sen efter en helgs jobb så snurrar det så många tankar. Att jobba med vuxna med funktionshinder ställer så otroligt många frågor i mitt huvud! Ibland känner jag mej så ynkligt liten och okunnig så det är rent otäckt. När jag pratar med alla som jobbar där dagligen så har de ibland så olika syn på saker så jag blir alldeles matt, vart ska jag ta vägen då?  Om jag någon gång skulle känna att jag har rätt, törs jag hävda mej då? Så idag har jag mest "arbetat" inom mej, med alla funderingar. Jag beundrar verkligen er alla som jobbar med någon slags vård, gamla, barn, funktionshindrade eller what ever, ni måste vara starka!! Frågan är om jag är det??

Glad blir jag av att min vita pelargon fortfarande får knoppar, fastän det börjar bli mer och mer höst.

När man som en dag som denna har lite att gå igenom inombords så är gamla kära Hällebosjön ett mycket bra ställe att diskutera med själv. Även att titta in i minnenas arkiv. Här har alla barn badat som små, här har barnbarnen badat...naturligtvis jag också, och faktiskt någon gång mannen!! Inte ofta, men det har hänt!

Spegelblankt!! Det gav mej lugn, nu ikväll känns som jag fixar det här också!! Å då ska jag passa på att än en gång tacka för alla roliga, varma, trevliga kommentarer ni ger!!

Så var en jobbarhelg över,  hela kroppen känns som kolasmet...Får nog ta tag i det och kolla upp mina värden, detta är inte normalt!

Detta är delar av vårat sovrum, och det kanske inte heller är så normalt...det normala skulle väl isåfall vara mannen i huset, till höger på bilden...Det är inte kul att upptäcka att under golvet och i väggen är det mesta ruttet och mögel/svampangripet, men så är det med gamla hus. Så det blir att byta ut stora delar, vilket inte gör att sovrummet blir klart fortare. That´s life.
Roligt däremot är att familjen från Odensbacken var här och fikade idag, bjöd på jättegod äppelkaka, recept från http://snackskalsdalen.blogspot.com

Underbara ungar, förgyller vårat liv!
Med andra ord har det inte blivit varken kantareller eller vildsvin i helgen, inte orkat med stavarna, inte varit ute speciellt mycket i trädgården heller, så nu blir det till att ta igen lite!
Glömde ju nästan!! Odjuret inne är ett minne blott! Efter mörkrets inbrott och alla lampor släckta så åkte en blomkruka i golvet, jakten hade börjat igen. Kan villigt erkänna att det inte blev många timmars sömn den natten! På morgonen låg den död på golvet/sågspånet där mannen renoverar...

Det är inte ofta jag blir rörd och tyst, men ibland så...

Snyft...Snörvel...
Sköna höstdagar, annat kan man väl inte säga!! Hittat en del kantareller i våran lilla skog, tyvärr har även fyrbenta hittat, och efter konsultation med viltkunnig så har vi VILDSVIN in på knutarna! Jo, jo, nu kan man få gräsmattan kultiverat på nolltid. Risken/chansen är dock inte så stor, de är vandrande djur och bosätter sig inte i en liten skog, puh. Men de kunde ju ha gett f-n i kantarellerna...
Även Svea (katt) har bidragit med lite dramatik här i paradiset. Jaktlyckan ute på vallen är god, plockar matte in från skogen kan hon väl plocka från gärdet tänkte hon säkert...Tyvärr skrek matte, Svea tappade fångsten, fångsten försvann, matte trodde att den sprang ut, men Svea satt länge och väl och tittade in i ett hörn där det så småningom ska bli sovrum, sen bytte hon till där vi sover NU, och det känns inte riktigt okey...Som om det inte vore nog så rasslar det i väggen där vi sover, och mellan nya och gamla delen på huset är det en skarv...Ibland, jag säger ibland, skulle det inte vara dumt att bo på fjärde våningen inne i Örebro...

Ibland är det bra när ingenting blir som man tänkt sig...Gårdagen börjades med stavgång, sen var det lite diffust om jag skulle läsa eller vara nyttig i hemmet. Det löste sig ganska snabbt och väldigt bra, det behövdes barnvakt i Odensbacken!! En eftermiddag med prinsen innebar en underbar eftermiddag där vi byggde med klossar (väldigt länge...)

...han är en riktig ByggareBob!

I sådana stunder glömmer man bort hur sjuk han är, han är bara min älskade prins med JÄRNVILJA och HETT temperament...Sen droppade syskonen in en efter en, gud vilken tur jag har som har dessa ungar så nära!!
Vilken morgon tisdagen bjöd på!!

När jag ska upp tidigt drar jag inte ner rullgardinen utan vaknar av ljuset (kommer att ställa till bekymmer i vinter...) och i morse var det sååå vackert....

Efter några minuter var det nästan trollsk stämningen ut över gärdena. Vilket innebar att jag höll på att komma försent till skolan...eftersom jag sprang runt med kameran istället!

Igår gick färden till yngsta dottern, som envisas med att bo i Göteborg, bara för att hon läser där...Fullpackad bil och födelsedagspaket på toppen så kom vi till Göteborg med strålande sol, om än lite småkyligt. Så efter en god lunch så tog hon med oss ut havet, eller till inloppet till Göteborg, och vi fick andas lite annat än "paradisdoft"...

Vi passerade en jättefin krog, Sjömagasinet (varför heter det så när det ligger vid havet...?) och kom sen ut till själva inloppet till hamnen.

Där kommer stora StenaLines färjorna in, ser den lilla stackar´n framför som försöker fly undan...??

Man får nästan tro att de byggde färjan precis så att den gick under bron...

Mitt emot där vi satt ligger Eriksbergsvarvet. Antar att det snart är ett minne blott, men måste ändå berätta att min svärmor var en av de första kvinnliga svetsarna där på sextiotalet, och det tycker jag säger en hel del om henne!! Hon går inte av för hackor om man säger så!! Om man frågar henne hur det var att jobba där bland alla karlar, så svarar hon bara lite försynt "...man lärde sej en hel del nya ord som inte finns med i någon ordlista..." Älskar henne.
Igår inhandlades det två saker i Göteborg. 1: en GPS, 2: stavar (att promenera med).GPS för att vi inte äger någon utan lånat av sonen vid behov, och igår skulle vi ta oss till dottern via mannens GPS i mobilen...jag körde. Det slutade utanför ett hotell där jag tvärnitade och vägrade köra en meter till, varken framåt, bakåt, höger eller vänster som den vänliga damen i mobilen föreslog. Den informerade om när man skulle svänga, när man var mitt vid avfarten, vilket var i senaste laget...Så sen efter inköpet har vi en "Astrid" (dam med mycket trevlig röst och väldigt tålmodig) som lotsar oss säkert runt hela jordklotet om vi vill!
Med stavarna har jag tagit min sedvanliga runda idag, fick först gå en liten kurs (efter mörkrets inbrott) hos vännen i torpet i fredagskväll (vi var helt nyktra), har väldigt svårt med koordinationen nämligen...Men efter ett tag fick jag faktiskt ihop vänster arm med höger ben osv. Den ende som möjligen inte fick ihop det, det var en utav originalen efter promenadvägen, han sa över huvudtaget ingenting när jag MYCKET raskt promenerade förbi...han tittade bara.