Måndag, seg i kroppen och seg i knoppen...Fast det är en salig blandning av orsaker tror jag. Försökt få tag i "min" läkare idag, det var fler som hade samma tanke så det blir till att försöka en annan dag. Sen efter en helgs jobb så snurrar det så många tankar. Att jobba med vuxna med funktionshinder ställer så otroligt många frågor i mitt huvud! Ibland känner jag mej så ynkligt liten och okunnig så det är rent otäckt. När jag pratar med alla som jobbar där dagligen så har de ibland så olika syn på saker så jag blir alldeles matt, vart ska jag ta vägen då?  Om jag någon gång skulle känna att jag har rätt, törs jag hävda mej då? Så idag har jag mest "arbetat" inom mej, med alla funderingar. Jag beundrar verkligen er alla som jobbar med någon slags vård, gamla, barn, funktionshindrade eller what ever, ni måste vara starka!! Frågan är om jag är det??

Glad blir jag av att min vita pelargon fortfarande får knoppar, fastän det börjar bli mer och mer höst.

När man som en dag som denna har lite att gå igenom inombords så är gamla kära Hällebosjön ett mycket bra ställe att diskutera med själv. Även att titta in i minnenas arkiv. Här har alla barn badat som små, här har barnbarnen badat...naturligtvis jag också, och faktiskt någon gång mannen!! Inte ofta, men det har hänt!

Spegelblankt!! Det gav mej lugn, nu ikväll känns som jag fixar det här också!! Å då ska jag passa på att än en gång tacka för alla roliga, varma, trevliga kommentarer ni ger!!