Det öppnades paket ...man fick ju låtsas att man inte kom ihåg vad mormor och hon hade shoppat några dagar innan!!
Glad och stolt mamma och storasyster (mamma till vänster på bilden...)
Men vad är nu detta?? Dukat på mitten av bordet?? Jo, prinsen i familjen är lika långfingrad som en schimpansunge och numera går han också, så räckvidden är enorm. En säkerhetszon med andra ord.
Mamma i huset hade bakat en underbart god tårta (som alltid), och nu börjar det bli svårt att kunna blåsa ut alla ljusen på en gång! Man får ta nya tag igen och igen...
Tårtan var god, även en liten prins tyckte det (nu vet jag att hans mamma ryser, matkladd är inte hennes favvo), man ska äta så det syns...och gärna med hela kroppen.
Varför alla dessa stenar?? Jo, det är dessa som mannen grävt ut under det golv som nu ska bli vårat nya sovrum!! ALLT!! Jag förstår om ryggen värkt många kvällar och knäna skakar.
De största fick han hjälp av sin son att forsla ut, de gick inte att få i skottkärran ens.
Så nu ligger alla dessa stenar som monument över hans flit. Tur att man ibland inte vet vad man ger sig in på...







Oj vad du skriver och vilka fina bilder du visar. Men den på prinsen är ju bar superhärlig...jag kan känna chokladdoften...mmmmmm.
SvaraRaderaDet är allt bra fina tjejer också som du har.
Vilken härlig promend du tog där vid Rynningeviken.
Kram
Härliga bilder på familjen!
SvaraRaderaSkönt slippa alla stenar ... i sovrummet dessutom *ler*!
Vilka vackra foton du har tagit i denna blogg och i den förra. Trädena du fotat där var alldeles bedårande.
SvaraRaderaOch dina tjejer är ännu mer bedårande, och lillprinsen som äter med hela kroppen *skratt* tyckte nog d va kul med kalas.
Ha en bra kväll och torsdag.
Vilka ljuvliga barn, allihop, sötare än socker är dom och glad är dom också! Underbart.
SvaraRaderaVilka fantastiska bilder du haft i dina inlägg det sista, jag har först idag studerat dom ingående, det är så man baxnar, så vackra!
Jag tackar dig än en gång för ditt engagemant i inläggsproblematiken, det är så skönt att höra att någon mer än jag tappar humöret över att det inte blir som man vill, alltid.
Men vi får kämpa vidare, det är ju så kul!
Kramar från Agneta