Civilkurage eller...?? Vi slutade skolan lunch idag för fortsatta studier hemma. På vägen hem stannar jag för att handla lite mat, i en ganska stor affär, Willys. Jag har tidigare jobbat ganska många år i livsmedelsbutik, och är förmodligen yrkesskadad av det...Direkt när jag kommer in i butiken känner jag igen en "kund" som jag har haft lite sammandrabbningar med, har tagit honom två gånger för snatteri. En utstuderad man som metodiskt plockar i och ur korgen, går fort mellan hyllor och är skicklig. Först försöker jag låta bli, men sen kan jag bara inte låta honom gå runt där, och se där, pålägget "försvann", sen blir det likadant med den bredbara osten. Nu går det inte längre, jag letar på en kille i butiken och förklarar, och jag vet, han kan inte ta honom eftersom han inte själv sett det, men det känns så JÄDRANS fel, för vem är det i slutänden som får betala hans snatteri med högre matpriser?? Jag hade puls 180 (har det fortfarande, det är därför jag skriver istället för att gå ut i det vackra höstvädret...)

Det som förvånar mej är att han efter femton år håller på, så länge är det sen jag var med och tog honom första gången, händer det aldrig något mer?? Hur det gick?? Killen som jag sa till plus några till punktmarkerade honom, så man kan hoppas att de visade att de visste vad som pågick.

Igårkväll var vi på föreläsningen i klassen om alzheimers, och värd på föreläsningen var Sven Wollter, det var alzheimersdagen igår och Örebros lokala förening stod som arrangör. Väldigt intressant när man läser om äldrevård och väldigt mycket att ta till sig. Det var en läkare som berättade hur en del tester går till och sen var det en professor, och han var väl ibland lite svårt att förstå, som sådana ofta är...Wollter har ju sådan utstrålning och röst, så han hade väl i princip kunnat sagt vad som helst och man hade ändå suttit och njutit...
Nu ska jag lugna ner mej lite, ta kameran och ta en riktigt lång promenad, läsa kan man göra ikväll...