Idag skiner solen, både ute och inne....Jag står ju som bekant med ena foten ute i arbetslivet, eller ja i alla fall tåspetsarna. Efter jul är jag färdig undersköterska, och har haft en rackarns kul och intressant period i mitt liv när jag läst för FÖRSTA gången!! Men snart börjar alltså allvaret, och jag har varit och jobbat på två ställen som timvikarie, dels bland äldre och sen med funktionshindrade. Båda ger sååå mycket, men så har kommunen bestämt att halva kommunen ska skötas av ett bemanningsföretag, dit hör äldre där jag varit, och resten ska gå genom kommunen som förr, dit hör funktionshindrade. Efter möte med bemanningsföretaget igår så, nej det kändes inte alls okey. Kunde inte ens svara på lönefrågor!! I natt har jag trasslat in mig i lakanet av alla turer som jag vänt fram och tillbaka. Sen ringde jag upp chefen för gruppboende för funktionshindrade, får klart för mig att de ville ha mig som timvikarie på fler ställen!! Helt plötsligt har jag gått ner flera kilon utan att behöva anstränga mig,  när stenen föll från hjärtat!! Därifrån till fast tjänst är det lååångt, men det är en början. Här ska firas i helgen, nu åker den varmrökta regnbågen i kylen fram!

Bakom gardinen i köksfönstret har jag gömt en del pelargoner som ska återhämta sig över vintern, en del var rätt fula och pinade, och vad har hänt...??

 Jo, belöningen blev svagt vitrosa blommor! Den ser nästan ut som den vill ursäkta sig, och inte ska den behöva det!! Tar väl fram den från gömman och låter den vara med och fira i helgen...
Å vet ni...?? Nu är det start på HELGEN!

Ja, just nu är det liiite mycket att göra, när nu de styrande i världen kan ändra på så mycket, varför i h-lvete har de inte fixat så man kan få några extra timmar på dygnet?? Men de har säkert annat att fundera på än att fixa så medelålders kärringer blir nöjda. Eller handlar det om att jag rör ihop det för mycket ibland...??
Vädret är sådant att kameran får stanna inomhus, inte ens kattdamerna går ut. Från det att jag stiger upp är min säng upptagen av två lata, feta grårandiga varelser som verkligen inte kräver fler timmar på dygnet!

Nej, det är inte min nya frisyr, utan en blomma som jag hittade i trädgården i helgen. Lite i motljus och den ser nästan ut som ett skräckfyllt monster!
Å vet ni....?? Nu är vi ännu närmare helgen...

Måndagsmorgon...grått...grått....Inte mycket att göra åt! Jag har dock lite att se fram emot, nu börjar min del att komma när det gäller ombyggnaden av sovrum. Som bekant är ju mannen snickare till yrket, och då vill han helst arbeta i lugn och ro på sitt vis, utan att hustrun försöker anamma det som Arga Snickar´n kör med, att alla ska vara delaktiga...mannen i huset hävdar bestämt att det tar längre tid att förklara hur han vill ha det, än att göra det själv. Nu hoppas jag att det inte beror på att jag är ovanligt trög utan att han uppskattar att jag istället servar med mat och kaffe...Men nu så kommer mitt uppdrag, jag ska hämta TAPETKATALOGER idag!! Nästan som julafton med andra ord!

Nej, jag har inte börjat julpynta redan, hittade ett litet stackars vinbär igår i trädgården! Ser nästan ut som en riktigt julröd kula, tittar man riktigt noga kan man t.o.m. se fotografen (oj, oj, oj, det lät det....!) speglas i det!!

Sista ringblomman som jag inte hann plocka in har frosten gjort sitt med, sen har den fått ett nästan pappersliknande utseende. Färgen är rätt maffig i alla fall!!

Ulleternellen tycks klara frosten riktigt bra, fortfarande lika vacker. den ska jag nog vara lite extra snäll mot nästa år...också en blomma som jag först nu lärt mig uppskatta!

Solrosen som fåglarna själva planterat får de själva skörda också tycker jag.
Ha´en bra måndag gott folk, och tänk, snart är det helg igen...!!

En dag med prinsen...

...har vi haft. Prinsmamma och prinspappa hade lite att syssla med som små prinshänder inte kunde vara med på. Så underbart att få rå om, och så annorlunda. Hela tiden passa, inte ramla, inte klämma fingrarna, inte göra sig illa. Hur mycket en liten prins tål vet vi ju inte. Hur trött tror ni han var på mormor framåt kvällen...?? Mormor som hela tiden var steget efter och kollade och höll i, arma pojke! Men tror ändå han tyckte det var rätt kul...

Vi lagade mat...övade på pincettgreppet...

Byggde med lego...där slår han sina syskon med hästlängder för sin ålder!

Å sen har han hjälpt morfar att klura ut lösningar när det kört ihop sig i byggandet! Jag har njutit, försökt att se honom som den lilla kille han är och inte tänka på hur sjuk han egentligen är...och faktiskt, stundtals gick det riktigt bra! Älskade unge!

Först vill jag bara säga, TACK  för alla uppmuntrande och värmande kommentarer, och ingen ska på något vis känna att ens egna bekymmer är små, vi har alla våra kors att bära. Medkänsla och empati är en väldigt god egenskap hos alla er bloggvänner, det betyder så mycket att ha någonstans att "spy ur" sig all ilska och sorg, sen tror jag vi alla gör det på olika sätt. Sen är jag orolig för prinsens övriga familjemedlemmar, hur länge ska de orka? Hur mycket ska en trött och ledsen mamma och pappa orka bära? Jag är av naturen en optimistisk person, ser inte alltid alla hinder utan travar glatt på, men i detta läge är jag förbannat liten, och det gör ont. Vem vill inte bespara sina barn och barnbarn allt ont och lidande? Men nu är det som det är, jag kan inte förändra något, men jag kan finnas där och jag kan njuta av ALLA mina barn och barnbarn, och det gör jag! Så nu tar jag ett djupt andetag, och går vidare. That´s it.

Jag tror att min sinnesstämning smittade av sig på hela universum, för i går morse när jag vaknade brann himlen utanför sovrumsfönstret. Det varade några sekunder, eller kanske minuter eftersom jag hann ut med kameran (i morgonrock som vanligt...).

Igår stod det kvälls/nattfotografering på schemat för fotokursen. Tanken var säkert god, men även där tror jag att min sinnesstämning påverkade dagen...så fort vi kom ut med våra kameror så öppnade sig himlen, och regnet vräkte ned. Inte hann jag, eller vågade heller för den delen, hålla på och ta en massa bilder och experimentera med inställningar! Snabbt upp, klick, och sen ner i väskan igen! Resultatet blev därefter...

Slottet som är en utav Örebros stoltheter skulle säkert ha gjort sig bra på bild, men där var jag så snabb så jag klippte av toppen på tornet...inte blir det här några bilder att ta med till nästa veckas kurs!! Men vi fick frisk luft och en välbehövlig promenad, man får se det så.

Å så kom vi av oss igen...vardagens små bekymmer blev ännu mindre. De stora bekymren krympte också ihop, som en skrumpnat äpple, kvar finns bara ett stort svart hål som är fyllt av frågor och sorg. Kom inte och prata med mig om rättvisa idag, för den tror jag inte på. Inte heller någon god gud som ser till de små, isåfall har jag många frågor jag vill ha svar på utav honom.

Men jag har en önskan, en stor och innerlig sådan, snälla, låt våran älskade prins få ett bra och värdigt liv!

Det gick bra hos frissan idag, om någon äventyrs undrar...Jag tror att hon insåg att här krävs det en radikal förändring när jag klev innanför dörren, för det blev det!! Från att ha sett ut som ett marsvin i håret (utväxt i nån slags icke bestämbar färg) så blev det riktigt tjusigt kopparbrunt med RÖDA slingor, så nu är i alla fall den övre delen av mina 160cm riktigt bra, resten är lite svårare att åtgärda, särskilt på så kort tid.

När jag skulle åka från den lilla orten där jag klipper mig så upptäckte jag att det faktiskt finns något mer en järnvägen där, annars förknippas väl Hallsberg med spår åt alla de håll. En riktigt söt liten bäck (eller ska det kallas en å...?) flyter igenom fridfullt.
Nu ska jag ta ett djupt andetag, sätta mig framför tv:n och titta på nyheterna. Det har väl knappast undgått någon idag att det förekommit riktiga övertramp inom äldreomsorgen i en närliggande kommun. Å jag är rädd att det inte är på det enda stället i landet, men kanske förhoppningsvis blir det ett uppvaknade för flera inom omsorgen över huvudtaget. Jag blir ledsen, de drabbade gamla kan inte försvara sig. Så sorgligt.