Äntligen fredag!! Äntligen har mannen i huset semester!! Äntligen...jäklar, så har jag glömt att göra lååånga listan på vad som borde göras här hemma när jag jobbar...Min dräng hade också en dräng...eller hur är det man säger...

I morgon blir det en tur till sonen i Norrköping. På vägen dit tar vi en omväg, för att kolla in husbilar på en firma. Nu har vi kommit så långt så att vi i allafall börjat titta runt lite. Mannen har övergett tidigare tankar på balvagn med presenning över och halmbuntar att sitta på...Vi vet ju inte riktigt vad vi vill ha, liten ska den vara. smidig att köra och parkera. Men sen när jag fantiserar om hur den ska se ut invändigt, ja under tolv meter går absolut inte...

Tänk så man kan ändra sig!!

Förr tyckte jag inte om spansk marguerit, fråga mej inte varför...

 Nu kan jag tycka den är riktig vacker...

 ...finns ju i alla himmelens färger...

 ...har ingen direkt favorit utan de får samsas med andra blommor i samma färgskala.

 När man kommer hem till oss ska man känna sej riktigt välkommen!!

Snart syns inte den lilla skylten, men man är inte mindre  välkommen för det!!

I helgen slog de åkern utanför vårat hus, och nu ligger det stora runda elefanttamponger så vackert utanför våra fönster...De stör mig kanske inte så mycket, men det som stör mig är att storjägaren Svea har fullt upp med att plocka hem alla sorkar som vart hemlösa!! En efter en kommer hon med dom, jag schasar och skriker, och hon springer iväg, för att hämta hem en ny...kanske den här duger till matte då...nähä...inte den heller...Jag som är van att ha alla dörrar på vid gavel när jag är hemma, nu lever jag som på Kumlafängelset ungefär...stängt.

 Den vilda pellisen sidoides (varför i himmelens namn har de inga svenska namn på de vilda...?) blommar för fullt nu. Små vackra blommor, ganska oansenliga, men med en riktigt djup färg.

 Blommorna sitter på långa stänglar, den är rätt svårt att ta bilder på, för de vajar hela tiden i vinden...

 Bladen är som sammet, nästan lite gråaktig, väldigt vackra och dekorativa.

Nu ska jag ladda en stund på spikmattan för att sedan tillbringa en kväll på jobbet. Glatt och trevligt gäng ikväll, förutom att de snart alla, förutom jag då..., går på semester snart, och det behöver de då väl inte prata om...suck. 

Jaha, så börjar då lugnet åter lägga sig över paradiset...

Mobilen och jag, vi kommer nog att bli ett radarpar va´tiden lider...

bilden lånad från nätet

En Google Nexus One, är det för er som undrar...

Å eftersom jag har haft en nattgäst i just den åldern som kan ALLT om mobiler, så hoppas jag att hon kan räta ut en del frågetecken...

 Nattgästen (stora prinsessan) är tystlåten och försjunken i datorn´s värld, men henne ständige följeslagare...han är ALDRIG tyst, "talar" jämt...

Å efter förmiddagen ihop upptäckte jag att jag också talade jämt, med hunden... Vi tog oss en runda i trägården i morse så prinsessan fick fortsätta sin skönhetssömn (fast för hennes del tycker jag skönheten redan är tillräcklig, men sömnen var det tydligen brist på...), hunden och jag.

 Rosen (som jag för tillfället helt tappat namnet på) som låg under allt byggbråte i vintras. å som jag trodde aldrig mer skulle komma att bli något, blommar för fullt igen. En buskros som är helt fantastisk med alla sina olika färger...

En som däremot börjar dala är honungsrosen...

 ...doftar fortfarande, men runt omkring den ser det mest ut som det var ett rikligt snöfall under natten.

I lördags var det den årliga potatisfesten, med tillhörande tävling. Jag jobbade, mannen fick representera huset, och med resultatet i handen så var det tur att jag inte var med och fick skämmas!! Av fyra potatisar, varav en ruttnade på direkten blev det inte mer än 400gr!! Tur att vi inte ska leva på potatisodling...

Står det möjligen lättlurad i pannan på mej...??

Min gamla mobil hade gjort sitt, så med tusen argument varför jag skulle få ny mobil innan bindningstiden gått ut for jag till det stora köpcentrat utanför staden för att få de unga pojkarna som jobbar där att förstå hur allvarligt problemet var. 

Hem kommer jag med en fin mobil, platt som ett frimärke, stor med pekskärm. Visst låter det enkelt...pekskärm??!! Nu fanns det ingen manual med...sånt ska man tydligen hämta hem själv via nätet. Å när sonen ringde kunde jag inte svara!!

Jag tryckte på den gröna luren febrilt, till slut gav sonen upp... Man skulle dra snabbt med fingret på den lilla gröna markeringen för lur...Å vet ni hur j-vla små bokstäverna är när man ska skriva sms...I fortsättningen kommer folk att få de mest märkliga och kryptiska meddelanden ifrån mej...

Var är alla gamla hederliga mobiler med rejäla tangenter, där man kunde ringa folk??!! 

 

Nu är rosen inhandlat, en New Dawn blev det. 

 bilden lånad från nätet

Trevliga Carin på Björka rekommenderade den, och jag litar fullt ut på henne. Vad jag däremot inte tänkt på var att även om äppelträdet inte växer uppåt längre så har det fortfarande rötter...efter bara någon dm slog spaden i den första rotgrenen (det ordet hittade jag på nu...), svetten lackade men skam den som ger sej!! Fram med tigersågen, och nu är rosen planterad!!

  Studentnejlikan har börjat blomma, på det här avståndet kan man nästan tro det är en kaktus...

 Kattmyntan jag planterade i våras...hur dum får man bli??

Klart att katter gillar kattmynta!! Det som är kvar nu är en stor hårboll efter deras framfart på den stackars växten.

Vårat lilla torp har vi ju byggt till, så nu har det formen som en hästsko, eller ja, en kantig sådan...och i den där lilla holken som blir innergård har jag min lilla blomsterhörna. Nu kan jag inte visa bild på hela eftersom den nedrans fula luftvärmepumpen sitter där också, men den ska byggas in, men inget årtal bestämt än...

 Men blommorna trivs där, inte sol hela dagen, men väldigt skyddat. Längst till vänster i bild min vilda pellis som antagligen fått anabola på sitt vinterboende...om jag hade problem med husrum förra vintern är inget emot vad jag kommer att få i år!!

Framför den gamla stolen står...

 ...just det, chokladblomman!!Den luktar verkligen choklad, särskilt nu på kvällen, så blir begäret alltför stort någon kväll får jag väl tugga i mej några blommor...

 Sen alldeles bredvid den förb-nnade pumpen har jag ställt det gamla symaskinsunderredet jag räddade från mammas hus när hon flyttade. Det står lite under tak så det ska nog klara väder och vind ett bra tag.

I morgon ska det förlustas här, ska ta en sväng till Björka Trädgård. Klängros eller klätterros står det på inköpslistan, ett gammalt äppelträd som Gudrun (eller vem det nu var...) stympade ska bli spaljé är det tänkt. Nå´n som har några bra förslag på doftande ros, gärna rosa??

Jo, men nu börjar jag nog tro på de högre makterna...

Efter djupa och långa överläggningar med mig själv i morse, häcken måste klippas...vill inte...jo men den ser för j-vlig ut, potatisfest på lördag...vill inte...

Så drog jag ut skarvsladdar, på med handskar och greppar häcksaxen.

DEN VILL INTE!!

Kan man bli mer bönhörd en solig dag som denna...ledig från jobbet och allt!!

Nu ikväll kom mannen hem med en ny, men då är det ju alldeles för sent på dagen för att skrida till verket...

Så man får hoppas gubbarna på lördag har fått tillräckligt innanför skjortan (antagligen för varmt med väst...) och inte ser hur häcken spretar åt alla håll...

 Om nu nå´n tror att jag har enbart gröna fingrar, så kan jag dementera det direkt...

 En pion, vit och gräddig, skulle det bli...Mothers Choice...

 bilden lånad från nätet

Tror väl inte det jag...där vart jag då INTE bönhörd...(svär antagligen för mycket...)

 Vilka underbara kvällar vi har!! Solnedgången...

...hos vännerna i torpet, njuuuter!!

Ikväll ska mannen här i huset och mannen i torpet ha en alldeles egen kväll, en s.k. "hoppochlekkväll", helt lösa tyglar och egen plånbok. Vad de ska göra??

Gå på bio...men först skulle de äta hamburgare!!

De gör då inte stora utsvävningar, och inte är de dyra i drift heller...

Jaha, så var då den här midsommarhelgen över...

Å sämre kunde den ha varit!! Fick låna prins och prinsessor över natten, vilket innebar att tiden gick ganska fort...har ju själv tre barn och hur sjutton klarade man av det, att se till att alla vara mätta och belåtna, hela och rena bakom öronen, plus att de inte slog ihjäl varandra...??!! Folk blev det av dom med...

 Det har arbetats...med stor koncentration och en morfar med oändligt tålamod.

Prinsen verkligen älskar att vara ute, från det han slog upp ögonen i morse har han följt sin morfar som en skugga.

Efter att barnen åkt hem tog vi oss en rejäl promenad, vi styrde stegen mot vännerna i torpet. Rapsfälten är så vackra, men lukten är kanske mindre angenäm...

Men på bara några minuter ändrar sig himlen...

 Vi klarade oss tack och lov från regn! Väl hos vännerna bjöds det på korvgrillning, nationalrätten nummer ett här i paradiset. 

Mätta och glada (jo, det blev väl lite annat gott också...) traskade vi så hemåt, och tänk vilken tur, de har inte hunnit slå vägkanterna än!! Så det var ju klart att jag var tvungen att ta lite bilder där också...

 Hade lite svårt att bestämma var jag skulle fokus, ett av alternativen blev så här...

 Väl hemma måste jag ju beundra honungsrosen, den är enorm nu!!

Det känns lite vemodigt att tänka att nu har det redan vänt, att vi går mot mörkare tider igen...Igår kväll när jag inte riktigt kunde komma till ro så stod jag och såg hur älvorna dansade in över åkrarna, och det var då som den där känslan sakta grep tag i magen.

Råne, som de skulle ha sagt förr i tiden, lite magiskt, lite kusligt och en kittlande känsla, och full av vemod.