Jaha, så var då den här midsommarhelgen över...

Å sämre kunde den ha varit!! Fick låna prins och prinsessor över natten, vilket innebar att tiden gick ganska fort...har ju själv tre barn och hur sjutton klarade man av det, att se till att alla vara mätta och belåtna, hela och rena bakom öronen, plus att de inte slog ihjäl varandra...??!! Folk blev det av dom med...

 Det har arbetats...med stor koncentration och en morfar med oändligt tålamod.

Prinsen verkligen älskar att vara ute, från det han slog upp ögonen i morse har han följt sin morfar som en skugga.

Efter att barnen åkt hem tog vi oss en rejäl promenad, vi styrde stegen mot vännerna i torpet. Rapsfälten är så vackra, men lukten är kanske mindre angenäm...

Men på bara några minuter ändrar sig himlen...

 Vi klarade oss tack och lov från regn! Väl hos vännerna bjöds det på korvgrillning, nationalrätten nummer ett här i paradiset. 

Mätta och glada (jo, det blev väl lite annat gott också...) traskade vi så hemåt, och tänk vilken tur, de har inte hunnit slå vägkanterna än!! Så det var ju klart att jag var tvungen att ta lite bilder där också...

 Hade lite svårt att bestämma var jag skulle fokus, ett av alternativen blev så här...

 Väl hemma måste jag ju beundra honungsrosen, den är enorm nu!!

Det känns lite vemodigt att tänka att nu har det redan vänt, att vi går mot mörkare tider igen...Igår kväll när jag inte riktigt kunde komma till ro så stod jag och såg hur älvorna dansade in över åkrarna, och det var då som den där känslan sakta grep tag i magen.

Råne, som de skulle ha sagt förr i tiden, lite magiskt, lite kusligt och en kittlande känsla, och full av vemod.