Tillbaka!! 

Efter en minisemester, eller vad man nu ska kalla det, i en utav Sveriges vackraste städer...

  Avenyn, söndagskvällen, nästan folktomt.

...ja just det, Göteborg, där dot´ra den minsta bor. Å tänk, efter dessa mysiga, ljuva dagar inser jag också att den minsta inte är liten längre!! En vuxen kvinna, med egna värderingar och åsikter, inte kanske alltid som mammas...,men klok och målmedveten!! Så jädrans stolt jag blir, så mycket hon klarat av redan i livet, trots att hon är yngst...Så mycket hennes mor förstod under dessa dagar, så mycken glädje det gav i ett modershjärta!

 

 På måndagen tog vi bilen upp till semesterparadiset Marstrand, som fortfarande var ganska folktomt. Solen var lite tveksam hela dagen, ett lätt dis låg över kusten, men det var ett alldeles lagom promenad-och upptäckarväder.

 Vilka fantastiska hus det finns där!! Nu får man väl hoppas att de flesta är bebodda året runt, tycker det är lite sorgligt med alla hus som står tomma annars och bara lever upp några futtiga veckor på sommaren.

Å när man då är i Marstrand måste man ju ta sig upp till fästningen som finns där (dom bilderna får bli en annan dag...),

och det var verkligen UPP, efter den vandringen var vaderna som en brottares överarmar. Men väl där uppe, vilken utsikt!!

Vem skulle inte vilja bo i det där vita huset långt ut på udden tex?? Eller ja, sommartid i alla fall.

 Tisdagen begav vi oss söder ut. Nu kanske inte så långt som man kan tro, utan över till Danmark via Fredrikshamn. Alldeles utanför, upp emot Skagen ligger Palmestranden, och tyvärr blåste det alldeles för mycket för att man skulle kunna ligga under palmerna och njuta, men väl värt ett besök en annan gång.

 

 Något som jag också kommer att besöka igen är Skagen. Blåsten gjorde att vi avstod från att försöka ta oss allra längst ut, men jag kunde nästan känna den känsla som alla konstnärer fått när de kommit dit, ljuset går inte att beskriva, man får en nästan vemodig känsla inombords, skulle ha kunnat stått där hur länge som helst, om det inte blåst...för det gjorde det!! När vi kom tillbaka till bilen så hade vi sand i mun, öron, håret, ja till och med innanför kläderna!! Men det var det värt!! 

Under den här lilla trippen har tanken om en liten husbil även fått näring, vi hade kunnat stanna i Skagen tex...å mannen i huset som först tyckte att det "...går väl lika bra med en balvagn, lite höbuntar på den och en presenning över den..." kan nu hålla med om att husbil inte vore så dumt!!

Sen måste jag TACKA för alla kryapådejhälsningar, tyvärr är förkylningen envisare än skatteverket, den hänger med och jag är faktiskt inte ett dugg bättre. Det är väl det elaka som ska ut...