Du Gamla, Du Fria...
Klart att det har firats här idag!! Med färska jordgubbar, vispgrädde och kladdkaka, allt tillsammans med svärmor, Moster (ja men hon är svärmors syster och moster med hela släkten och bekantskapskretsen) och mannen i huset förstås. Vi började ju firandet igår och då är det lika bra att fortsätta när man har vanan inne.
Efter en skön eftermiddag i trädgården begav vi oss till trakten där mannen föddes, det är rätt långt upp i skogarna, avbefolkat numera, men sååå vackert!!
Tjärblomster så långt ögat kan se...
...och efter en promenad på en liten skogsväg så kommer man till detta lilla hus där mannen min växt upp, med tre storasystrar...och idag fick jag klart för mig att med ETT utedass så var det ingen höjdare...Men jag såg att mannen vart glansig i ögonen, och hans lilla mamma klappade honom ömt på armen. Det fanns plats för mycken kärlek också innanför husets väggar.
Huset är idag sommarstuga, besöks väl kanske inte sådär jätteofta av ägarna, (nej, vi gick inte in i trädgården, utan på en väg alldeles intill, fast moster tyckte nog att vi hade rätt att gå lite närmare...delar av oss hade ju faktiskt bott där!!) lupinerna har nästan tagit överhand i trädgården. Svärmor berättade hur de
gick den här stigen varje dag för att ta sig till skolan, jobb eller affär. På vintern var den sällan plogad, rävar och råddjur skrek och skrämde vettet ur ungarna, och ibland fick hon gå 8 km för att sen ta bussen till jobbet, då kände jag, jag ska aldrig mer klaga...älskade svärmor!!
Något som verkligen satte min fantasi på spel är det här huset som ligger alldeles där man svänger ned till barndomshemmet. Kolla in alltså!! Klicka på bilden så den blir större, och ni kommer att få samma rysningar som jag fick!! Nu ser det ut som att någon äntligen förstått vilket kap detta hus är, det har stått tomt i många år, men nu verkar någon ha börjat rusta det. Gör det med varsam hand säger jag bara!! Fönstren...dörren....Mmmmm. Om jag inte vore den försynta person jag är skulle jag ägnat mig åt fönstertittning också!!
Efter en heldag med dessa underbara tanter så inser jag att krafterna inte räcker tillräckligt, så i morgon blir det en dag hemma istället för på jobbet, förkylningen ska väck!!




Vilket härligt inlägg och så många fina bilder. Den där gamla vägen ser så fin ut, tänk vad de fick härda ut med mycket förr, och så bra vi har det idag. Vilken tur att det finns nån som förbarmat sig över det vackra huset i sista bilden. Har upptäckt sen man blev med kamera att det står många ödehus ute i vårt avlånga land. Så synd att ingen ger dom lite kärlek och omvårdnad.
SvaraRaderaHär har det varit fullt upp ända sen i torsdags, har knappt hunnit blogga nåt, bara lagt upp bilder till 365 foto som redan låg klara, hoppas det blir lite mer tid i veckan.
Ha en fin tisdag.
Kram
Jo jag fick rysningar ja å...och min fantasi gick igång...om jag hade det lilla huset, gosse vad jag skulle greja. Lite nostalgi känns bra ibland, att se tillbaka och minnas :) Ha en god vecka. Kramkram
SvaraRaderaDet huset hade varit något för Ernst... ;-) Vilka fönster och dörrar!
SvaraRaderaSå många fina bilder och fint berättat! Ängen med tjärblomster är helt fantastisk! Vilken underbar färg!
Här ska jag fortsätta njuta av sommaren (om det inte blir regn)! Jag har semester hela veckan... :-)
Sommarhälsningar
Elisabet
Mmmm...jag bara sitter här o myser av din berättelse...underbart!!! Jordgubbar...nja vet du vad vi fick...en urläcker o god tårtbotten (typ maräng) och på låg alla dess olika bär..jag höll på att äta ihjäl mig...jag älskar färska bär...o så grädde...mmmm. Är vi gottegrisar eller?!?
SvaraRaderaNu måste jag vandra in i ett av mina bokslut igen...ses!!
Kramiz Anki
Så trevligt att du hittade till mig så att jag fick komma in i en alldelens fantastisk berättelse, jag blir riktigt rörd av det du skriver.
SvaraRaderaOch bilderna av de fina gamla husen.
Och du nu blir jag godissugen när jag ser jordgubbar och grädde med kladdkaka kan inte bli mera frestande.
Ha det gott
Kram/Gunilla
vilken rolig berättelse....härligt.
SvaraRaderaDu är så duktig att fota och duktig på att skriva...
Har det där härligt frispråkliga som jag gillar.
Och vilket fint ställe din gubbe växt upp på alldeles bedårande.
Ett litet smultronställe.
Kul att det finns kvar.
Lade in ett recept på en rabarberkaka ikväll...pröva den den är så god....
Tjingeling.
Vilket ställe, det är så att jag blir alldeles vill-ha-ig och den fina skogsvägen, det är sådant som jag bara älskar att titta på! Så vackert, och dina fina bilder gör det ännu finare.
SvaraRaderaAgneta kram
Oj, vad vackert! Måste ha varit underbart att växa upp där!
SvaraRaderaOch de där svenska jordgubbarna...Mmm...känner doft och smak ända hit. helt underbart!