Det är inte bara av ondo att gå här hemma och vänta på ev. jobb...
Mycket blir gjort också!!
Tänker INTE lägga ut bilder på allt som "hittades", som ska transporteras vidare till tippen...
Men...mycket värdefullt fanns också i gömmorna.
Min älskade gamla röda dunjacka, som jag saknat så...
Den har förvisso värmt många, där den legat, men kanske inte riktigt som jag tänkt...
Fint bäddat, med dun och annan stoppning, där har de små råttbebisarna legat i sin linda...kom inte och säg att jag inte är djurvän!!
Den är nu i alla fall förpassad...
Eller...
...riktigt så enkelt blev det inte.
För...jag älskar att dela ut arbetsorder också!!
Så om jag sorterar och paketerar...
...så får mannen ordna transport till tippen.
Jag kollar noga på kommunens hemsida, jodå...den lokala återvinningscentralen är öppen första lördagen i varje månad.
Hall och tvättstuga är överfullt av kartonger och säckar, men det gör inget...för på lördag ska mannen ta hand om det och jag..ja ska på lite annat kulifejsansaker!!
Då ringer det...och jag hör direkt på mannens tonfall, det här kommer inte att nli något bra samtal.
"...du, jag tror det är röd dag på lördag..." säger han dämpad.
Vi ska alltså leva i ett kartongochsäckkaos, över All Helgonahelgen...
Bland fynden fanns två sådana här ljuslampetter.
Satt i huset när vi flyttade in, tyckte dom var hiskeliga...men sen...de hör ju lite till paradiset, och när de nu legat nedpackade ett antal år så...ja det ska nog finnas en plats för dom också så småningom.
Fatet...
...som jag inte ens visste fanns...får nog mogna till sej lite det också.
Dessa figurer, inköpta för mååånga år sen på Madeira...
...egentligen inte så vackra, men fulla av minnen. Jo, men de får nog stanna, men kanske i en låda igen.
Däremot...i en låda från alla flyttar som blivit, med saker som inte skulle slängas, där fann jag denna underbart söta lilla kanna.
Present från en mycket kär gammal vän (vi måste ses snart A!!),
Lena Linderholm står det i botten. Den fick en hedersplats i den "nya" skåpet.
Idag första november, igår Halloween.
Ingen skräck på morgonen...solen gjorde ett tappert försök, men mer blev det inte.
Kvällen däremot...
...där hängde han, lite på sned, och det var väl det närmaste skräck vi kunde komma här. Förutom alla lådor och säckar då...