Det gör också att jag ibland kanske inte skriver lika mycket och ofta här, kanske inte lämnar så många kommentarer hos er, men läser era bloggar, det gör jag!!
tisdag 25 januari 2011
Att säga nej...har jag svårt för. Å jag vet, grodeländet har fått en lite mer bekymrad rynka mellan ögonen, men vad hjälper det? Att inte ha ett fast jobb innebär att man som vikarie: 1: vill jobba, men kanske inte jämt... 2: inte törs säga nej när jobb erbjuds...3: inte vet om du jobbar nästa vecka... Vilket nu gör att jag den här veckan jobbar väldigt mycket. Var det så här livet skulle bli efter 55...??
Det gör också att jag ibland kanske inte skriver lika mycket och ofta här, kanske inte lämnar så många kommentarer hos er, men läser era bloggar, det gör jag!!
Fick underbart vackra sammetsröda rosor av mannen när jag fyllde förra måndagen, och de står sig än!! Kvalitén på bilden är dålig, brusig och dan, men kvalitén på rosorna är det inget fel på! Att ta med blixt är inte min grej, så därför blev det som det blev.
Å nu ska jag med gott samvete ta en kopp kaffe, krypa upp i soffan och och äta en semla! Grodan?? Får stanna i köksregionen...
Det gör också att jag ibland kanske inte skriver lika mycket och ofta här, kanske inte lämnar så många kommentarer hos er, men läser era bloggar, det gör jag!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Den semlan är du värd NJUT.
SvaraRaderaJa att gå som vikarie är inte lätt, när ska man våga säga ifrån, för då kanske dom inte ringer igen å vill ha mig.
Kommer ihåg hur det var med vikarier när jag själv jobbade i vården, dom var överjobbade och ibland utnyttjade. Bra att ha när dom ställde upp men sa dom nej...ja då var det ju inte helt bra.
Så jag förstår dig, även om jag hade ett fast jobb.
Men du måste lära dig att räkna på hur mycket du orkar jobba, och sen att gå på vik. hela tiden och inte vet när, eller var man ska jobba tär ju på psyket ordentligt.
Så va rädd om dig, vännen.
Ha en trevlig tisdagkväll.
Kväller vännen. Är glad för din skull att du får jobb, men förstår också det där med att finna balansen, ja att kunna jobba lagom. Klart du är rädd om alla chanserna du får, MEN var rädd om dig Rigmor. Det finns bara en av dig och du ska räcka länge för din familj och dina vänner. OCH ffa för dig själv. Vad go du är i din kommentar. Kul att du gillar mina bilder och att jag kan inspirera. :-) Njut i fulla drag av semlan. Hujedamej så suktad jag blir, ha, ha. Kram och ha en fin kväll du med.
SvaraRaderaUnderbar ros och underbar kommentar hos mig från dig, tack vännen! :-) Kram
SvaraRaderamums njut av semla!!! Det ska man...låter gött...förstår att det är svårt att vara vikarie, man ska finnas till bara så där när nån ropar..annars får man inte jobba..och ha gott rykte och vara en bra vikarie för att ev. få jobb nångång..träääääligt..men tänk inte så om du kan, du måste ju orka..vem säger tack till vicken, om du blir sjuk...Ah, så är det lite även som ordinarie, kommunalare som jag är!!
SvaraRaderaKram
Ett dilemma! men du måste få säga nej för du ska ju orka också. Lagom av allt är bäst.
SvaraRaderaSåg en superfin bild på prinsen då han lyssnar i syrrans Mp3 spelare.
Kram
Hoppas att du njöt av semlan!
SvaraRaderaGrodan kan du ju sätta en ögonbindel på! ;)
Kram
Underbar ros, vilken färg,ovanligt att de står en hel vecka.Det måste varit en riktigt fin sort och kvalité på den.Det finns ju exklusiva rosor som faktiskt kostar en del och står sig länge. Det är nog en sådan Du fått av Din make.
SvaraRaderaHan har bra smak o.omdöme när det gäller rosor.
kram Mi
Nej - är ett svårt ord. Jag blir alltid frusterad när jag måste säga de. Att vara vikarie som blir inringd både då och nu o sen är nog ingen höjdare, lite svårt att planera livet. Men nog har man rätt att säga nej, man kan ju inte alltid finnas till hands o de är de nog ingen som begär heller. ((hoppas jag))
SvaraRaderaVackra rosor....mmmm...en blomma som är speciell o vinskar mycket om kärlek.
Kramiz Anki som inte kan sova denna stillsamma natt.
Det låter så rätt sätt dig i soffan med en rykande kopp kaffe och en riktigt gräddig semla.
SvaraRaderaTråkigt och lite ovisst när jobbet blir så här
Man får svårt att planera sin framtid och ska ta allt som erbjuds eller stå utan !
Jag känner så många som hamnat i just den här sitsen.Tycker det är så orättvist när ni alla änndå gör en sådan insats i era arbeten.
önskar deg en toppen fortsättning på veckan
kram från Kristina
Har du ätit Dagobertsemla någon gång?
SvaraRaderaNej jag förstår att du tycker det är jobbigt just nu. Tyvärr är det ju precis så som du säger, man vågar inte säga nej, för man vet inte hur det ser ut nästa vecka. Men det löser sig. Rätt var det är så dyker det upp nåt! När man minst anar det, så håll ut!♥
SvaraRadera