Kung Leopold

 Jag hade egentligen inte tänkt gjort något inlägg idag, för det kändes som en rätt händelsefattig torsdag. Men sen fick jag ett sms från stora dottern med alla prinsessor och en prins. ÄNTLIGEN fick de ett positiv besked, ett och ett halvt år har de kämpat med högdosbehandling för att trötta ut antikropparna han bildat, och nu äntligen har han fullt skydd tack vare sin medicin. Vilken underbar läkare de har som hela tiden kämpat för att han ska få fortsätta sin behandling, vilket inte alltid är så självklart. Han kommer alltid att vara blödarsjuk, han har sitt hjärtfel, men han kommer att i mycket större utsträckning kunna leva som en vanlig tvåårig kille, full med bus, full med nyfikenhet på livet. Tack gode gud för detta!! Har jag gråtit?? Ja, massor. Glädjetårar denna gång.

 

Jag var tvungen att ta en promenad i skogen för att samla ihop tankar och kropp, det kändes som om jag skulle spricka, vart skulle jag göra av allt som bubblade runt? Tog med kameran, det var inte lätt att gå...och dagens sinnesstämning tycker jag den här bilden får spegla, långt där borta finns det ett ljus, så underbart när man väl får se det!