Välkommen sa Oxelösund och omfamnade oss på fredagskvällen.

 På första parkett kunde vi så avnjuta en måne som var full denna kvällen till ära. Nästan som på ett väckelsemöte satt vi där andäktiga och tysta i husbilen, inte ett ljus var tänt, varken levande eller el.Vackert, magiskt, nästan overkligt.

Tack vännen Anki som tipsade om ställplatsen vid Femöre fiskehamn utanför Oxelösund!!

Inte undra på att jag sen försov mej, jag som skulle upp tidigt och äntligen få bilder på det där fantastiska morgonljuset som bara havet kan ge. Ha...klockan åtta då sken solen redan för fullt, och det var bara att inse att jag är nog ingen morgonmänniska...Det får bli skymningsbilder, så är det bara.

Men lördagen gick inte av för hackor den heller.

Tur att promenadskorna var med, för många steg blev det...

Först in till centrum, men det var mest som centrum brukar vara.

På vägen passerade vi riktiga skönheter.

 Jag gillar skönheter i trä, det ligger liksom en själ i ett sådant flytetyg.

Säg det plastskrov kan ge denna spegling!!

Så på eftermiddagen gick vi motsatt riktning, ut på Femörehuvud.

 Genom vacker sörmländsk skog traskade vi ut mot Fyrvaktarbostaden.

Ja, vi passerade lite gammalt järnskrot som tillhört kustartilleriet, men det tyckte vi inte var så mycket att se...eller offra tid på.
Nej, det var det här vi var ute efter...

Hav och himmel, blåaste blått...oändligt.
Nästan som en högsommardag. Lite kyligare vindar...men det syns ju inte på bild!!

Och fyrvaktarbostaden, just nu under renovering, men ändå...vem skulle inte vilja tillbringa en dag eller två i den??
Tänk er en kulen höstdag när vinden viner i knutarna, havet är grått som en lovikkavante...guuud så gott jag skulle må då där inne!!

Och efter närmare skärskådande, så jovisst kan det bli verklighet. För man kan hyra den, övernatta om man så vill. 
Tål att tänkas på...

För den här synen skulle då möta mej på morgonen när jag kliver ut där i nattsärken med kaffekoppen i ena näven, i den andra har jag förmodligen nattkärlet...för inte kan det finnas såna bekvämligheter som dass...??

I vilket fall som helst...det vore en upplevelse.

Söndagsmorgonen...

...ja då hade inte solen riktigt bestämt sej...havet låg som ett silverfat och blänkte. Och efter en stund... ja då kom regnet...

Men vi styrde ändå nöjda hemåt frampå förmiddagen. Eniga, hit kommer vi att återvända. Och blir det inte övernattning i Fyrvaktarbostaden, så går det bra med husbil också.

 "...vadå vakta fyrens bostad...räcker det inte med att jag håller koll på vårt hus där hemma...?"