En fantastisk sommar...eller den värsta i mannaminne. 

Allt ligger i betraktarens öga, dock kan vi väl alla vara överens om att vissa drabbades onödigt hårt, ja skoningslöst. Tänker på branden i Västmanland. Ibland är människan väldigt liten. 

Utgår jag från mej själv så kan jag väl som barnbarnet säga...

 ...jag älskar att vara ledig...

Semesterns fyra veckor gick alldeles för fort, och vardagen nästan kastade sig över mej kändes det som. 

En riktigt fin avslutning blev det dock, med goda vännerna Anki och Lasse, som förgyllde sista helgen av ledigheten.

Med husbil tog vi oss till Westerqwarn.

 Nya kameran fick jobba, eller rättare sagt den som höll i den...Inte alldeles enkelt, och jag såg nog hur Anki ibland log lite i smyg...Linsskydd tex, jättebra att ha, men bilderna kan bli en aningens mörka om man inte tar av det...skyller på att jag var ivrig, det fanns ju så mycket att ta bilder på.
Skön promenad på kvällskvisten...

..solen förgyllde träden vid ån. Synd bara att bron förstörde lite av det hela. 
En helg som vi kommer att leva länge på. 
Här hemma...
ja hörnan med alla fuchsior har överlevt den tropiska värmen, kanske tack vare att det är skuggan där mest hela dagen, bara några timmar på kvällen som solen kommer åt.

Från att ha varit ett stort pelargonfreak så har jag nu sakta glidit över till fuchsior också. Vad jag inte hann med var att tukta dom efter hand, långa, girväxta och inte alltför fagra är de vid närmare titt...Älskar alla olika sorter med olika blomställningar, stora blaffiga i grälla färger, små enkla, i mer milda nyanser. Det är nästan som att ha ett folkdanslag på besök med alla sina färggranna kjolar, de vippar så vackert i vinden. Fantastiska blommor!! Får se om jag säger detsamma när jag försökt övervintra dom också...

På altan huserar det mest pelargoner. De tål ju lite mer, både sol och ökenvindar.

Som kung i mitten, ett litet fynd så här på sensommaren, en Rosenskära tricolore.Det gäller att passa på när det är utförsäljningen av sommarens blommor! För några tior hittade jag detta praktexemplar, över en meter hög och riktigt buskig. Har bundit fast den i staketet för säkerhets skull...Ja, inte för att jag tror någon ska stjäla den, men blåsten...
Det här med odling har jag ju i liten skala.
Endast tomater, gula och svarta. Eller ja, de heter så, lite mörkröda skulle väl jag säga. Och det allra underbaraste med dessa är att de växer utanför husknuten, att man i morgonrock kan tassa ut och plocka några och lägga på frukostmackan. Lite mindre underbart är det att den enda granne vi har som kan passera, ja han gör det just då också...Lätt stirrande på någon med håret på ända, i en gammal sliten morgonrock och i fula gummistövlar. Man är inte alltid till sin fördel...Men gott är det med tomater!!
Annars så...
har släkten utökats.
Största barnbarnet har blivit mamma till två...

 ...ulltussar. Söta?? Mer än så...
Men med åren har jag lärt mej, se men inte mer...
Nu är vi anmälda.

 Inte för vanvård eller liknande. Utan till lydnadskurs.
Vem som behöver lära sig mest, ja det återstår att se...
 "...du matte...hörde något om lydnad...kan inte gälla mej...jag lägger mej direkt..."
Och...som ni märker, bloggen lever än!!