En fantastisk sommar...eller den värsta i mannaminne. 

Allt ligger i betraktarens öga, dock kan vi väl alla vara överens om att vissa drabbades onödigt hårt, ja skoningslöst. Tänker på branden i Västmanland. Ibland är människan väldigt liten. 

Utgår jag från mej själv så kan jag väl som barnbarnet säga...

 ...jag älskar att vara ledig...

Semesterns fyra veckor gick alldeles för fort, och vardagen nästan kastade sig över mej kändes det som. 

En riktigt fin avslutning blev det dock, med goda vännerna Anki och Lasse, som förgyllde sista helgen av ledigheten.

Med husbil tog vi oss till Westerqwarn.

 Nya kameran fick jobba, eller rättare sagt den som höll i den...Inte alldeles enkelt, och jag såg nog hur Anki ibland log lite i smyg...Linsskydd tex, jättebra att ha, men bilderna kan bli en aningens mörka om man inte tar av det...skyller på att jag var ivrig, det fanns ju så mycket att ta bilder på.
Skön promenad på kvällskvisten...

..solen förgyllde träden vid ån. Synd bara att bron förstörde lite av det hela. 
En helg som vi kommer att leva länge på. 
Här hemma...
ja hörnan med alla fuchsior har överlevt den tropiska värmen, kanske tack vare att det är skuggan där mest hela dagen, bara några timmar på kvällen som solen kommer åt.

Från att ha varit ett stort pelargonfreak så har jag nu sakta glidit över till fuchsior också. Vad jag inte hann med var att tukta dom efter hand, långa, girväxta och inte alltför fagra är de vid närmare titt...Älskar alla olika sorter med olika blomställningar, stora blaffiga i grälla färger, små enkla, i mer milda nyanser. Det är nästan som att ha ett folkdanslag på besök med alla sina färggranna kjolar, de vippar så vackert i vinden. Fantastiska blommor!! Får se om jag säger detsamma när jag försökt övervintra dom också...

På altan huserar det mest pelargoner. De tål ju lite mer, både sol och ökenvindar.

Som kung i mitten, ett litet fynd så här på sensommaren, en Rosenskära tricolore.Det gäller att passa på när det är utförsäljningen av sommarens blommor! För några tior hittade jag detta praktexemplar, över en meter hög och riktigt buskig. Har bundit fast den i staketet för säkerhets skull...Ja, inte för att jag tror någon ska stjäla den, men blåsten...
Det här med odling har jag ju i liten skala.
Endast tomater, gula och svarta. Eller ja, de heter så, lite mörkröda skulle väl jag säga. Och det allra underbaraste med dessa är att de växer utanför husknuten, att man i morgonrock kan tassa ut och plocka några och lägga på frukostmackan. Lite mindre underbart är det att den enda granne vi har som kan passera, ja han gör det just då också...Lätt stirrande på någon med håret på ända, i en gammal sliten morgonrock och i fula gummistövlar. Man är inte alltid till sin fördel...Men gott är det med tomater!!
Annars så...
har släkten utökats.
Största barnbarnet har blivit mamma till två...

 ...ulltussar. Söta?? Mer än så...
Men med åren har jag lärt mej, se men inte mer...
Nu är vi anmälda.

 Inte för vanvård eller liknande. Utan till lydnadskurs.
Vem som behöver lära sig mest, ja det återstår att se...
 "...du matte...hörde något om lydnad...kan inte gälla mej...jag lägger mej direkt..."
Och...som ni märker, bloggen lever än!!

 

Man lär sig alltid något, trots att man snart har passerat bästeföredatum...

Nejlikrot, av många nästan klassad som ett ogräs, av mej älskad...för den är så otroligt söt!!
Men det var inte det jag skulle berätta...utan att det är faktiskt en nyttoblomma också, eller iallafall delar av den.
Förr använde man den bl.a. mot trasslig mage, nervösa besvär (hmmm...) m.m. Sen som ört kan man använda blad och stjälkar, smaken kan jag däremot inte förtälja om...Jag nöjer mej med att beundra den, och det kan väl också vara en slags lugnande effekt, tänker då på det här med nervösa besvär...
Jag kanske är lite skrytig nu, men det är ju min blogg, så...

Fänriken...ja men den är ju så ståtlig så man nästan dånar!!
En rejäl tose som man lilla pappa skulle ha sagt.
 Det är inte lätt att få bra bilder på röda och orange blommor, eller jag har lite svårt för det iallafall.

Den här pellisen är nämligen djupt orange, sådär så man inte riktigt vet om man ens tycker det är snyggt...Men nu har den bott in sig här ett tag, överlevt en vinter på vinden, så ja...nu gillar jag den faktiskt.
Trots att den är orange.
En som däremot inte behöver fjäska så mycket...

 

 ...det är Stjärnflockan. 

Lite försiktigt börjar den smyga sig upp bland allt annat som fullkomligen väller fram i rabatten, mest ogräs...

Ja...den här väller också fram, snart iallafall.

 

Prästkragen.

Undrar just varför den heter så...inte har jag då sett någon präst lysa sådär vackert...Möjligen vippar det två vita skjortsnibbar på honom där fram, när han står där i sin predikstol och mässar. Men något gult...näe, det har jag då aldrig sett.

Prästkragen, för att återgå till den ifrån prästerskapet, den och Aklejan lever på nåder. Så fort de blommat över rensar jag rejält bland plantorna. De vill ju gärna sprida ut sig, och jag är lite fräck där, låter dom sprida glädje medans de blommar, sen så...ajöss!!

 Scharlakanssalvian, eller Blomstersalvia...

 

 ...jo men här kommer jag att skryta lite igen, den har jag faktiskt dragit upp från frö.

Jo jo mensan, det kunde man inte tro när året knappt hade börjat och jag satt och pillrade med de små rackarn´s fröna, att det skulle bli så fina blommor.

När jag hölls där som bäst i trädgården, så fick jag helt plötsligt sällskap.

 Ganska länge studerade den vad jag höll på med, kanske jag inkräktade lite på hans revir. 

 "...revir...skulle vilja se han pinka in det...trodde det var jag som stod för det..."

Har man nu inga äppelträd kvar (det fixade Gudrun för ett antal år sen...) som kan förgylla tillvaron med sina blommor, ja då får det bli pelargon Apple Blossom...

Förutom namnet så är det väl inte så mycket som förenar de två, några frukter har jag då aldrig fått på min pelargon. Däremot gott om blommor, och redan nu börjar den blomma rikligt.

 En annan vän i trädgården är ju det röda Löjtnantshjärtat.

Nykomling förra sommaren, inte så stadig än...

Den lever dessutom en utsatt tillvaro, mitt i avstampet för Zambos morgonrace. Den har redan fått sig ett par rejäla omgångar. Funderar på att flytta den, blomman alltså, Zambo har jag redan gett upp hoppet om att kunna lära om...första morgonpinken, då är det bråttom, rakt ut från altan, ett jättesprång så öronen står rakt ut...Vem sjutton har då tid att ha koll på landningen och vad som ev kan stå ivägen??

Sen...sen kommer det en riktig goding!!

French Vanilla...man hör ju redan på namnet att den är en raritet. Inte vit, inte gul...utan just vaniljfärgad, med svaga rosalila linjer.

Visst är den väl vacker?? Erkänn...

Maskrosen...hatad av så många, fast jag tror att det finns de som inte vågar berätta att de tycker den är vacker...Den hör liksom försommaren till, hela ängar, alldeles gult, ja men vem blir inte glad då? Att peta upp den ur gräsmattan, ja men det har jag för länge sen gett upp, då kan man ha roligare saker för sig. Är det sen någon som lider av den...ja men varsågod, jag kan hålla med verktyg om det är så...

"du matte...ibland ser jag vissa likheter med han tjuren Ferdinand hos någon i familjen...du vet han under korkeken...jag nämner inga namn...men du kan ju fundera på det..."

Grattis!!

Till stora prinsessan Maja som fyller nitton år idag!!

Ja, det är kära "moster" som kramar om henne på vänstra bilden.

Då en liten prinsessan med riktiga äppelkinder och knappt något hår...
Nu...en klok ung kvinna, med betydligt mer hår och allt annat än äppelkinder.

Nitton år som haft med sig så mycket i bagaget åt henne, måtte livet gå varligt och försiktigt fram med dej, du förtjänar det.

Älskar dej.
Bor man, som jag då, intill ett riktigt fågelrikt område, Kvismaren, så bör man ju leverera lite bilder på dessa djur också.

 Varken närmare eller fler än så här blir det nog tyvärr inte.
Får skylla på att det mesta utav åkermarken där tranor och andra fåglar brukar landa i år är plöjd, svarta jorden tycks inte locka. Eller också var jag där helt fel tidpunkt. 
Inte en orm i sikte heller på Öbykulle. 
Nej, jag får hålla mej till mina blommor i fönstren.
De står stilla, lätta att få på bild.

 Den gulvita French Vanilla kommer från Rockdala också. Tacksam sort som ofta blir stor och buskig och givmild med blommor.
Medlemserbjudande...

 ...vem kan motstå det?? Man hör ju direkt, ett riktigt klipp.
Mårbacka på Blomsterlandet. 
Många var dom som trängdes på blomstervagnen, men också många riktigt rangliga och inte direkt något klipp.
Hittade en som var värt sitt pris till slut iallafall.
De sista dagarna har solen bjudit på sig här i trakten.
Av den anledningen så blev det också lite gjort i en del av rabatterna.
Ny jord, hönsgödsel...ogräset bort. 
Men...av någon anledning så ser jag också efter ett tag underliga tassavtryck i den mörka fina nya jorden...

 "...hönsgödsel...titta inte på mej, inget fel på min andedräkt..."