Har man nu inga äppelträd kvar (det fixade Gudrun för ett antal år sen...) som kan förgylla tillvaron med sina blommor, ja då får det bli pelargon Apple Blossom...

Förutom namnet så är det väl inte så mycket som förenar de två, några frukter har jag då aldrig fått på min pelargon. Däremot gott om blommor, och redan nu börjar den blomma rikligt.

 En annan vän i trädgården är ju det röda Löjtnantshjärtat.

Nykomling förra sommaren, inte så stadig än...

Den lever dessutom en utsatt tillvaro, mitt i avstampet för Zambos morgonrace. Den har redan fått sig ett par rejäla omgångar. Funderar på att flytta den, blomman alltså, Zambo har jag redan gett upp hoppet om att kunna lära om...första morgonpinken, då är det bråttom, rakt ut från altan, ett jättesprång så öronen står rakt ut...Vem sjutton har då tid att ha koll på landningen och vad som ev kan stå ivägen??

Sen...sen kommer det en riktig goding!!

French Vanilla...man hör ju redan på namnet att den är en raritet. Inte vit, inte gul...utan just vaniljfärgad, med svaga rosalila linjer.

Visst är den väl vacker?? Erkänn...

Maskrosen...hatad av så många, fast jag tror att det finns de som inte vågar berätta att de tycker den är vacker...Den hör liksom försommaren till, hela ängar, alldeles gult, ja men vem blir inte glad då? Att peta upp den ur gräsmattan, ja men det har jag för länge sen gett upp, då kan man ha roligare saker för sig. Är det sen någon som lider av den...ja men varsågod, jag kan hålla med verktyg om det är så...

"du matte...ibland ser jag vissa likheter med han tjuren Ferdinand hos någon i familjen...du vet han under korkeken...jag nämner inga namn...men du kan ju fundera på det..."