När morgonens älvor bjuder upp till dans...

 ...ja då sitter jag på första parkett med min frukostkopp i handen och ser ut genom fönstret. Precis innan solen bryter igenom, den vackraste tiden på dygnet. Det har sina fördelar att gå upp före 05...
För er som känner mej så vet ni, det tog lite tid för mej att upptäcka hur fantastisk september kan vara. Allting kommer liksom till ro då. Ingen panik i trädgården, för det är ingen idé nu...Krukorna utomhus är som vackrast nu, bara att njuta, behöver knappt vattnas längre för det sköter de fuktiga nätterna om. 
Och alla färger sen...
Ta det här med svampar tex.

 Dom är ju vackra! 
Nu tänker jag inte ge mej på att namnge dom, det överlåter jag till kunnigt folk. Men hela färgskalan är ju representerad, och en del är små och knubbiga, andra stora och ståtliga, och den rosa längst upp till vänster har ju t.o.m. något slags flor på sig. Man slutar aldrig att förundras.
Och skogen...nu börjar den skifta färg. Först ut är ormbunkarna, 

...och snart kommer björkens blad efter. Det är en väldigt vacker tid vi har framför oss.
Inte undra på att Zambo tycker att vår skogsrunda tar tid... inte är den särskilt lång, men matte ska ju ned på knä både här och där (sen tar det lite tid för matte att komma opp igen...)och när hon sen väl kommer opp, ja det finns det något annat att rikta kameran emot.
Blomlådorna vid fönstren är ett bortglömt kapitel...Ända tills förra veckan satt det några trötta penséer där. De hade gjort sitt för länge sen och hängde törstande över kanten. 
Nu vart väl inte det nya arrangemanget kanske något som går till historien.

Men små söta höstastrar i olika färger ihop med pilört får duga. Den sistnämnda, pilörten, ramlade jag mer eller mindre över i en handelsträdgård. Ser inte ut som jag trodde pilört ska göra, men...till det priset får den nästan se ut hur som helst och förhoppningsvis ska de trivas ihop i lådan.
Och i samma handelsträdgård fullkomligen kastade de också över mej alunrot. Eller nåja...det var utförsäljning på perenner, men det är ju nästan samma sak.

 Dels blev det en mer klassisk mörkröd variant, men sen följde det med ett par riktigt limefärgade också. Ibland är jag riktigt vågad när det gäller färgkombinationer!

"...själv kör jag med gråskalan rakt igenom, va´är det för fel på det...?"
Ja, jag vet...han ser ut som ett utegångsfår, men i veckan ska han förhoppningsvis komma till frissan.