Så fortsatte vår resa. 

Åter från Fårö. 
Vi var fler i husbilen på tillbaka vägen än ditresan...fästingar!! Har aldrig varit med om maken...det vart avlusning av oss alla, såväl två- som fyrbenta.
När vi nästan var framme vid färjan frågade jag mannen i husbilen..."...packade du ihop allt, även mattan jag petade in under husbilen igår kväll när det började blåsa...?"
Tystnaden var talande. Så nu hoppas jag att den så trevlige campingvärden, som för övrigt trodde vi snart skulle vara tillbaka, också tog reda på vår matta, som dessutom var nyinköpt...
Arbetsfördelningen var nämligen den att jag skulle göra upp det ekonomiska med denne trevlige man, mannen i husbilen skulle packa ihop...
Nu är det världsliga ting, och det finns större saker att oroa sig för om det är så.

Vädret var väl inte helt på vår sida vissa dagar, regnet hängde i luften, och ibland...ja då riktigt det vräkte ned också.

Så var det när vi besökte S:t Olofsholm. Bl.a.

 Här uppfördes Gotlands första kyrka, redan på 1000-talet, och delar av den lär finnas kvar, inmurade i den gamla ladan.

 Nu finns det mycket mer i den omgivningen att se, men som sagt va, himlen öppnade sig  så det får bli en färd dit nästa gång vi besöker Gotland igen.

När vi ändå kände att det andliga hade lite grepp om oss så fortsatte vi på den banan.

Till Gothem kyrka.

( hade det nu inte varit en kyrka så hade jag svurit över den eländiga ledningen som ska dras mitt framför och förstöra hela bilden...)

 Som skall vara en utav Gotlands ståtligaste kyrkor.

Kan nog hålla med om det.

Även omgivningen var vacker.

 Inne i denna fridfulla miljö utspelade det sig ett litet drama.

Jag höll på att golva en tysk turist. 

Helt betagen av alla vackra målningar på väggar och tak, såg jag inte nivåskillnaden i golvet vid altaret, utan höll på att ramla huvudstupa. Min enda tanke...rädda kameran. Så den svingade jag i en snygg båge i luften...som den bästa släggkasterska i OS, och dunkade till en tysk turist på armen med den. Till råga på allt försökte jag be om ursäkt på engelska...
Väl ute på grusgången hejade han glatt på mig igen så jag tror att han tyckte det var ett pittoreskt inslag i allt det andliga.

En annan plats som ligger mig varmt om hjärtat är Vitvär gamla fiskeläge, vid Ljugarn.

 Gamla vackra fiskebodar, en del redan från 1700-talet.

 En sommar när vi passerade där var det en grupp konstnärer som satt ute i gräset och målade.

Det måste vara den ultimata inspirationskällan, havet framför sig och gamla vackra fiskebodar som ryggstöd...

Fortsätter man vägen fram där så kommer man till ett raukområde, Folhammar.

Lättillgängligt och inte alltför mycket klättrande, passande alla åldrar.

 Nu låg dimman tjock som i den bästa Bergmanfilm, men det förstärkte bara mystiken kring detta, ett av naturens underverk, raukarna.

Det blev många promenader dit eftersom vi bodde på campingen vid Ljugarn, bara några kilometer att promenera, alldeles lagom pinkepromenad för en fyrbent kompis dessutom.

 

"...vadå deppig, kan man bli annat..."
Fortsättning följer om Gotland.
Här hemma...
...förutom att gräset var halvmeterhögt, eller ja nästan då...
...så den dubbla ljusrosa aklejan,,,

 ...vilket välkomnande!!

 

Jo, den blommade när vi åkte, men nu...

den hälsade oss verkligen välkommen hem!!