Nu har jag kanske ställt till det...

Har ändrat lite på inställningarna för kommentarer, för att slippa all beundrarpost eller vad man nu ska kalla dessa spam. Skulle det bli krångligt att kommentera, ja det märker jag väl när det inte blir någon kommentar alls hos mej...Ni får hojta till om jag gjort alldeles tokigt!!

Jag har ju "nylleboken", FB, för dom som inte vet. Är lite lagom aktiv där, och fick en utmaning av en vän där. Att visa svart/vita bilder. Sen var det kört.

Har helt snöat in på svartvita bilder nu!

Något mer som jag är insnöad på är ju Gotland...

...som gör sig väldigt bra i svart/vitt också!! Ljugarn, Vitvärs gamla fiskeläge. Kan gå där hur länge som helst, upptäcker hela tiden nya detaljer samtidigt som dess historia knackar mig ideligen på axeln och viskar " titta där...titta där..."

Fortsätter man på den lilla vägen bredvid havet så kommer man till Folhammars raukområde. 

 Här tar mystiken och sägner tag i en ordentligt!

På vägen tillbaka till husbilen minns jag att jag stannade till vid där här gamla trädet.

Dess livstid var förbi, men fortfarande gjorde det ett starkt intryck. Efter en stund kom det en man och stannade bredvid mej, med värsta kamerautrustningen. Han berättade att han hade hur många bilder som helst på det här trädet, men för varje gång han passerade det så "talade" det till honom och hade bytt "ansiktsuttryck". Jo, jag förstår honom.
Efter kanten växter Gotlands egna Backsippa.

Minst lika vackra överblommade som i full blom.
Och det mest svart/vita i vår familj... som också älskar Gotland...

" stopp där matte, jag är INTE svart/vit, jag är peppar/salt !!..."
Som sagt/skrivet var, kommer det inga kommentarer så vet jag...att man inte ska pillra på det som man inte riktigt förstår...

Så fortsatte vår resa. 

Åter från Fårö. 
Vi var fler i husbilen på tillbaka vägen än ditresan...fästingar!! Har aldrig varit med om maken...det vart avlusning av oss alla, såväl två- som fyrbenta.
När vi nästan var framme vid färjan frågade jag mannen i husbilen..."...packade du ihop allt, även mattan jag petade in under husbilen igår kväll när det började blåsa...?"
Tystnaden var talande. Så nu hoppas jag att den så trevlige campingvärden, som för övrigt trodde vi snart skulle vara tillbaka, också tog reda på vår matta, som dessutom var nyinköpt...
Arbetsfördelningen var nämligen den att jag skulle göra upp det ekonomiska med denne trevlige man, mannen i husbilen skulle packa ihop...
Nu är det världsliga ting, och det finns större saker att oroa sig för om det är så.

Vädret var väl inte helt på vår sida vissa dagar, regnet hängde i luften, och ibland...ja då riktigt det vräkte ned också.

Så var det när vi besökte S:t Olofsholm. Bl.a.

 Här uppfördes Gotlands första kyrka, redan på 1000-talet, och delar av den lär finnas kvar, inmurade i den gamla ladan.

 Nu finns det mycket mer i den omgivningen att se, men som sagt va, himlen öppnade sig  så det får bli en färd dit nästa gång vi besöker Gotland igen.

När vi ändå kände att det andliga hade lite grepp om oss så fortsatte vi på den banan.

Till Gothem kyrka.

( hade det nu inte varit en kyrka så hade jag svurit över den eländiga ledningen som ska dras mitt framför och förstöra hela bilden...)

 Som skall vara en utav Gotlands ståtligaste kyrkor.

Kan nog hålla med om det.

Även omgivningen var vacker.

 Inne i denna fridfulla miljö utspelade det sig ett litet drama.

Jag höll på att golva en tysk turist. 

Helt betagen av alla vackra målningar på väggar och tak, såg jag inte nivåskillnaden i golvet vid altaret, utan höll på att ramla huvudstupa. Min enda tanke...rädda kameran. Så den svingade jag i en snygg båge i luften...som den bästa släggkasterska i OS, och dunkade till en tysk turist på armen med den. Till råga på allt försökte jag be om ursäkt på engelska...
Väl ute på grusgången hejade han glatt på mig igen så jag tror att han tyckte det var ett pittoreskt inslag i allt det andliga.

En annan plats som ligger mig varmt om hjärtat är Vitvär gamla fiskeläge, vid Ljugarn.

 Gamla vackra fiskebodar, en del redan från 1700-talet.

 En sommar när vi passerade där var det en grupp konstnärer som satt ute i gräset och målade.

Det måste vara den ultimata inspirationskällan, havet framför sig och gamla vackra fiskebodar som ryggstöd...

Fortsätter man vägen fram där så kommer man till ett raukområde, Folhammar.

Lättillgängligt och inte alltför mycket klättrande, passande alla åldrar.

 Nu låg dimman tjock som i den bästa Bergmanfilm, men det förstärkte bara mystiken kring detta, ett av naturens underverk, raukarna.

Det blev många promenader dit eftersom vi bodde på campingen vid Ljugarn, bara några kilometer att promenera, alldeles lagom pinkepromenad för en fyrbent kompis dessutom.

 

"...vadå deppig, kan man bli annat..."
Fortsättning följer om Gotland.
Här hemma...
...förutom att gräset var halvmeterhögt, eller ja nästan då...
...så den dubbla ljusrosa aklejan,,,

 ...vilket välkomnande!!

 

Jo, den blommade när vi åkte, men nu...

den hälsade oss verkligen välkommen hem!! 

  

Det var med vemod i bröstet och många vackra minnen i sinnet som vi tog färjan över till fastlandet igen.

Gotland har varit vårt hem en vecka.

Ett Gotland som bjudit på sig, med varierande väder, många fina möten med människor, och minst lika många möten med naturen.

 Nu skulle jag ju kunna skriva att det var för vår skull allt blommade så vackert...

Men jag vet nog bättre än så...det är en fantastisk ö, så är det bara!!

När vi kommit iland tog vi en tur ut till gamla skjutfältet, alldeles utanför Visby, och lät Zambo få sträcka på sig efter båtresan.

Han sitter kvar i husbilen under överfarten, lugnat så för oss alla...

 Skjutfältet ligger uppe på hällar, med havet brusandes alldeles nedanför. Numera är det naturreservat här, och man har även påbörjat ett arbete för att bevara de vilda bin som finns här. .http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=94&artikel=5684161

 En träff med släkten hann vi också med, ( ja det är ju egentligen deras förtjänst att vi upptäckt så mycket på ön...) innan vi for upp till Fårösund, varifrån man åker över till Fårö.

Första kvällen...

 ...finns väl inte så mycket mer att önska.

Lugnt, stilla.

Stod nere vid färjeläget.

Tog en lång kvällspromenad med Zambo i ena handen och kameran i andra.

 Det blev några bilder...

 Nästa dag...över till Fårö.

Bara några meter efter att vi kommit i land svängde vi av mot Dämba, i riktning mot Ingemar Bergmans hus. 

En helt fantastisk naturväg som bitvis slingrade sig utefter havet, den ena färisten efter den andra skumpade vi försiktigt över, och däremellan gick fåren och betade, ja på ängarna alltså.

Här har nog tiden stått stilla.

 Det gällde att ha ögonen med sig, det var inte alltid de små lammungarna höll sig där man trodde.

Jo men jag förstår varför Bergman valde att bo som han gjorde, skulle inte heller ha några som helst problem att leva sådär ensligt. Undrar just vem jag var i mitt förra liv, nomad, eremit eller något liknande...? Får en sån underlig vemodig känsla när jag befinner mig på Fårö.

Frampå eftermiddagen var det dags att leta plats för natten, ni vet resandefolket...

Och ibland hittar man såna där guldkorn, som först inte ser så guldiga ut...

Min första tanken var Sunes sommar, (tror jag att det är...), ni vet där de campar och där två lite udda bröder förestår campingen...

 Lite så var nog känslan när vi styrde in på Ekevikens camping på Fårö. På telefonkiosken (nedre bilden till vänster) där stod informationen...Man kunde läsa sig till det mesta och de ska verkligen ha heder av att sopsorteringen prioriterades högt!!

Sen var det väl kanske inte femstjärnigt...men campingvärden fick fem stjärnor direkt, och läget också...bara några meter så var du vid havet. Billigt dessutom, 130:- inkl el.

Jo men här kände vi oss som hemma...

 Ännu en gång blev det långa promenader vid havet.

"...det är inte klokt vad det här husbilslivet kan vara tröttsamt, till slut orkar man inte ens sitta upp och kolla ut, man sjunker ihop och får hålla vakt liggandes med huvudet på armstödet..."

Fortsättning följer, och nu ska jag så sakta börja kolla vad alla ni andra i bloggvärlden haft för er under veckan.