Alla gäster är faktiskt inte välkomna här...

 Äckelpäckeldjur.
 Även kallad bladlus. På min gigantiska honungsros (ja, för den är bara min, mannen i huset har förklarat krig mot den...), man riktigt hör hur de mumsar och knaprar på alla bladskott.
Men då kommer naturens egna Anticimex...

Nyckelpigan...Och inte förrän jag lade upp bilden här upptäckte jag att lite fjums från en maskros skymde sikten...Må så vara, jag är rädd om den lille gynnaren, måtte den arbeta flitigt. Lite hjälp på traven ska hon väl få, såpvatten. I mängd...så börjar det regna kommer det vara såplödder över hela verandataket...

Nu kan jag glädja prinsen med att första jordgubbsblomman slagit ut...

Nu ser det väl inte ut som vi kommer att få någon direkt riklig skörd i år, men en liten njutning för gommen ska det väl kunna räcka till. Man kan faktiskt dela på en jordgubbe, om man är två...

 En av mina vildar, pelargon, (orkar inte leta på lappen med namnet...så den får rätt och slätt heta vilde idag...) blev så lycklig när den fick komma ut i solen så den började blomma som på beställning.

Små oansenliga vita blommor, men som i mängd gör den så speciell.

Den gamla uttjänta trädgårdsstolen får agera som blomhållare eller vad man ska kalla den.

Recycling kallas väl det...

Behöver inte ens ta fram sandpapper för att få den rätta patinan, färgen flagnar och rasar i massor...

Det var ju den här tiden som skomakaren skulle ha semester, mellan hägg och syrén. Jag kan bara hålla med honom.

Men eftersom jag inte har semester så får jag sova med öppet sovrumsfönster, för alldeles utanför har vi en stor syrénberså som doftar alldeles...ljuvligt just nu. Att få vakna till den doften, fågelkvitter...ja men då kan man vara lycklig, trots att man inte är skomakare och trots att man inte har semester...

Och nej...vi har inte fått en randig hund...

däremot sol och tropisk värme var det mest hela helgen.

 "...en del har en sfinx som pryder deras gods...matte och husse har bättre än så..."