Har ibland känt att mitt yngsta "barn" behöver en kompis...

tror jag funnit honom nu.

 ...en ettårig kille som har något speciellt i blicken...
Eller...jag tar nog båda två...

 

...killar med lite fart i benen och ögon så man smälter.

Ekologiska gräsklippare, kan det bli bättre...?

Jag är såld, som så många gånger förr när det gäller alpackor.

Vore de inte så hiskeligt dyra, och flockdjur...så skulle det gå ett par på ängen bredvid vår tomt. 

Inne på glasverandan...ja under honungsrosen, man får huka sig för att komma in ....

...där frodas pelargonerna nu.
Trots brist på sol, så verkar dom trivas.
En "vilde" som doftar citron...

...bladverk som en buske och sen överraskar den med pyttesmå söta blommor lite då och då.
 Älsklingen...

...Rocco...en rosenpelargon som ibland betecknas som häng. Har då aldrig hängt i min ägo...Växer upprätt och ståtlig, och nu börjar de första knopparna visa sig.
Nykomlingen, från Rockdala...

...riktigt mörkt vackert bladverk, blommorna enkla och otroligt vackra, Odensjö Nocturne heter den. Över förväntan faktiskt.
När man sen väl kommer ut från glasverandan, mellan skurarna...
så har kvällen fallit på, solen gör sina sista ansträngningar...

...och "himlen är oskyldigt blå" eller kanske lite mer än så, rent av dramatisk, men väl värd att förevigas.

 

"...alpackor...trodde vi hade en trollpacka här så det räcker..."

Alla gäster är faktiskt inte välkomna här...

 Äckelpäckeldjur.
 Även kallad bladlus. På min gigantiska honungsros (ja, för den är bara min, mannen i huset har förklarat krig mot den...), man riktigt hör hur de mumsar och knaprar på alla bladskott.
Men då kommer naturens egna Anticimex...

Nyckelpigan...Och inte förrän jag lade upp bilden här upptäckte jag att lite fjums från en maskros skymde sikten...Må så vara, jag är rädd om den lille gynnaren, måtte den arbeta flitigt. Lite hjälp på traven ska hon väl få, såpvatten. I mängd...så börjar det regna kommer det vara såplödder över hela verandataket...

Nu kan jag glädja prinsen med att första jordgubbsblomman slagit ut...

Nu ser det väl inte ut som vi kommer att få någon direkt riklig skörd i år, men en liten njutning för gommen ska det väl kunna räcka till. Man kan faktiskt dela på en jordgubbe, om man är två...

 En av mina vildar, pelargon, (orkar inte leta på lappen med namnet...så den får rätt och slätt heta vilde idag...) blev så lycklig när den fick komma ut i solen så den började blomma som på beställning.

Små oansenliga vita blommor, men som i mängd gör den så speciell.

Den gamla uttjänta trädgårdsstolen får agera som blomhållare eller vad man ska kalla den.

Recycling kallas väl det...

Behöver inte ens ta fram sandpapper för att få den rätta patinan, färgen flagnar och rasar i massor...

Det var ju den här tiden som skomakaren skulle ha semester, mellan hägg och syrén. Jag kan bara hålla med honom.

Men eftersom jag inte har semester så får jag sova med öppet sovrumsfönster, för alldeles utanför har vi en stor syrénberså som doftar alldeles...ljuvligt just nu. Att få vakna till den doften, fågelkvitter...ja men då kan man vara lycklig, trots att man inte är skomakare och trots att man inte har semester...

Och nej...vi har inte fått en randig hund...

däremot sol och tropisk värme var det mest hela helgen.

 "...en del har en sfinx som pryder deras gods...matte och husse har bättre än så..."