Har ibland känt att mitt yngsta "barn" behöver en kompis...

tror jag funnit honom nu.

 ...en ettårig kille som har något speciellt i blicken...
Eller...jag tar nog båda två...

 

...killar med lite fart i benen och ögon så man smälter.

Ekologiska gräsklippare, kan det bli bättre...?

Jag är såld, som så många gånger förr när det gäller alpackor.

Vore de inte så hiskeligt dyra, och flockdjur...så skulle det gå ett par på ängen bredvid vår tomt. 

Inne på glasverandan...ja under honungsrosen, man får huka sig för att komma in ....

...där frodas pelargonerna nu.
Trots brist på sol, så verkar dom trivas.
En "vilde" som doftar citron...

...bladverk som en buske och sen överraskar den med pyttesmå söta blommor lite då och då.
 Älsklingen...

...Rocco...en rosenpelargon som ibland betecknas som häng. Har då aldrig hängt i min ägo...Växer upprätt och ståtlig, och nu börjar de första knopparna visa sig.
Nykomlingen, från Rockdala...

...riktigt mörkt vackert bladverk, blommorna enkla och otroligt vackra, Odensjö Nocturne heter den. Över förväntan faktiskt.
När man sen väl kommer ut från glasverandan, mellan skurarna...
så har kvällen fallit på, solen gör sina sista ansträngningar...

...och "himlen är oskyldigt blå" eller kanske lite mer än så, rent av dramatisk, men väl värd att förevigas.

 

"...alpackor...trodde vi hade en trollpacka här så det räcker..."