Har ibland känt att mitt yngsta "barn" behöver en kompis...

tror jag funnit honom nu.

 ...en ettårig kille som har något speciellt i blicken...
Eller...jag tar nog båda två...

 

...killar med lite fart i benen och ögon så man smälter.

Ekologiska gräsklippare, kan det bli bättre...?

Jag är såld, som så många gånger förr när det gäller alpackor.

Vore de inte så hiskeligt dyra, och flockdjur...så skulle det gå ett par på ängen bredvid vår tomt. 

Inne på glasverandan...ja under honungsrosen, man får huka sig för att komma in ....

...där frodas pelargonerna nu.
Trots brist på sol, så verkar dom trivas.
En "vilde" som doftar citron...

...bladverk som en buske och sen överraskar den med pyttesmå söta blommor lite då och då.
 Älsklingen...

...Rocco...en rosenpelargon som ibland betecknas som häng. Har då aldrig hängt i min ägo...Växer upprätt och ståtlig, och nu börjar de första knopparna visa sig.
Nykomlingen, från Rockdala...

...riktigt mörkt vackert bladverk, blommorna enkla och otroligt vackra, Odensjö Nocturne heter den. Över förväntan faktiskt.
När man sen väl kommer ut från glasverandan, mellan skurarna...
så har kvällen fallit på, solen gör sina sista ansträngningar...

...och "himlen är oskyldigt blå" eller kanske lite mer än så, rent av dramatisk, men väl värd att förevigas.

 

"...alpackor...trodde vi hade en trollpacka här så det räcker..."

Turist i sin hembygd.

Det är precis vad jag och mannen i huset var i helgen som gick.

Fina vännen Anki kom med man och husbil och gästade oss.
Å då vill man ju bjuda på något extra, något som gör gott både för kropp och själ. Inte så svårt den här årstiden, och när vädret nästan är som en försommardag.

Så lördagens utflykt blev till vackra Sörön, ett naturreservat inte så långt härifrån. Länge sen jag var där, men nu har jag lovat mej själv att det absolut inte ska dröja lika länge till nästa gång...
Ett hav av vitsippor välkomnade oss, här och var  knotiga ekar som började vakna till liv, små stigar som slingrade sig genom grönskan.
Den eftermiddagen gick fort och många bilder blev det!!

Och mitt i allt det vackra, ja där vaktade draken...(mittenbilden), men vi vågade oss förbi, den såg rätt fredlig ut faktiskt.
Kunde inte låta bli att ta en bild sen på familjen som hade picknick i grönskan, vackert som en tavla. Inte bara vitsippor förgyllde promenaden,

fanns även en del andra blomster, dock inte alls i den mängd, 

Och ekarna...den ena knotigare än den andra, fantasin gick på högvarv. 

På kvällen blev verandan invigd ( det var då en evinnerlig tur att jag städade ur den när jag gjorde...).

Ja, vi bjöd på lite mer än sallad och vatten...men det glömde jag totalt bort att föreviga.

Många rövarhistorier drogs ( de flesta stod mannen i huset för...) och många världsproblem blev lösta i den sena timman.

På söndagen besökte vi hembygdsgården här i trakten.

Inte så stor, och kanske inte så märkvärdig.

Men för mig betyder den mycket, min pappa var involverad i den och det är en skön känsla att strosa runt där och veta att han hade ett finger med lite här och där.

Enkel och anspråkslös grind, men den är vacker tycker jag.

Smedjan stod öppen...

...och det är väl detsamma som att man ska gå in??
Vindflöjeln, undrar om den aldrig blev hämtad av beställaren, eller om den suttit på smedjan rent av. Hade pappa levat hade jag kunnat fråga...

Visst är den vacker den lilla smedjan, där den ligger i den ljuva grönskan??

Som avslutning på helgen så slog vi till med att fira sonen, några dagar försent, men bättre sent än aldrig.

 Utomhusaktiviteter skulle man kunna kalla det...korvgrillning och sen...ja egentligen skulle det ju ha varit kojbygge, men varken tid eller energi räckte till för prinsens önskemål.
Så vad gör mormor??
Jo hon letar på ett tält bland all bråte.
Sysselsatte flera generationer...

"...du behöver väl inte berätta att presenten som jag fick av gästerna med husbilen...den höll inte... jag skäms..."

Nu är det snudd på oanständigt i dammen...

Jag och äldsta dottern begrundade detta på påskafton, och vi hade lite funderingar kring vem som är prinsen och vem som är vem över huvudtaget...Fast det är ju egentligen inte våra bekymmer...Man får väl hoppas att de själva har koll på det hela.

Betydligt vackrare och stillsammare är sipporna på altan...

 ...baksidan på den vita Balkansippa är fantastisk med de lila inslagen.

Framsidan...

...nästan lika vacker.

För rättvisans skull...

 ...den blå sippan får också vara med på en bild. 

Har inte fått tummen ur.....så de väntar fortfarande på att få bli planterade.

Nu kan man ju tro att påskhelgen har gått i lättjans tecken...

...men nej då. Drivbänken målad och placerad på plats,

Nu är det bara jorden som fattas. Mannen i huset har räknat ut att det går åt några säckar, funderar på att beställa hem från ett åkeri istället.

Och som om det inte vore nog...

...nu är verandan städad och klar.

Den lilla infällda bilden visar förfallet som var innan. Man kan lugnt säga att det var svettigt där inne mitt på dagen, med alla fönster runt omkring. Men nu är det gjort. T.o.m. några pelargoner har fått flytta ut, det står bara sådär en tjugofem stycken kvar här inne i kö och väntar på sin tur...

Så nu kan gästerna komma och fika i glaskuvösen!! 

 ",,,guuuud, jag dör matte...vadå inte lat...varför står det då en solstol ute i trädgården..."

Rena kärleksnästet...

...är det just nu i dammen!!

Har man sen fått en bra plats, ja då gäller det att hålla i sej...Kolla så fint hon greppar om stråt i vattnet!! Nästan som när man själv var liten och gick på simskola..." håll i kanten, gör riktiga bentag..."
Och ibland tänker jag till, riktigt ordentligt...

För det här med plantor och sticklingar, ja det tar ju sin plats, och vattnas ska det ju helst göras också.

Så jag köpte en s.k. bevattningsmatta, som en filt, som man sen ska ställa på något som man kan hälla vatten i.

Jula...ja men där hittade jag väl en "skomatta" med lite kant på.

Så nu slipper jag dutta lite här och där i varje kruka, det är bara att hälla rejält på mattan som suger åt sej, och blommorna slipper bli blöta om fötterna.

Än så länge nöjd med resultatet. 

Däremot är jag mindre nöjd med vår glasveranda.

 

 Den fungerar vintertid som förråd för alla trädgårdsmöbler, plus diverse annat som liksom bara hamnar där.

Den är även vandrarhem för bostadslösa möss vintertid. Man hittar små högar med skal från solrosfrön, så inte har dom lidit någon nöd precis. 

Det jag ville komma till var egentligen, att när det blir så här fina vårdagar som det förhoppningsvis blir nu i påsk, ja då ska den ju egentligen vara urstädad och klar redan.

Helst nymålad också, invändigt.

Någon som inte låg på latsidan i helgen när jag jobbade, det var mannen i huset.

Han har byggt en stor odlingsbänk/blombänk åt mej!! Jag är oerhört tacksam, men har haft vissa funderingar på konstruktionen...
Till slut var jag tvungen att fråga...
Den ska vändas helt om!! "Benen", som egentligen då inte är några ben, ska kapas. Men, eftersom hustrun till mannen i huset har besvär med ryggen, så gjorde han ben så den skulle vara enkel att måla!!
Ett tips, ställ er på huvudet och kolla in bilden, då förstår man hur den kommer att se ut!!
 

Eller, jag hittade en bild på nätet som förklara det hela.

"...ibland krånglar du till det mer än nödvändigt matte..."