Dä´va´la´ett väldigt tjööötande...

 ...om denna honungsros!

Jo, jag vet...men förhoppningsvis och troligtvis är det sista bilden på den... Spaljén under bågnar, och verandan ska så småningom målas, är det tänkt kanske jag ska tillägga. Men än så länge kan vi (eller mest jag då...) njuta av doften, prakten och inte tänka alltför mycket på jobbet som blir att klippa ned...

I den fina odlingsbänken som mannen snickrat ihop börjar det hända saker.

Den svarta (?) Blåklinten, eller nej den måste väl heta enbart Klint,

 har slagit ut. Färgen varierar,

 men tillsammans blir det oerhört vacker i en bukett. Nu är dom ju ettåriga, men förhoppningen är att de själva ska sköta förökningen kommande somrar...
Å med detta så vill jag och Zambo önska alla en riktigt skön sommar.

 Vi kommer nu att ta semester från bloggen, hur länge...ja det får tiden utvisa!
Fast var inte för säkra...rätt som det är så tittar jag in hos er!

Har ibland känt att mitt yngsta "barn" behöver en kompis...

tror jag funnit honom nu.

 ...en ettårig kille som har något speciellt i blicken...
Eller...jag tar nog båda två...

 

...killar med lite fart i benen och ögon så man smälter.

Ekologiska gräsklippare, kan det bli bättre...?

Jag är såld, som så många gånger förr när det gäller alpackor.

Vore de inte så hiskeligt dyra, och flockdjur...så skulle det gå ett par på ängen bredvid vår tomt. 

Inne på glasverandan...ja under honungsrosen, man får huka sig för att komma in ....

...där frodas pelargonerna nu.
Trots brist på sol, så verkar dom trivas.
En "vilde" som doftar citron...

...bladverk som en buske och sen överraskar den med pyttesmå söta blommor lite då och då.
 Älsklingen...

...Rocco...en rosenpelargon som ibland betecknas som häng. Har då aldrig hängt i min ägo...Växer upprätt och ståtlig, och nu börjar de första knopparna visa sig.
Nykomlingen, från Rockdala...

...riktigt mörkt vackert bladverk, blommorna enkla och otroligt vackra, Odensjö Nocturne heter den. Över förväntan faktiskt.
När man sen väl kommer ut från glasverandan, mellan skurarna...
så har kvällen fallit på, solen gör sina sista ansträngningar...

...och "himlen är oskyldigt blå" eller kanske lite mer än så, rent av dramatisk, men väl värd att förevigas.

 

"...alpackor...trodde vi hade en trollpacka här så det räcker..."

Man ska försöka se det positiva...

 ...och inte haka upp sig på det som kanske inte blev så bra.

Det positiva med honungsrosen är väl att den verkar trivas, väldigt mycket...Att den doftar så man nästan slår i backen, särskilt på kvällen. Under detta buskage gömmer sig en spaljé gjord av armeringsjärn och rejäla träpinnar.

Det negativa skulle väl vara att den också vilar mot glasverandan, vilken är i stort behov av ommålning. Så min sista semestervecka i augusti ska jag ägna åt att klippa ned rosen. Det kommer att bli mycket negativt där, blodiga armar och ett uruselt humör.

Kan faktiskt inte heller se något positivt med hagelskuren som kom som avslutning på helgen, absolut ingenting.

 Inte nog med att nästan alla blad är perforerade, haglet låg kvar över natten och gav frostskador. Undrar hur många som kommer att överleva...? I juni...

Nu kan det ju tidvis kännas som om jag aldrig är riktigt nöjd.

För den här blomman skulle ju egentligen aldrig ha fått kommit till, liksom...Den skulle ha tagits bort innan den ens var tänkt som blomma.

 Det är ruccolan som gått i blom.

Hur fort gick inte det? Nu brukar jag hinna så flera omgångar av gröna ätliga blad, så det är bara att rensa bort och börja om.

Minst lika fort går det när barn växer opp.

När de kommer till den åldern när fritids är för smågluttar och man ändå ibland är för liten för att vara själv hemma, det kan ju rent av bli dödtrist också.

Då åker man till mormor, och blir genast satt i arbete.

 

 Muffins a´la morotskaka.

Smeten var god...men den goda lilla röran som ska vara i mitten (helst...) av muffins, ja den var det alldeles för lite av. Kom inte ens med på bild...
NEEEJ Zambo...NEEEJ...

 "...lugn matte, lugn...fixar lite här på dina fuchsior...."
Suck.