Man ska försöka se det positiva...

 ...och inte haka upp sig på det som kanske inte blev så bra.

Det positiva med honungsrosen är väl att den verkar trivas, väldigt mycket...Att den doftar så man nästan slår i backen, särskilt på kvällen. Under detta buskage gömmer sig en spaljé gjord av armeringsjärn och rejäla träpinnar.

Det negativa skulle väl vara att den också vilar mot glasverandan, vilken är i stort behov av ommålning. Så min sista semestervecka i augusti ska jag ägna åt att klippa ned rosen. Det kommer att bli mycket negativt där, blodiga armar och ett uruselt humör.

Kan faktiskt inte heller se något positivt med hagelskuren som kom som avslutning på helgen, absolut ingenting.

 Inte nog med att nästan alla blad är perforerade, haglet låg kvar över natten och gav frostskador. Undrar hur många som kommer att överleva...? I juni...

Nu kan det ju tidvis kännas som om jag aldrig är riktigt nöjd.

För den här blomman skulle ju egentligen aldrig ha fått kommit till, liksom...Den skulle ha tagits bort innan den ens var tänkt som blomma.

 Det är ruccolan som gått i blom.

Hur fort gick inte det? Nu brukar jag hinna så flera omgångar av gröna ätliga blad, så det är bara att rensa bort och börja om.

Minst lika fort går det när barn växer opp.

När de kommer till den åldern när fritids är för smågluttar och man ändå ibland är för liten för att vara själv hemma, det kan ju rent av bli dödtrist också.

Då åker man till mormor, och blir genast satt i arbete.

 

 Muffins a´la morotskaka.

Smeten var god...men den goda lilla röran som ska vara i mitten (helst...) av muffins, ja den var det alldeles för lite av. Kom inte ens med på bild...
NEEEJ Zambo...NEEEJ...

 "...lugn matte, lugn...fixar lite här på dina fuchsior...."
Suck.

Det sägs ju att där regnbågen går ned så finns guld, lycka...

 ...men vid min ålder, när man känner att allt redan har ramlat på plats, (ja, lite guld skulle väl inte skada om jag ska vara ärlig...)då kan man nöja sig med att skåda detta fenomen istället. Himlen är som en teaterscen, ändrar karaktär var sekund. 

Sen är det ju ett skit med dessa vindsnurror som ska förstöra vyn, men det är väl kanske de som är guldet, för ägaren vill säga...

Andra fenomen är väl detta...

 ...i slutet av juni så är det alldeles vitt på marken!!
Man kan se tassavtryck, det är Zambo som gjort första inspektionsrundan efter hagelskuren.

Blommorna är minst lika ledsna som spanjorerna som åkte ur fotbollsVM, frågan är vilka som rätar på nacken först...??

Jag misströstar för min del, över blommorna alltså.

Midsommarhelgen blev så lugn, så det är svårt att hitta dess like i mannaminne.

Men det var självvalt, en dag tillsammans med mannen i huset, sen har jag vigt mitt liv åt kommunen. Ja, det sista kanske inte var självvalt, det mer föll sig så på schemat att det var min tur att jobba den helgen som var.

Men en hel dag, bara vi två, eller ja vi är väl tre, eller fyra om jag tänker efter...Skit samma hur många vi är, vi åt god mat, lindade in oss i filtar och satt på glasverandan, övertygade varandra om att det är verkligen midsommar och då ska man jädrar anamma sitta utomhus och äta också!!

 Tog in några rosor från trädgården, från en gammal buske som är ny här. Räddade den när en släkting skulle sälja sitt hus, trodde aldrig att en så gammal risig ros skulle överleva, men se...ful är själva busken, men rosorna...doftar underbart!! Kortlivade, blir ofta fula efter regn...gör inget!! Säg det som är vackert efter en störtskur?

När jag nu tittar över förödelsen efter hagelskuren så kan jag se att Danny Kaye har klarat sig rätt bra...

 ...en enda stor maffig blomma på den fuchsian, men den sitter kvar.

Värre är det med alla blad...

 ...skotthål.

bilden tagen med mobil

" du matte...du har sagt att man ska vara glad att man har tak över huvudet...det är vi idag, eller hur...?"