Det sägs ju att där regnbågen går ned så finns guld, lycka...

 ...men vid min ålder, när man känner att allt redan har ramlat på plats, (ja, lite guld skulle väl inte skada om jag ska vara ärlig...)då kan man nöja sig med att skåda detta fenomen istället. Himlen är som en teaterscen, ändrar karaktär var sekund. 

Sen är det ju ett skit med dessa vindsnurror som ska förstöra vyn, men det är väl kanske de som är guldet, för ägaren vill säga...

Andra fenomen är väl detta...

 ...i slutet av juni så är det alldeles vitt på marken!!
Man kan se tassavtryck, det är Zambo som gjort första inspektionsrundan efter hagelskuren.

Blommorna är minst lika ledsna som spanjorerna som åkte ur fotbollsVM, frågan är vilka som rätar på nacken först...??

Jag misströstar för min del, över blommorna alltså.

Midsommarhelgen blev så lugn, så det är svårt att hitta dess like i mannaminne.

Men det var självvalt, en dag tillsammans med mannen i huset, sen har jag vigt mitt liv åt kommunen. Ja, det sista kanske inte var självvalt, det mer föll sig så på schemat att det var min tur att jobba den helgen som var.

Men en hel dag, bara vi två, eller ja vi är väl tre, eller fyra om jag tänker efter...Skit samma hur många vi är, vi åt god mat, lindade in oss i filtar och satt på glasverandan, övertygade varandra om att det är verkligen midsommar och då ska man jädrar anamma sitta utomhus och äta också!!

 Tog in några rosor från trädgården, från en gammal buske som är ny här. Räddade den när en släkting skulle sälja sitt hus, trodde aldrig att en så gammal risig ros skulle överleva, men se...ful är själva busken, men rosorna...doftar underbart!! Kortlivade, blir ofta fula efter regn...gör inget!! Säg det som är vackert efter en störtskur?

När jag nu tittar över förödelsen efter hagelskuren så kan jag se att Danny Kaye har klarat sig rätt bra...

 ...en enda stor maffig blomma på den fuchsian, men den sitter kvar.

Värre är det med alla blad...

 ...skotthål.

bilden tagen med mobil

" du matte...du har sagt att man ska vara glad att man har tak över huvudet...det är vi idag, eller hur...?"

Vissa dagar börjar sådär vackert så det nästan gör ont i magen...

...känslorna får inte riktigt rum, det bara bubblar runt där inne.

Tänk att solen kan göra så mycket. 

Att den gamla vanliga skogen helt plötsligt blir fylld med guld, skimrande stoft.

 Önskar att varje morgon fick börja så här.

Livskvalité. Energi.

 En del ser sådant som ingen annan ser...
Å här var det nog bara jag som såg...

...ett kort ögonblick letade sig solen in på min fina krukros, gjorde vackra skuggningar på ett av blombladen.
Att plocka fram stativ och kanske få till lite skärpa, ja det fanns varken med i tanken eller i handlingen....
Efter bara några minuter hade solen vandrat vidare, bort från bord och fönster.
Men bilden...ja den fick bli ett minne av en dag när det bjöds på guld.

 " ...jaha du matte...guld sa du...trodde det var jag som var din guldklimp..."