Morgonpromenaden på lördag, ja då hälsade vi på vännerna i nästa bygata.

 Lite lagom uppnosig kan man tycka. 
Kan det möjligen ha berott på vädret? Vackert och varmt.
Zambo kan stå hur länge som helst och bara beundra (?) dessa lurviga djur, matte tröttnar lite fortare...
Och vädret...ja i veckan har månen varit så där full så det är på gränsen till oanständigt.

På kvällarna när man kommit hem från jobbet har det varit silverbestrött på gärden och skog,

 och hade jag varit mer kunnig med nya kameran kanske den här bilden också hade gjort rättvisa åt det vackra ljuset...
Spöklikt, ja snudd på det faktiskt.
Inte har jag fått skrapa triss i TVrutan i veckan, aldrig någonsin oss emellan,

 och inte gav regnbågen utdelning denna gång heller.
Känner mej inte så olycklig eller lottlös för det.
Och inte är jag någon förespråkare av våld och hot, nej tvärtom.

 Men ibland så hjälper det...om än i liten skala.
Lilla söta fuchsian Celine har varit trög, ja rent av tjurig i sommar, inte en blomma, växt dåligt och till råga på allt full med lus!
Nu var komposten nära...och se, det hjälpte! Helt plötsligt översållad med små, små blommor, och inte en lus...ja inte ens under lupp kunde jag hitta någon.
Som tack fick den flytta in, hade inte hjärta att klippa ens...

"...tycker nog det förra inlägget toppade det mesta..."
Sen har jag fått ett bekymmer på halsen, och jag har sett att det är fler än jag som blivit drabbade. Dessa f-rbannade spam som dyker upp dels i skräppostmappen och till och med har lyckats nästla sig in här och lagt kommentarer. Jag raderar när jag ser, men hur sjutton blir man av med dom för alltid? Trodde jag skulle klara mej eftersom jag inte har tillåtit min blogg att vara tillgänglig vid sökning, men det tycks inte hjälpa...om jag klickar i för registrerad användare på inställningar för kommentarer, vad händer då? Ger ni upp, orkar inte kommentera, eller...? Så tips tar jag gärna och tacksamt emot!

Det sägs ju att där regnbågen går ned så finns guld, lycka...

 ...men vid min ålder, när man känner att allt redan har ramlat på plats, (ja, lite guld skulle väl inte skada om jag ska vara ärlig...)då kan man nöja sig med att skåda detta fenomen istället. Himlen är som en teaterscen, ändrar karaktär var sekund. 

Sen är det ju ett skit med dessa vindsnurror som ska förstöra vyn, men det är väl kanske de som är guldet, för ägaren vill säga...

Andra fenomen är väl detta...

 ...i slutet av juni så är det alldeles vitt på marken!!
Man kan se tassavtryck, det är Zambo som gjort första inspektionsrundan efter hagelskuren.

Blommorna är minst lika ledsna som spanjorerna som åkte ur fotbollsVM, frågan är vilka som rätar på nacken först...??

Jag misströstar för min del, över blommorna alltså.

Midsommarhelgen blev så lugn, så det är svårt att hitta dess like i mannaminne.

Men det var självvalt, en dag tillsammans med mannen i huset, sen har jag vigt mitt liv åt kommunen. Ja, det sista kanske inte var självvalt, det mer föll sig så på schemat att det var min tur att jobba den helgen som var.

Men en hel dag, bara vi två, eller ja vi är väl tre, eller fyra om jag tänker efter...Skit samma hur många vi är, vi åt god mat, lindade in oss i filtar och satt på glasverandan, övertygade varandra om att det är verkligen midsommar och då ska man jädrar anamma sitta utomhus och äta också!!

 Tog in några rosor från trädgården, från en gammal buske som är ny här. Räddade den när en släkting skulle sälja sitt hus, trodde aldrig att en så gammal risig ros skulle överleva, men se...ful är själva busken, men rosorna...doftar underbart!! Kortlivade, blir ofta fula efter regn...gör inget!! Säg det som är vackert efter en störtskur?

När jag nu tittar över förödelsen efter hagelskuren så kan jag se att Danny Kaye har klarat sig rätt bra...

 ...en enda stor maffig blomma på den fuchsian, men den sitter kvar.

Värre är det med alla blad...

 ...skotthål.

bilden tagen med mobil

" du matte...du har sagt att man ska vara glad att man har tak över huvudet...det är vi idag, eller hur...?"