Man ska försöka se det positiva...

 ...och inte haka upp sig på det som kanske inte blev så bra.

Det positiva med honungsrosen är väl att den verkar trivas, väldigt mycket...Att den doftar så man nästan slår i backen, särskilt på kvällen. Under detta buskage gömmer sig en spaljé gjord av armeringsjärn och rejäla träpinnar.

Det negativa skulle väl vara att den också vilar mot glasverandan, vilken är i stort behov av ommålning. Så min sista semestervecka i augusti ska jag ägna åt att klippa ned rosen. Det kommer att bli mycket negativt där, blodiga armar och ett uruselt humör.

Kan faktiskt inte heller se något positivt med hagelskuren som kom som avslutning på helgen, absolut ingenting.

 Inte nog med att nästan alla blad är perforerade, haglet låg kvar över natten och gav frostskador. Undrar hur många som kommer att överleva...? I juni...

Nu kan det ju tidvis kännas som om jag aldrig är riktigt nöjd.

För den här blomman skulle ju egentligen aldrig ha fått kommit till, liksom...Den skulle ha tagits bort innan den ens var tänkt som blomma.

 Det är ruccolan som gått i blom.

Hur fort gick inte det? Nu brukar jag hinna så flera omgångar av gröna ätliga blad, så det är bara att rensa bort och börja om.

Minst lika fort går det när barn växer opp.

När de kommer till den åldern när fritids är för smågluttar och man ändå ibland är för liten för att vara själv hemma, det kan ju rent av bli dödtrist också.

Då åker man till mormor, och blir genast satt i arbete.

 

 Muffins a´la morotskaka.

Smeten var god...men den goda lilla röran som ska vara i mitten (helst...) av muffins, ja den var det alldeles för lite av. Kom inte ens med på bild...
NEEEJ Zambo...NEEEJ...

 "...lugn matte, lugn...fixar lite här på dina fuchsior...."
Suck.