Turist i sin hembygd.

Det är precis vad jag och mannen i huset var i helgen som gick.

Fina vännen Anki kom med man och husbil och gästade oss.
Å då vill man ju bjuda på något extra, något som gör gott både för kropp och själ. Inte så svårt den här årstiden, och när vädret nästan är som en försommardag.

Så lördagens utflykt blev till vackra Sörön, ett naturreservat inte så långt härifrån. Länge sen jag var där, men nu har jag lovat mej själv att det absolut inte ska dröja lika länge till nästa gång...
Ett hav av vitsippor välkomnade oss, här och var  knotiga ekar som började vakna till liv, små stigar som slingrade sig genom grönskan.
Den eftermiddagen gick fort och många bilder blev det!!

Och mitt i allt det vackra, ja där vaktade draken...(mittenbilden), men vi vågade oss förbi, den såg rätt fredlig ut faktiskt.
Kunde inte låta bli att ta en bild sen på familjen som hade picknick i grönskan, vackert som en tavla. Inte bara vitsippor förgyllde promenaden,

fanns även en del andra blomster, dock inte alls i den mängd, 

Och ekarna...den ena knotigare än den andra, fantasin gick på högvarv. 

På kvällen blev verandan invigd ( det var då en evinnerlig tur att jag städade ur den när jag gjorde...).

Ja, vi bjöd på lite mer än sallad och vatten...men det glömde jag totalt bort att föreviga.

Många rövarhistorier drogs ( de flesta stod mannen i huset för...) och många världsproblem blev lösta i den sena timman.

På söndagen besökte vi hembygdsgården här i trakten.

Inte så stor, och kanske inte så märkvärdig.

Men för mig betyder den mycket, min pappa var involverad i den och det är en skön känsla att strosa runt där och veta att han hade ett finger med lite här och där.

Enkel och anspråkslös grind, men den är vacker tycker jag.

Smedjan stod öppen...

...och det är väl detsamma som att man ska gå in??
Vindflöjeln, undrar om den aldrig blev hämtad av beställaren, eller om den suttit på smedjan rent av. Hade pappa levat hade jag kunnat fråga...

Visst är den vacker den lilla smedjan, där den ligger i den ljuva grönskan??

Som avslutning på helgen så slog vi till med att fira sonen, några dagar försent, men bättre sent än aldrig.

 Utomhusaktiviteter skulle man kunna kalla det...korvgrillning och sen...ja egentligen skulle det ju ha varit kojbygge, men varken tid eller energi räckte till för prinsens önskemål.
Så vad gör mormor??
Jo hon letar på ett tält bland all bråte.
Sysselsatte flera generationer...

"...du behöver väl inte berätta att presenten som jag fick av gästerna med husbilen...den höll inte... jag skäms..."