Akleja...Akleja...vem är väl som du...??
Först är det Kungsängsliljan på våren som jag tycker är den vackraste...
Sen avlöses den utav Aklejan.
Alla former, alla färger, stora, små, dubbla och enkla...
Någon gång har jag slagit till och t.o.m. köpt en planta då och då...
Den blir det oftast ingenting med. Men de förvildade, som sköter förökningen så bra alldeles själva, ja de dyker upp på de mest oväntade ställen och i nya färger.
Precis så ska det vara, lättodlat och problemfritt, det gillar jag.
Något som jag också gillar, det är barn och barnbarn.
Energigivande, nästan som en hälsodryck.
Nu är det ju inte bara en idyll med barnbarn, vattenkrig och lekar utomhus. Vi hann även med en tur till akuten, lillprinsen drog till med ett kruppanfall på fredagskvällen.
Men på lördagen var han åter i flocken.
Vädret var med oss i helgen, undantaget en stund på lördagskvällen då Tor med följe drog fram över himlavalvet.
Som släptåg kom ett skönt svalt regn.
Morsdagstårtan blev en morsdagspaj. Rabarber. Givet.
Inte behövde jag anstränga mej heller, flera bagare hade jag till hjälp.
Glada miner och mjöl i nästan hela köket.
Och finns det något mer somrigt än blöta barnfötter...?
Altanen fungerade som avsats till den lilla baljan, fylld med vatten.
På söndagskvällen gick mannen i huset och jag runt här hemma och kände på tystnaden. Förskräckligt tyst...Ska det va´så här...sa vi till varandra. Jo men det ska det nog, och det här ska vi leva på tills nästa gång.
"...Tycker nog det legat väldigt mycket fokus på de där tvåbenta valparna i helgen..."
