Det finns bra dagar, och så finns det mindre bra dagar...

 Man kan väl, utan överdrift, säga att söndagen var en sådan, en mindre bra dag. Nu tackar vi en lycklig stjärna för att mannen i huset hann dra in sitt ben i bilen innan det small, vi stod parkerade och en annan bilist ville ha parkeringen bredvid, att mannen min var på väg ut var av mindre betydelse... Det som är besvärligt är att vi bor där det är urusla, ja snudd på obefintliga bussförbindelser, så det blir lite besvärligt när den ska lämnas in för reparation. Men som sagt va, det är världsliga ting, det hade kunnat gått mycket värre.
Inte heller detta är särskilt kul...

...att Zambo markerar att mössen nu flyttat in. I köket. Ja de vill väl ha nära till maten, liksom vi. Det som är värre, det är att en rymt och nu är lös någonstans i huset. Vi bedrev jakt hela söndagseftermiddagen, men fick till slut ge upp. Det är inte alltid så charmigt med gamla hus och alla skrymslen och vrår som finns.
Annars så...

...blir det fler och fler dagar och kvällar med inomhusmys. Tända ljus, lite småpyssel och kanske det rent av blir så att jag tar fram en bok. Det har varit dåligt på den fronten väldigt länge. Och ja, jag var nykter när jag tog bilden, men att hålla kameran rakt, det är inte riktigt min grej ser jag...
Utomhus går höststädningen väldigt sakta. Ibland står den helt stilla. Jag kan liksom fastna i vissa saker, tankarna far iväg och det blir ingenting gjort. Som den här skylten.

 Klart folk är välkomna hit!
Fast nu har den ju egentligen gjort sitt, och då ser jag att den helt plötsligt fått en helt annan patina, ja men den kanske ska få hänga med ett tag till?! Den är ju lite småcharmig, rostig och skamfilad, ungefär som de som bor här...
I trädgården är det inte mycket som är i knopp just nu.

Utom den här lite annorlunda julrosen, som tycks trivas här. Snart dags att dela på den, den har brett ut sig ordentligt.

"...du matte...den där skäggiga blåsta hunden vi har, har han identitetsproblem...jaga möss?? Löjligt..."
Efter mitt beklagande om alla dessa spam som fyller skräpposten, så har jag fått en del roliga kommentarer om det också...Så nu har jag faktiskt läst en del av dessa spam, och då slår det mej, gud så många det är ute i vida världen som måste känna mej, som tycker att just min blogg är den bästa de någonsin besökt, som avslutning undras det om jag vill köpa...

Att vända kappan efter vinden låter ju inte så bra...

...men när man ser de rosa höstanemonerna vända sig efter kvällssolens sista bleka strålar, ja men då är det en helt annan sak!

Och som ofta...baksidan är minst lika vacker som framsidan, åtminstone i mitt tycke.
Annars så...börjar förbereda för hösten bland blommorna som står i kruka. 
Barnbördsavdelningen i glasverandan börjar bli full.

 Fuchsior i långa rader, förhoppningsvis överlever hälften...
Övervintringen av dessa är ju ett stort dilemma för min del, som inte har uthus som är vinterbonade. Funderar på ett plasttält från Willab. Någon här som prövat kanske?
Mödravården ligger som sig bör bara en bit därifrån.

Som vackrast nu när sommaren börjar lida mot sitt slut. Att de överlevt denna tropiska värme och sol beror nog på att de står ganska skuggigt, bara lite kvällssol letar sig in mellan husen. Har en som ska vara vinterhärdig som tyvärr inte kommit i jord än, vet inte riktigt var jag ska placera den eftersom den ska ha ett skyddat läge. Kanske blir så den också får övervintra i ett bubbeltält.
Vet inte hur det varit i övriga landet, men här har vi haft en underbar start på veckan när det gäller vädret.

Sådär lagom varmt på kvällen, så man faktiskt inte behövt ha fleecetröjan på sig och ändå inte blivit kall. Diset som kommer smygandes över gärdena innan mörkret bäddar in oss, något alldeles speciellt. Solen som gör vackra skuggspel.

Om det inte vore för dessa förbaskade ledningar i luften...Ja, ja...säg det som är perfekt...?!

"...hallå där...tycker det har gått lite väl långt med den här fyrbente skäggige som vi har numera i familjen...en fjant, det är vad det är...låter sig mutas med godis och jag vet inte vad...så tycker dom att vi ska bli vänner...pyttsan, stjäl maten för mej, det är vad han gör, och sen undrar dom vad det är för rivsår han har på nosen..."
Hur det gått på lydnadskursens första träff??
Ja men det är ju löjligt...vid presentationen, utan hund, förklarade jag att han är inte kul att tas med när det gäller andra hundar, målade om honom som en Rambo i boxningsringen...
Och vad händer...
Han sköter sig exemplariskt!!

"...jag skäms matte...det var så många stora killar där så jag vågade ju inte...förlorade lite pondus där..."