Den här riktiga första vårdagen, ja den hade vi i tisdags.
Så där så man knappt har tid att gå in för att äta, man vill bara vara utomhus och njuta. Och det bästa med just den första tidiga vårdagen är att det är alldeles för tidigt att göra något vettigt i trädgården också, och det passar mej förträffligt, att inte göra någonting...ibland kräver jag inte mycket!!
Morgonpromenaden, solen är ungefär lika morgontrött som en annan...tränger försiktigt igenom i skogen, man ser alla skiftningar i mossan.
Grönt...istället för det vita täcket som på sista tiden mer gått i brunt och grått.
Inte är man ensam heller, kan ana på både oknytt och troll som också vaknat till i vårsolen, för vad är det annars som prasslar och rasslar inne i skogen...?? Både Zambo och jag hör och ser...
Dammen i skogen...
..ja den kanske inte inbjuder direkt till något dopp precis, men det går bra att njuta så här lite vid sidan av också.
Sen... nästan i slutet av morgonrundan.
Så passerar vi, Zambo och jag, den här trädgården, som lite längre fram i vår kommer att bäddas in i ett vitt flor, och då inte av snö, utan av vitsippor. Varje vår står jag där och suktar och trånar, tänk att ha en alldeles egen liten porlande och slingrande bäck sådär, med små vackra broar över. Och jag tror nästan mannen i huset har tröttnat på att höra detta också, för i tisdagskväll sa han med en alldeles speciell ton i rösten "...ja, ja..fixar du bäcken så kan jag väl slå ihop några broar...". På något vis känns det inte lika enkelt längre...
Det gäller ju att passa på när vädret är som det är...så en promenad till fick det allt bli.
Det går liksom inte riktigt att beskriva känslan där.
Måste nog upplevas.
Marken täckt av gamla löv och ekollon.
Ja, det är inget ställe som man bara passerar, rusar igenom.
Utan tid för eftertanke, lite rensning av själen faktiskt.
...eller om det rentav blev flytt.
"...Uthyres. Visst renoveringsbehov föreligger..."
Jo, men så stod det nog i annonsen.
Knoppas gör det...
...tittar man ordentligt så ser man det tydligt.
Sen finns det väl en och annan gammal tjurig trädgubbe som grinar ihop sig...
...om det var för att jag och Zambo störde friden eller om han bara var sån...det kan man inte så noga veta.
"...herre gud...hur länge ska man sitta här och vänta...nu har hon snart pratat med vartenda träd...pratat och klämt...träd, hon skulle bara veta vad jag använder dom till..."








